Hur långt sträcker sig mitt ansvar?

Jag sitter i (flera) föreningsstyrelser. Jag är ordinarie ledamot och har ansvar därefter. Jag känner till mitt ansvar, bl a för att jag är ekonom, judiskt kunnig och har intresserat mig för ansvarsfrågorna kopplat till styrelsearbete. När jag kommer till en ny styrelse kan detta ibland skapa problem, eftersom människor ofta tror att min fråga har med kontroll av dem som individer att göra. Det har det inte. Frågorna har sin grund i mitt ansvar och vad jag måste veta för att kunna ta det ansvar som ligger på min (& övriga styrelseledamöters) lott.

Det händer att människor säger att någon måste ha tillit för det som delegeras. Jag tänker att det är så, ja, men också att det måste finnas vägar, beslut, handlingar och faktiska arbetssätt som visar att eller hur saker görs. Om jag finns i en organisation och jag inte tydligt ser dessa vägar och arbetssätt, så är det mitt ansvar att ta reda på dessa. Inledningsvis är detta svårt att se och därför är det viktigt att jag får del av informationen som visar hur, vad och varför. När, eller om, jag ser att något är fel, så är det mitt ansvar att gräva djupare. Om jag inte gör det har jag inte gjort tillräckligt för att undkomma ansvar om något går fel. Det kan jämföras med ett fastighetsköp - när det luktar fel, så måste jag gräva djupare. Gör jag inte det, så kan jag sen inte komma och säga att jag inte visste. Jag får stå mitt kast. Mitt kast i en fastighetsaffär kan blir dyrt - och det kan det i en styrelse också, men där kan andra frågor av djupare dignitet också dyka upp. Det vill jag inte utsätta mig - eller de andra i styrelsen - för.

Om något går fel och jag hänvisar till tillit, istället för vad jag faktiskt har gjort för att begrunda informationen, handlingarna och arbetssätten  - så riskerar jag att hamna i ansvarstrubbel, som kan inkludera skadeståndsansvar eller fängelse. Det är jag alltså inte beredd att göra.

Övergripande kan sägas att en styrelse är överordnad en anställd. En anställd kan - får - inte sätta begränsningar i vad en styrelse kan få del av för information för att utöva sitt uppdrag. En viktig poäng är också att varje ledamot i en styrelse är lika ansvarig som den andre. En ledamot, en ordförande eller en styrelse kan - får - inte hindra en annan ledamot att ta detta ansvar. Därutöver är min önskan att vi arbetar tillsammans, i samma riktning och mot samma mål. Det är dock mycket viktigt att var och en tillåts fullgöra sitt uppdrag utan att hindra den andre.

När hinder inträffar - alltså att någon hindrar dig för att fullgöra ditt uppdrag - i styrelseuppdraget, trots att det inte kan/får hända, har du som ledamot t ex institutet avvikande mening att använda. Det innebär att du noterar frågorna och problematiken - din avvikelse - i protokollet. Detta kan uppmärksamma ansvarsfrågan för andra och också rädda dig i en situation av en rättstvist. Det är dock inte säkert att du får sekreteraren att skriva det du ger uttryck för. Då måste du gå tillräckligt många steg, så att frågan - orden som du tänkt dem - uppmärksammas av t ex revisorerna eller medlemmarna, beroende av typ av frågeställning. Ett annat alternativ är att avgå ur styrelsen, vilket förstå kan vara resterande styrelses avsikt.

Det svåraste är att skydda sig mot makt. Det står var och en fritt att utöva sin makt, t ex genom att mindreförklara en person, göra den skyldig till saker den inte är skyldig till, fatta beslut bakom någons rygg eller bara tiga ihjäl frågan eller personen.

Livet är - i vissa fall - superenkelt och fantastiskt. Och i andra fall inte alls.

A..

Hållbar utveckling

Hållbar utveckling kan delas in i tre delar, som alla är lika viktiga. Vi talar om social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.

Social hållbarhet innebär en sträva efter ett samhälle där mänskliga behov och rättigheter uppfylls. Vi har ur något perspektiv lika behov och lika rättigheter, men vi ser dem på olika sätt. De betyder olika för oss, fast vi alla har lika rättigheter. Ur någon form av rättighetsperspektiv tänker jag att vi här talar om våra - allas - grundbehov och grundläggande rättigheter. Vad vi därutöver själva och tillsammans med andra har behov av och lyckas prestera är individuellt.

Ekologisk hållbarhet handlar om att hushålla med jordens resurser. Vi kan inte ta, använda, mer än vad naturen själv kan återskapa. Vi behöver vara rädda om naturen. Den bygger på ett unikt samspel mellan mängder av företeelser som är nästan omöjligt att beskriva. Vi har ett stort ansvar att överlämna den intakt till våra kommande generationer. Ren luft, rent vatten, ren natur, djur och människor i frihet att nyttja den på ett ansvarsfullt sätt.

I den tredje hållbarhetsfaktorn finns den ekonomiska utveckling som måste anpassas efter vad jorden och dess invånare - miljön, djurens och människors hälsa - tål, både nu och på lång sikt.

Hållbarhet bör kopplas till allt vi gör. Vi behöver tänka kring nödvändigheten i utvecklingen i världen - och den orättvisa fördelningen av utvecklingen - och hur vi gör för att utvecklingen skall fungera också ställd i relation till miljön, och därmed också vår egen framtid.

När vi låter kommersen, pengarna, styra helt så kommer det högst sannolikt att leda till jordens undergång. Makt, pengar och frånvaro av ansvarstagande för hållbarhet är en farlig kombination, tänker jag. Jag tror att det är viktigt att vi alla, i alla sammanhang, tar ansvar för jordens väl.

Jag tror att det är viktigt att vi alla tar ett personligt ansvar för jordens väl - och att vi lär varandra och samarbetar bättre i det.

A..

Hus för permanentboende uthyres - ledigt för inflytt nu....

Vi har ett hus på landet - i Bredsättra/Roslagsbro - ca 2 mil norr om Norrtälje - och söker nu en hyresgäst till detta hus - för permanentboende(tillsvidareuthyrning, sålunda). Huset hyrs

ut omöblerat. Garage finns i anslutning till huset.

Huset är knappt 100 kvm stort - med två sovrum, vardagsrum, stor hall, badrum och kök. Boende för enskild person eller familj (1-4 personer ryms i huset). 

Huset värms upp med en effektiv bergvärmeanläggning. Kostnaden för elen är beroende av antal människor som bor i huset och den egna förbrukningen, vilket inkluderar el till bergvärmeanläggningen och övrig  hushållsel som lampor, vattenuppvärmning, tvätt, tv, mm, men kan uppskattas till någonstans mellan 500-1500.-/månad (olika beroende av årstid, ja). Nej, det finns ingen öppen spis eller kamin i huset - men bergvärmeanläggningen fungerar väl.  Elen och uppvärmningen står hyresgästen för (genom bergvärmen). Hyran är alltså kallhyra.

Vatten (egen brunn) & (en ordinarie) slamhämtning ingår i hyran. Sophämtning ingår inte, den står alltså hyresgästen för.

Huset har en stor och fin tomt med närhet till vacker natur. Omsorgen om tomt, rabatter, buskar och sån´t, liksom skördande av rabarber, vinbär och äpplen från träden & buskarna ingår i hyresgästens rättigheter och skyldigheter. 

En badsjö finns bara några hundra meter från huset. Det är ca 6 km till närmaste havsbad. Man kan sitta på trappan och njuta av stillheten i den ljuvliga sommarvinden eller njuta av värmen på uteplatsen eller på balkongen.

Fastigheten ligger mitt i byn, men ändå fri från insyn. Nära, men ändå ensligt. 

Buss vid tomtgräns (SL-buss nr 645) till/från Norrtälje. Det är ca två mil till Norrtälje, och lite kortare till Älmsta. I Norrtälje & i Älmsta finns mataffär, bank, mm.

Till Drottningsdal (Roslagsbro) är det ca 8 km. Där finns skola för lägre åldrar, daghem/förskolaoch mängder av aktiviteter. 

Vi hyr ut huset tills vidare, med uppsägningstid 3 månader. Huset är ledigt för nya hyresgäster nu.  

Jag nås per mail; anette.grinde (snabel-a) foretagshuset.net eller tele 0708 905 731 (inte sms).

Där är riktigt fint!

Visning 6 oktober kl 1800 eller 10 oktober kl 1800. Vänligen kontakta Anette (per mail) med info om när du vill titta på huset. 

Hälsar
Anette & Leif

Glöm inte fotot - men hur skall det se ut...

Dagens undring rör fotografiet för att söka visum för resa till Algeriet. Hur skall fotot se ut, undrar jag. Har det krav på särskild storlek eller kan det vara vilket foto som helst. Skall ögonen, öronen och luggen synas. Är det bra om jag klipper mig först? Skall det vara svart/vitt eller är det bättre om jag är färggrann? Skall jag le eller hålla mig för skratt. Gör det något om jag blundar på fotot?

När vi sökte visum till Indien sist (vilket nu är flera år sedan) krävdes ett foto där instruktionerna var (väldigt) noggranna. Man kan (lite överdrivet) säga att det (nästan) bara var visumföretagets fotoapparat som dög.  

Jag tänker att pass- och körkortsbilder, liksom visumbilder och därmed följande frågor, är allvarliga saker. Det är möjligt att jag gör dem lite för allvarliga och bör ta dem med en lagom dos av klackspark istället. Jag har nog utvecklingspotential i den frågan, tror jag.

A.. 

Problemet med att ta styrelsearbetet på allvar...

Ett av problemen med att ta styrelsearbetet på allvar är att man måste få del av informationen från organisationen. Jag upplever - alltför ofta - en motvilja från organisationen att dela den informationen med den styrelseledamot som efterfrågar den.

Vad är skälet till denna rädsla?

A..

Rachel Ingeborg Haegermark (f. 10 juni 1901)

Carl Richard Haegermark 1851-1913
född den 28 januari 1851 i Badelunda, Västmanland. Student i Västerås 1870. Prästvigd 8 mars 1874. Komminister i Dingtuna 1875. Kyrkoherde i Torsång 1891, i Ramsberg 1902. Gift 1) 1872 med Alma Larua Bergström och 2) 1892 med Ida Levin. Död 17 augusti 1913.

gm 1) Alma Bergström 1859-1888
gm 2) Ida Levin 1862-1938

Ida Levin är född 2 juni 1862 i Ö Vogelvik, Värmland. Dotter till orgelnisten Karl Levin och Matilda Gustafva Nilsson. I folkräkningen 1890 var hon guvernant hos familjen Erik August Norman (f 1831) och Anna Sofia Johansson (f 1846) - i prästgården i Dingtuna. Gift 14 juni 1892 med kyrkoherde Richard Haegermark.


Kyrkoherde Carl Richard Haegermark gift med Alma Bergström

• John Richard - f. 6 april 1879-1960 gm Vivi  (Olivia) Lundbom f. 26 mars 1878-1948
• Karl - född december 1880 i Dingtuna -1932
• Elsa - född 3 juli 1882 i Dingtuna - 1941 gm Gustaf
• Märta - född 1 februari 1886 i Dingtuna - 1926
• Rickard - född 11 februari 1888 i Dingtuna -1918

Kyrkoherde Carl Richard Haegermark gift med Ida Levin

• Folke Herman - född 9 juli 1893 i Torsång -1950. Gift 28/10 1922 med Sally 1894-? (Son Ulf född 1924 - död 2012 - begravd på Torslunda kyrkgård, södra Öland)
• Generallöjtnant Harald 1894-1965 gm Aina 1898-1992 (barn Lena Kerstin Julia gift Crafoord 1923-2012 - begravd på Åkers kyrkogård, Strängnäs) samt Barbro 1925- gift med Tomas Hellström
• Rut 1896-1978 gm Pontus 1897-1965 (barn Hans Löthman)
• Majan 1898-1989 gm Erik 1901-1994 (barn Bo Jonsson, Yngve och Östen)
• Jägmästare Yngve 1899-1978 gm Ingrid 1900-1990 (barn Yngve (Bimbo), Marianne)
• Rachel Ingeborg 1901-1981 gm Knut 1893-1981. Rachel är född den 19 juni 1901 i Torsång. Hon började på Risbergska skolan i Örebro hösten 1910. Gift med Knut Lundeberg.

Ja, detta bör förstås innebära att Ida Levin också fick ansvar för den första skocken ungar som maken Carl Richard hade med Alma Bergström. Hon fick därmed vårdnad om dessa fem barn plus de sex hon åstadkom själv. En diger uppgift, säkert.

A..

Ja, denna bild ser ut att vara tagen en solig dag med viss risk för regn,
eller är paraplyerna som skydd för solen? Som jag tolkar bilden är det
Susanne, jag och Ulrika på bilden. Lillemor som sänt julkortet är vår pappas 
kusin, om jag är rätt informerad..

Inbjudan till samtal om ickevåld...

Vad är ickevåld? Ja, låt oss tala om saken i höst, låt oss cirkla kring frågan från olika håll. Det skulle glädja oss om du vill delta i samtalet!

Tisdagar i Ekensbergskyrkan i Solna bjuder i höst på ickevåldssamtal (studiecirkel). Vi utforskar frågan om ickevåld tillsammans, talar om möjligheter, vad som är vad och hur vi förhåller oss i vardagen. Vad är ickevåld egentligen? Kräver det något särskilt av mig? Vad kan vi, var och en, göra mer för en bättre värld?

Tisdagar (oktober - november) kl 1830 - 2000 i vardagsrummet i Ekensbergskyrkan. 

Anmälan till; 

Anette Grinde

anette.grinde@foretagshuset.net 

tfn 0708 905 731

Arrangör; Ekensbergskyrkan tillsammans med Mångfald Tillsammans och Studieförbundet Bilda

Väl mött!

Anette Grinde

Mångfald Tillsammans

Jag fyllde år häromdagen....

Jag tillbringade dagen tillsammans med min mamma. Hon har just förlorat sin make, och jag och alla mina syskon har förlorat vår pappa. Pappa har alltid spelat roll. Han har varit viktig hos oss. Mamma och pappa har varit gifta i 60 år, men de har tillbringat 70 år tillsammans. De har fått fem barn, 14 barnbarn och ett barnbarnsbarn. Jan Lincoln var det senaste tillskottet. Pappa hann träffa honom och kunde också vara med på hans dop i trädgården på mammas och pappas fina Korpskog. Det glädjer att veta att pappa fick vara med om detta.

Jag har under de senaste 20-30 åren inte uppskattat mina födelsedagar, men min senaste kändes ändå fin. Den blev annorlunda och viktig, på något sätt. Jag tillbringade dagen med min mamma. På morgonkvisten körde vi till Högby kyrka. Det är min konfirmationskyrka och jag har livsminnen från den tiden, som t ex om verser, om bibeln som gavs till alla men inte till mig och om sommaren med vännerna i konfirmationsgruppen. Det är min konfirmationskyrka, ja, mest positivt är det nog. Jag har någon form av tillhörighet där. Det finns minnen som följer mig genom livet.

Vi gick in genom grinden som var öppen. Solen sken, himlen var blå med inslag av grått. Kyrkan i Högby ligger i väst-östlig riktning. Söder om kyrkan, strax öst om väst, skall pappa snart läggas. Vi ställde oss på pappas plats, som ännu bara är en gräsplats utan namnskylt. Vi stod stilla, väntade, efter att ha betraktat den vackra minneslunden en stund.

Klockan 10 öppnades luckorna mot klockorna. Det började ringa. De stora och de små, i olika ton och takt. I 10 minuter ljöd tonerna, i olika ton, små och stora klockor, och med skiftande takt. Klockorna sjöng för pappa - själaringningen ljöd över nejden för att meddela att pappas själ nu lämnat sin vanliga plats. Mamma och jag lyssnade i stillhet, ståendes och sittandes på pappas nya viloplats. Det var en fin stund, ja, en väldigt fin stund.

När själaringningen tystnat gick vi in i och betraktade kyrkans innanmäte en stund. De vilsamma färgerna, de vackra bänkarna och de inte tillåtna (av brandskyddsskäl) läktarna pryder sin plats i kyrkan. Jag hoppas att det icke tillåtna blir tillåtet inom kort. Kyrkor är viktiga och nästan alltid vackra platser, särskilt de där enkelheten syns. De tilltalar, tänker jag.

Sen åkte vi hem innan det strax var tid för ett sjukvårdsbesök för mamma. Hennes fingrar ställer till det för henne. Hemma en kort, kort stund hanns det med att baka tårta, dricka kaffe och samla ihop det som skulle samlas ihop innan vi strax senare fick hasta vidare för att hinna till sjukvårdsbesöket (med den besvärande handen) i Löttorp. På 15 minuter hinner man mycket om man är så rask som mamma är, tänker jag. Hennes hand trilskas, det är ett bekymmer som vi alla gärna vill se löst, förstås. Att gå omkring med värk och fritt härjande virus eller bakterier är inget önskvärt läge.

På min födelsedag var det mängder av människor som gratulerade mig på facebook. Jag vandrade genom alla hälsningar, tänker på de som hälsat då och sen, tänker också på andra runt omkring. Jag drar efter andan och minns så mycket positivt som ni står för.

Ja, jag gläds och finner så mycket förundrande fantastiskt i detta. Jag tackar stort för varje tanke, kort som lång. Jag bläddrar sakta igenom varje hälsning, tänker på er var och en. Jag tänker att det finns så många och så olika riktningar i livet. Någon står för ungdom. Någon står för löpning, cykling eller skidåkning. Någon står för arbete här. Och någon står för arbete där. De flesta står för riktigt fin glädje, någon står också för en särskild sorts allvar. Någon står för föreningsliv och många står för något riktigt särskilt. Någon påminner om sorg och det är någon som får mig att fälla en omsorgens tår.

Någon visar på den enda möjliga vägen. Och något hos någon visar en annan sorts möjlig riktning. Ni alla visar olika tid, olika nyans, olika ton och olika roll - men ni alla spelar roll.

Ja, de - ni - spelar verkligen roll. Ni har format mig och formar mig nu, präglar mig, leder mig och peppar mig. Ni får mig att tänka. Ni får mig att le. Ja, ni och alla människor som jag möter i det dagliga livet på olika sätt får mig att le, tänka, fostras, peppas och leva. Ja, det händer att ni också får mig att svära och undra, vafalls, men ja, också det får mig att leva. Jag vill tacka er alla för allt detta. Utan er - ni alla, tillsammans, liksom var och en för sig - vore jag inget. Inget alls, verkligen inget alls. Ni spelar alla en väldigt stor roll. Tack, för att ni är och finns. Tack, för allt ni gör.

Pappa dog några dagar innan min födelsedag. Han dog den 31 augusti. Min födelsedag är den 5 september. Under de senaste veckorna har alla syskon och de flesta barnbarn och hans lilla barnbarnsbarn kunnat skapa sig förutsättningar för att träffa pappa. Han fick en fin tid hemma innan han fick somna. Han fick somna med sina närmaste omkring sig, mamma har aldrig lämnat hans sida. Han fick somna hemma, utan ont, utan andningssvårigheter och utan ångest. Han var inte rädd, vad vi kunnat utläsa ur situationen. Ja, vi vill tro att han fick en fin sista-tid där hemma.

Nu ordnas det med annat. Själaringning, en fin plats att vila på, ordning på papper och register, en vacker urna, annonser, en minnesstund och acceptans för oss alla, trygghet och ett fortsatt fint liv för mamma, samtal och möten, telefon och blomster och mycket, mycket annat.

Jag ställer mig frågan om livet blir som förr igen eller om något ändrats så att vi alla i något mått blir annorlunda nu. Under den senaste tiden har förutsättningarna ändrats, vissa saker spelar plötsligt mindre roll. Annat spelar en ny roll, ja, en väldigt mycket större roll.

- Ja, jag undrar; blir livet som förut nu?
- Nej, antagligen inte, blir nog svaret. Men den som lever får se.

A..

Själaringning

Idag, på min födelsedag, strax före kl 1000 stod jag och mamma på Högby kyrkogård och väntade. Prick kl 1000 öppnades luckorna i kyrktornet och klockorna ljöd över nejden - det var själaringning för pappa. Klockorna ringde i 10 minuter, i olika ton och takt.

Länge ljöd klockorna - med vackra, stillsamma toner över nejden. Vi stod på pappas framtida plats, en vacker plats i lä från nordan bakom kyrkan. En fin plats.

Själaringning - Högby kyrka, Löttorp, Öland.

Ja, så fint, så fint.

A..

Bjud in...

Han frågade mig om jag var en sån där Ironmankvinna. Mats frågade.

Jag svarade att det var jag inte, men att jag skulle vilja vara det. Jag har ju tänkt på det i flera år. Jag har avstått för att startavgiften var osmakligt hög. När jag sa det kom jag att tänka på att det ju finns försäkringar för det, alltså om man blir sjuk och skadad. Jäklar, då har jag ju inga skäl kvar, tänkte jag. Resten är ju bara lathet, eller hur?

Jag gjorde sedan dumheten att berätta detta för min dotter. Hon är en ihärdig typ. Hon ringde och sms.ade ett otal gånger, ända tills jag hade anmält mig. Då tystnade hon, vänligt nog. Nu är jag alltså anmäld till Ironman Kalmar. Den går i augusti 2017.

Vad kan nu Mats fråga leda till, tänker jag. Hur kan jag tänka kring den i BNI-sammanhang?

Ja, Mats får äran för att ha puttat mig över kanten, även om min dotter sedan drev frågan hårdast.

Försäkringen och anmälningsavgiften är redan tecknad, så försäkringsmäklaren missade sin chans. Möjligen behöver jag ändå teckna en livförsäkring; en försäkringsmäklare behövs alltså. Jag kan behöva en psykolog eller också behöver jag en idrottscoach som peppar mig framåt under året. Jag tänker att fler här i gruppen har användning för en sådan, så varför inte bjuda en en idrottscoach till vår grupp? Dennis kanske behöver en sådan för att komma igång med sin cykling till/från jobbet också? Vem känner en idrottscoach? Tack, för att ni bjuder in till kommande möten.

För att göra en Ironman måste man träna en del, kanske t o m rätt mycket. När man tränar gör man fel ibland. Man skadas, tränar för mycket eller helt enkelt galet. Då kommer man att behöva träffa Daniel. Det han inte kan, kanske en massör eller en idrottsläkare kan ordna? Eller krockar yrkesgrupperna där? Om inte, vad sägs om att bjuda in en massör och en idrottsläkare till kommande möten? Det kanske är fler än jag som kan behöva dessa yrkeskategorier framöver. Det är viktiga yrkesgrupper som hör hemma här. Men bara om de inte krockar med Daniels yrkesroll.

Idrottsprylar är viktigt. Kul och viktigt. Vi har ingen sån i vår grupp. Kanske kan Dennis behöva något till sin cykel, själv behöver jag nog en helt ny cykel för att klara detta lopp. Jag behöver också en simbar våtdräkt. Och kanske en simkurs. Man måste nog crawla för att bli en Ironmankvinna. Så en cykelbutik eller en kunnig cykelsäljare behövs till vår grupp, och en butik eller säljare som säljer våtdräkter. Och en tävlings-siminstruktör. Vem har sådana i sitt nätverk? Bjud in dem, vetja! Låt oss samla all viktig kunskap i gruppen.

Försäkringsmäklare, idrottscoach, naprapat, massör, idrottsläkare, idrottsprylar för en proffsig och snabb cykel och en våtdräkt som går fint att simma i. Och en siminstruktör. Att simma 3,5 km med glasögon går inte heller, jag kan behöva en ögonlaserkunnig. Har vi en sån i gruppen? Om inte, bjud in en ny presumtiv medlem.

Jag skrev på ett helt galet avtal, ett sånt som ingen vettig människa skriver under. Jag kan därför komma att behöva en jurist framöver, för att se och begrunda vad jag egentligen skrev under. Ja, jag vet att det stod att jag inte har rätt till mina egna bilder, filmer och mina texter, att arrangören får publicera vad som helst om mig och att jag inte kan stämma arrangören ens om en giftorm hugger mig eller en haj äter upp mig i Kalmarsund. Jag behöver alltså en jurist här. Lars får vara beredd, tänker jag. Om det nu finns en risk att jag blir biten så kanske det är bäst att jag också ser över mitt testamente. Det stod ju också i avtalet att jag skulle vara medveten om att det kunde vara livsfarligt. Vem här hjälper mig med det? Det kan alltså behövas testamente, bouppteckning  hos juristen och kanske mer än en tebjudning hos vår begravningsfirma. Nja, låt oss ändå hoppas att allt detta inte behövs. Ni behöver vara lite beredda här.

Pengar in och allt som är plus är Mats förtjänst - och kan med fördel registreras så i BNI-statistiken. Allt minus får jag stå för själv. Ja, Mats, jag tänker försöka bli en Ironmankvinna. Som du ser behöver jag antagligen hjälp och pepp av många yrkesgrupper framöver.

Jag ber dig och er alla om hjälp att bjuda in nya yrkesgrupper. Ja, dels för att det är troligt att jag behöver dem, men framför allt för att det ger mer glöd och glädje i vår grupp. Fler besökare och fler medlemmar kan lösa problem och skapa nya möjligheter. Fler personer i rummet ger också fler referenser och mer klirr i kassan.

Jag vill alltså peppa oss alla att bjuda in fler besökare. Försök föreställa er nya företeelser och händelser, inte bara jobb - bjud in brett. Det finns mängder av yrkesgrupper som kan behövas och de kan ge ringar på vattnet i vår grupp. En enkel fråga kan skapa många nya möten och fantastiska möjligheter.

Bjud in.

A..

(Utbildningspunkt BNI Stockholm City 20160901)

Ja, Tjejmilen är en fin grej...

Jag åkte bussen till Öland idag (4/9). Det går finfina direktbussar från Sthlm ända fram dit jag skulle. Sommartid går flera om dagen, nu fanns det två avgångstider. Jag bokade sent och en av bussarna var fulltecknade, så jag fick finna mig i att ta den senare med avgångstid mitt på dagen. Det går fint, tänkte jag, inga problem. Vid avgångstid visade det sig att det gick två bussar mitt på dagen, alltså avsevärt mer folk än vanligt. Jag såg många svarta kassar med rosa handtag.

Jag log och gladdes åt detta. Ja, så var det förstås. Just det är skälet för fulla bussar. En hel drös med kvinnor från Kalmar- och Ölandsregionen har sprungit Tjejmilen (3/9). De har tagit med sig vänner, män och släktingar, njutit av den stora staden, peppat sig själva att ta sig runt det vackra milspåret runt Djurgården tillsammans med andra 27 000 kvinnor. De har haft skoj tillsammans, hoppas jag, i den stora och vackra huvudstaden. Det är ett fint lopp, ett bra arrangemang i en vacker stad. Det var lite mulet igår, ja, ett bra löparväder. Några av oss fick en skvätt regn över oss, men inget som besvärade. För en löpare är det t o m bra med lite regn (medan man håller på). För publiken är det förstås inte lika fint, men det var så lite så det var (nog) helt ok även för publiken.

Ja, Tjejmilen är en fin grej som många gillar. Numera gillar också jag detta, när det visar sig att man kan få med sig sina döttrar, systrar och sin mor på äventyret. Ja, inte just i år, men ifjol och året innan. I år var vi bara tre. I fjol var vi 13. Nästa år tror vi att mor, systrar och döttrar är med igen. Blir vi fler än 13 då? Det vore skoj.

Lilldotra säger att det är billigast att anmäla sig till Tjejmilen den här veckan, om man nu vill förbereda sina julklappar redan nu.

Skall vi köra på det, undrar jag nu.

A..

Union to Unions lysande lunchföreläsningar är att rekommendera (31/8 2016)

Union to Union - (fd LO/TCOs biståndsnämnd) - har lysande lunchföreläsningar med jämna mellanrum. Titta in på deras hemsida. Nästa är i september. Frågorna är intressanta och föreläsningarna kan rekommenderas.

Gårdagens (31/8) föreläsning handlade om ILC i juni 2016 - världens största fackliga förhandling!

Vad är utmaningen i de globala värdekedjorna? Oskar talar om ILO-frågorna. Oskar jobbar på LOs internationella enhet. Detta var hans 7e internationella konferens. ILO är ett tre-partiskt system. ILO är det FN-organ som funnits längst - 2019 firas ett stort 100-årsjubileum.

Vi behöver instrument globalt för att styra arbetslivet. Grunden i ILO har vi de åtta (8) kärnkonventionerna som är viktiga. Därutöver finns många kompletterande konventioner.

Det är en lång och komplicerad konferens med många deltagare. Hur tillämpar länderna de olika konventionerna? Vilka länder har ratificerat vilka konventioner och varför/hur bryter de mot dessa konventioner? Allt går ut på att få bättre villkor för arbetstagarna. Det finns några länder där det saknas grundläggande trygghet för arbetstagare, dessa är viktiga att få med i processerna för att förbättra villkoren för dessa människor. Även länder i den utvecklade ekonomin, t ex GB, finns med som länder som behöver uppmärksammas eftersom också de begränsar fackens möjligheter att förhandla, mm. Begränsningar i arbetstagarnas påverkan på sin arbetssituation måste alltså uppmärksammas, oavsett vilket land som bryter mot reglerna eller inskränker medverkan och tryggheten. Bakläxan blir att länderna får gå hem och titta på sina brister och återkomma med info om hur de bättrar sig.

Hur blir tryggheten och förhandlingarna mellan parterna när arbetstagarna inte får engagera sig fackligt, om olika fackklubbar eller förbund inte organiserar sig, om arbetsgivarna inte organiserar sig eller om det inte finns adekvata förhandlingar mellan parterna? Ibland är det bara lagstiftningen som styr tryggheten i arbetslivet, det är i allmänhet inte tillräckligt. Skydden gäller t ex skydd för barn, slaveri, schysta arbetsvillkor, ledigheter, arbetstider, mm.

Regeringar måste leva upp till ILOs grundläggande konventioner. Det ger goda förutsättningar för att minska risken för övergrepp, mm. Om det finns företag som försöker hoppa över reglerna om de grundläggande rättigheterna, det behöver vi uppmärksamma. Frågan är vem som har det grundläggande ansvaret för att reglerna inte överträds? Är det länderna? Är det företagen? Är det facken? Globaliseringen är positiv, men skadar också många människor när ansvars- och omsorgsregler överträds i kommersens spår. Globaliseringen slår ibland hårt. Trygghetsreglerna räcker alltså inte hela vägen. Arbetsgivarsidan tycker att regelsystemet räcker. Facket tycker inte att regelsystemet räcker - eftersom det inte finns tillräckliga konsekvenser vid överträdelser. Arbetstagarna är ibland alldeles för utsatta (barnarbete, slavarbete, svag stat som inte implementerar reglerna tillräckligt).

Global deal - ett nytt handslag - väcktes från början av Stefan Löfvén - kommer att lanseras i New York inom några veckor. En svensk-nordisk modell av export. Social dialog på flera nivåer i samhället skapar sociala, produktiva och hållbara samhällen. Det är viktigt att flera nivåer, t ex kommun, företag och fack, samarbetar. Ett Global-deal-land måste först leva upp till ILOs kärnkonventioner.

Fackliga frågor är intressanta frågor, tycker jag numera. Viktigt. Riktigt viktigt.

A..


Union to Union (31/8 2016)

Margareta Borgemo (Lärarförbundet) och Victor Hage (Transportarbetarförbundet) - elever vid årets Genéveskola. Fördjupar sig i ämnena som skall finnas på konferensen (ILC), får träffa andra nordiska elever och lära sig de olika förutsättningarna. Under hela konferens kunde eleverna delta på många föreläsningar, seminarier. Det var mycket lärorikt. När konferensen avslutades åkte Genéveskolegruppen till en annan plats för att göra klart sina elev-arbeten, fick lära mer och redovisa detta för eleverna. Det är en unik möjlighet, ett nordiskt samarbete, som är viktigt. Det är en unik möjlighet att följa konferensen.

En skola för utveckling inom det fackliga området, alltså. Det låter genomtänkt, kunskapsgivande och viktigt.

Tålamod låter som en bra egenskap att ha, i arbetet med fackliga frågor. Solidariteten blir starkare när man ser hur arbetet pågår, hur sakta det går men hur viktigt det är, säger Margareta och Victor. Kunskap och inspiration bär Margareta och Victor också med sig efter denna upplevelse.

A..




Ovanstående är mina anteckningar från Union to Unions lunchföreläsning i Sthlm den 31/8 2016.