Ja, Tjejmilen är en fin grej...

Jag åkte bussen till Öland idag (4/9). Det går finfina direktbussar från Sthlm ända fram dit jag skulle. Sommartid går flera om dagen, nu fanns det två avgångstider. Jag bokade sent och en av bussarna var fulltecknade, så jag fick finna mig i att ta den senare med avgångstid mitt på dagen. Det går fint, tänkte jag, inga problem. Vid avgångstid visade det sig att det gick två bussar mitt på dagen, alltså avsevärt mer folk än vanligt. Jag såg många svarta kassar med rosa handtag.

Jag log och gladdes åt detta. Ja, så var det förstås. Just det är skälet för fulla bussar. En hel drös med kvinnor från Kalmar- och Ölandsregionen har sprungit Tjejmilen (3/9). De har tagit med sig vänner, män och släktingar, njutit av den stora staden, peppat sig själva att ta sig runt det vackra milspåret runt Djurgården tillsammans med andra 27 000 kvinnor. De har haft skoj tillsammans, hoppas jag, i den stora och vackra huvudstaden. Det är ett fint lopp, ett bra arrangemang i en vacker stad. Det var lite mulet igår, ja, ett bra löparväder. Några av oss fick en skvätt regn över oss, men inget som besvärade. För en löpare är det t o m bra med lite regn (medan man håller på). För publiken är det förstås inte lika fint, men det var så lite så det var (nog) helt ok även för publiken.

Ja, Tjejmilen är en fin grej som många gillar. Numera gillar också jag detta, när det visar sig att man kan få med sig sina döttrar, systrar och sin mor på äventyret. Ja, inte just i år, men ifjol och året innan. I år var vi bara tre. I fjol var vi 13. Nästa år tror vi att mor, systrar och döttrar är med igen. Blir vi fler än 13 då? Det vore skoj.

Lilldotra säger att det är billigast att anmäla sig till Tjejmilen den här veckan, om man nu vill förbereda sina julklappar redan nu.

Skall vi köra på det, undrar jag nu.

A..