Tidig morgon. Andreas skjutsar oss till Arlanda. Vi är där i mycket god tid. Utan konstigheter tar vi oss på flyget (KLM) och åker via Amsterdam till Boston. Flygresan är lång. Maten på flyget är hyfsad, förutom den sista s k vegetariska smörgåsen. Den bestod av småkex, under all kritik. Flygvärdinnorna bestod, på vår del av planet, av äldre herrar. Det var glädjande att se att inte bara unga vackra kvinnor står för servering och service på planet, även äldre herrar kan bära den rollen.
Väl framme i Boston virrade vi en aning innan vi kom genom pass- & immigrationskontrollen. Det är udda att vara nervös när man verkligen inte har något att vara nervös för. Det är rätt dumt, onödigt.
Väl framme tog vi gratis bussen från flygplatsen till en t-banestation strax intill. T-banan, med ett byte på vägen, tog oss till North Station, varifrån vi sedan promenerade (ca 20 min) till Constitutional Inn. Ja, den första promenaden tog förstås längre tid eftersom vi inte hittade rätt och inte hade vett att fråga på en gång. Nåväl, till slut hittade vi dit vi skulle.
Nummerlappsutdelningen klarades av under lördagen. Och middag på stan. Sedan var jag rätt utslagen - helt utan sömn natten innan, en lång flygresa och tidsomställningen gjorde mig onekligen en smula spak. Efter middagen var jag oerhört trött och vi gick tillbaka till hotellet. Jag somnade tidigt (Boston-tid) och sov gott till tidig morgon, söndag.
Söndag 17 april 2016.
Strålande sol. Tröja och täckjacka på, även om några gått i tunnare kläder idag. En fin och solig dag, lite kallt i vinden.
Dagen startade långsamt. Det tog nog till framåt 11 innan vi var ute och redo för dagen. Vi gick ut och letade reda på en mataffär för att fylla på vårt matlager. På vägen passerade vi en hög obelisk, vid Bunker Hill Monument, belägen på en hög kulle där ett viktigt krig hade förts i historisk tid. Vi bor också nära ett uppenbart militärt historiskt viktigt område - Constitution Museum, mm - där det rör sig en del turister.
Efter frukost, matshopping och lunch lämnade vi hotellet och åkte för att inspektera målområdet, samlingsplatsen för bussar till starten, plats för att lämna överdragskläder, mm. Efter en promenad bort till nummerlappsmässan för lite inspiration gick vi till pre-dinner och inmundigade lite pasta. Sen tyckte vi nog att det räckte för dagen. T-bana till North Station och promenad tillbaka till hotellet.
Måndag 18 april 2016.
Boston Marathon 2016. Leif startade i startled 3-7 och jag i 4-1. Olika alltså. Det var mycket varmt för dagen. Kortbyxor och långärmad tröja blev bra klädsel även om det var mycket varmt i starten, det blev lite svalare senare under dagen men den första stunden i loppet var väldigt varm. Gradantal okänt, men varmt. Jag hade inte sovit i princip något alls under natten innan, var väldigt trött. Min energinivå var extremt låg och de två första milen var extremt plågsamma. Sen lyckades jag arbeta upp lite energi, kanske genom en ovanligt hög mängd energigel. Jag brukar vara rädd för magreaktioner med dessa, men denna gång krävde något stort för att komma i fas. Att vara dödstrött redan vid 5 km är inte en sympatiska marathonkänsla. Efter 15-20 km kom jag i marathonfas igen och klarade loppet med acceptabel tid, även om jag inte höll mig inom mitt egna tidsönskemål (< 4 tim). Varför och hur jag blev så omåttligt trött så tidigt kan jag kanske inte få ett bra svar på; stark sol och hög värme, trasslig löparmage, energilåg, ingen sömn. Eller summa summarum av detta. Eller också hade jag vid något tillfälle i starten för hög fart utan att se eller känna detta, och därmed körde slut på mig själv i ett tidigt skede. Nåväl, jag lyckades samla mig igen så småningom även om det tog rätt lång tid. Good enough, får duga.
Jag behövde inte vila i någon ambulans idag, jag tog mig hem till hotellet för egen maskin. Fint så.
Middag. Dusch. Nöjd & glad.
Tidig nattning.
A..
19 april 2016. Medalj som bevis på genomfört lopp. Nu kan jag bära tröjan med hedern i behåll. Den är betald för, ja, men loppet är också genomfört vilket förstås är än mer värt. |
20 april 2016. Ja, det knoppas nu i Boston. Inte överallt, men i någon park dyker blommor och knoppar upp. Fint. |
Det kanske också kan vara en mätstock, ambulans eller inte? Jag tycker att du är bäst! Någon gång i livet ska jag också springa så där långt.
SvaraRadera