Det går trögt med springet...

Det går trögt med springet, tänker jag och irriterar mig en aning på mig själv. Jag cyklar rätt ofta till och från min bokhandel och det gör förstås en del för hälsan. Men - eftersom jag är löpare så vill jag ju gärna springa. Jag har lite svårt att få in löpningen i vardagsträningen just nu. Hur gärna jag än vill tycks det inte riktigt bli av.

Igår kväll kom jag i varje fall till skott. Jag tog mig ut på en kort runda. Högst förvånande kändes det dessutom väldigt bra. Det gick fortare än jag trott (även om jag inte hade något klocka att ta tid med) och känslan över löpningen var god. Det kändes helt enkelt bra.

Den känslan behöver jag hålla i - kanske är det just den som gör att jag får häcken ur vagnen och faktiskt kommer ut på springturer igen?

Den som lever får se.

A..