Karin Alfredsson
Bokfabriken
2017
Isbn 9789176294840
Karin Alfredsson skriver återkommande om kvinnor och deras situation, läser jag när jag googlar på henne. Hon skriver om kvinnoförtryck. Hon har skrivit ett flertal böcker, där just kvinnors situation och kvinnoförtryck sägs vara en del i sammanhanget. Det finns också i Skrik tyst så inte grannarna hör. Det känns. Jag blir nyfiken på henne som författare. Jag kommer att vilja läsa mer av henne.
I Skrik tyst så inte grannarna hör kommer lögnerna och våldet gradvis, även om de kanske ändå syns redan från början. Det ökar allteftersom. Varför kliver vi in i en relation? Hur förändras bilden om vi ser saker från ett annat håll? Varför ser vi inte redan från början? Lyckas det döljas eller är man bara blind för det vi inte vill se?
Vad gör svartsjuka? Vad gör hot? Vad gör små skillnader i uttal och hur märker vi vad som håller på att hända? Varför ljuger vi för varandra eller undanhåller sanningen?
Mänskligheten är svår. Att vara människa är svårt. Här finns exempel på liv som försöker att levas på bästa sätt, utifrån var och ens personlighet. Eller kanske utifrån de livsförutsättningar vi har tilldelats. Som något mänskligt självklart, men ändå inte.
Kärlek, tillhörighet och gemenskap, tillsammans, är något fantastiskt. Ibland finns inslag i relationerna som inte alls är så fantastiska. Det är en författares göromål att så in dessa egenheter och personliga egenskaper i berättelsen, sakta, i små steg och ändå med ett lagom mått av tydlighet. Ja, det görs här.
Boken börjar med något som sannolikt är ond bråd död. Ja, man kan tro så, men det kanske det ändå inte är. Vem vet? Ja, vi märker det sen, förstås, när vi kommer dit i berättelsen. Det är ändå inte helt klart, men visst skaver det och skapar nyfikenhet om det som ska hända. Det fortsätter med svartsjuka, lögner och utsatthet, samtidigt som det vanliga livet pågår. Saker som sker bakom dörrar syns inte ute i det offentliga, eller gör det kanske det ändå? Vem ser och vem blundar?
Små & återkommande tecken på rädsla löper genom texten. Ett ord här, ett sms där och en tydlig dragning åt fel håll igen. Hur det utvecklar sig för kvinnorna, männen och barnen i berättelsen, hela vägen in i mål, är inte förutsebart. Det gör att jag vill fortsätta läsningen. Jag vill veta hur det går. Jag vill få helheten helt klart för mig. Helheten och slutet, förstås.
Små & återkommande tecken på rädsla löper genom texten. Ett ord här, ett sms där och en tydlig dragning åt fel håll igen. Hur det utvecklar sig för kvinnorna, männen och barnen i berättelsen, hela vägen in i mål, är inte förutsebart. Det gör att jag vill fortsätta läsningen. Jag vill veta hur det går. Jag vill få helheten helt klart för mig. Helheten och slutet, förstås.
Den här boken föder tankar hos mig.Tankarna om företeelserna fortsätter när jag lägger boken åt sidan en stund. De fortsätter när jag har läst klart. Jag tänker t ex på frågor som rör svartsjuka, lojalitet, illojalitet, kontroll, utsatthet, lögner, fördomar, vidskeplighet, konkurrens, mänsklig litenhet, våld och tillit. Jag tänker på karaktärerna och deras egenskaper. Jag tänker på karaktärernas livssituation och livets lotteri. Ja, det finns många trådar att fundera över när man har en bok på sitt nattduksbord. Ibland fler trådar, ibland färre, ibland viktiga och ibland riktigt skavande trådar att förhålla sig till. Vad gör dessa tankar med mig?
Detta är en tankeskavande bok som jag inte riktigt vill lägga ifrån mig. Den gör skillnad, så jag läser tyst vidare i Skrik tyst så inte grannarna hör. Ja, ända in i mål. För jag vill verkligen se hur det går.
Den tål att läsas, ja.
Jag har tidigare inte läst någon bok av Karin Alfredsson. Efter denna läsning vill jag gärna läsa mer av henne. Särskilt med vetskap om att det ligger långa trådar av verklighet, inte bara fiktion, i det hon skriver om.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar