Hon delar...

Hon delar länk efter länk och bild efter bild på facebook. (Eller heter det i?) Hon delar politik, lokala frågor och vackra bilder. Med mera. Inte en gång per dag, utan kanske fem. Eller i varje fall så mycket så det verkligen märks. Alltså, så där lite för mycket, kan man tänka.

Men, varför då för mycket, kan man också tänka. För vem bestämmer vem som ska göra vad, hur eller inte. Och hur vi ska förhålla oss till varandra. Om något någon annan gör ska irritera, glädja eller skava på annat vis.

Hon delar för att hon vill, för att det gör henne glad eller för att hon känt något eller upprörts över något. Hon kommenterar inte, så jag vet inte hennes känsla, men att hon har en känsla bör vara tydligt eftersom hon delar. Hon delar för att fler ska se det hon känner något för - plus eller minus är egalt. Vi bjuds in att ta del. Visst är det ändå en fröjd?

Vem är jag som funderar över delandets kultur? Med vilken rätt kan/får jag tänka kring detta? Vad gör jag av det? Tycker jag illa eller gott om det hon delar? Förändrar det min syn på henne? I sådant fall varför? Skulle det vara skillnad om det vore en honom?

Om man - kvinna - inte delade, så skulle vi missa många fantastiska bilder, texter och reflektioner. En del kan vi förstås vara utan, men visst är det ändå fantastiskt att det är möjligt med all tillgänglig information. Så, tack, till dig som delar med dig av ditt liv, dina intressen och dina våndor. Det gör skillnad hos mig.

Sållning är mitt eget dilemma. Hur jag förhåller mig till mängd, sort och riktning. Möjligen har andra samma problem på sin lott, men löser den säkert på ett helt annat vis än jag. För att vi är som vi är - lika, men ändå väldigt olika. Och ändå har vi lika rätt, eller hur? Eller inte?

A..