Ballonger, ja, se dessa ballonger

Ballonger.

Vi talar om ballonger vid vårt köksbord. Vi talar om dem från perspektivet stoppklossar och hinder. Ja, vi ler en aning, förundras också, men vi enas om att vi inte vill ha dem i vår väg. Det kanske inte är ballongerna som är stoppklossar i sig, men de bärs av några som är.

Vi talar om ballonger ur ett löparperspektiv. De finns hos farthållarna i halvmaror och i de hela, långa stadsmarorna. Farthållarna hjälper löparna att hålla rätt fart för att nå en viss sluttid i loppet. De har stora ballonger med tider på. Löparna som vill nå den tiden hänger på just den farthållaren, just den ballongen. Det bygger förstås på att de startar samtidigt, eftersom de annars får helt olika tider. Folket lägger sig som små flugor runt farthållaren, suger sig liksom fast i området runt omkring. De hindrar oss andra att passera, inte medvetet förstås, men mängden människor runt farthållaren tar upp stora delar av vägen. De blir som en hindrande vägg. Vi har sett och känt detta i flera lopp. Det är något att förhålla sig till. Man behöver planera för att ta sig förbi, som i att ta fart och sats för att ta sig förbi eller noga betrakta för att hitta en lucka att slingra sig förbi i. Bilden förändras inte nämnvärt när ballongerna stiger mot skyn. Flughorden är kvar på marken, ballongen kommer strax att ramla ner i ett vattendrag, i en mosse eller annat. Färga naturen med plast och kemi. Ett djur kommer nyfiket att nosa på biten, kanske tugga i sig den. Annars kommer den sakta, sakta att brytas ner, men aldrig helt. De finns kvar.

Jag vill framförallt inte se ballongerna för att de är naturförstörande, för att så många hamnar i naturen i små trasiga bitar och tas upp i näringskedjan. De hamnar i vår, djurens och naturens kropp. Jag vill inte se dem för att de innehåller plast, kemikalier och hälsofarliga ämnen.

För några år sedan såg jag en bild av en ickevåldslig organisation som ickevåldsligt demonstrerade mot ett möte med fokus vapen och militärövningar. Bilden var fylld av ballonger. De släppte också upp ballongerna i luften. Det förtog en stor del av min kärlek för deras aktivitet, till organisationen i stort. Ja, aktionen var viktig, men de bidrog samtidigt på ett mycket onödigt sätt till nedskräpningen av vår jord. Det onda förtog det goda. Ickevåldsaktionen förde otyg till allas vår natur. Det gjorde ont i min själ.

Att tala om ballonger som något negativt känns som om man hindrar människors glädje, för att de ses som något glädjefyllt och positivt. Det känns som om jag är en glädjedödare. Det vill jag förstås inte vara. Men, för mig är plasten ett otyg, ett riktigt förskräckligt otyg, som alltför ofta hamnar i naturen. Därför är det negativt. Plasten innehåller kemi och gifter, som hamnar i våra barns och våra kroppar. Det negativa överväger det positiva.

Ja, gärna ballonger, gärna skratt & glädje och gärna färg som tillför till fest vareviga dag, men låt dem i sådant fall vara tillverkade utan plast och negativ kemi.

A..

• Hälsofarliga ämnen i ballonger - se testfakta! När kommer nya material, som gör att det inte gör något att de hamnar i naturen? Utan kemikalier och plast?

• Ofog i protest mot militärövningar. De släpper mängd av ballonger rakt ut i naturen. 

• Plastic Free Tuesday  - peppar för plastfrihet!

• Vid vårt besök i det Västsahariska lägren i Algeriet användes ballonger i en välkomst och presentationsövning. Den var fin. NOVA-folket samlade in varje rest och lät dem inte spridas för vinden. Men, vart tog soporna vägen sen? Vi lärde oss att soporna inte riktigt togs om hand - det fanns inte förutsättningar för sådant i lägren. (Läs här om 27 februari camp, inte om ballonger, plast och sopor men ändå)