1) Är det svårt att kommunicera i tystnad? Förutsätter vi olika i gruppen? Har vi med oss olika bilder av lösningen? Kan vi samarbeta här?
2) Hur man förhåller sig till majoriteten och minoriteten?
3) Behöver vi öva mer på frågan om konflikthantering?
Deltagarna får i tystnad varsin lapp med ett uppdrag. Uppdraget innebär att olika personer skall flytta stolarna, men på lite olika sätt. Några skall ställa stolarna i en cirkel, några skall ställa stolarna upp och ner. Uppgiften skall gå att lösa så att alla kan slutföra sitt uppdrag, men det skapas ändå ofta oreda och kaotiska situationer när de olika grupperna stävar efter att slutför just sin uppgift, som den tolkat på sitt sätt.
Du behöver uppdragslappar och många stolar.
1. Be deltagarna ställa upp sig på ett led utanför rummet och vara helt tysta. Berätta att de ska få varsitt uppdrag som de ska lösa utan att tala med varandra. Säg att de ska vänta tills de får startsignal.
2. Ge varje deltagare en lapp innan hon/han går in i rummet. När deltagaren har läst instruktionen ta tillbaka lappen/ha en korg där de ska slänga lappen. De får inte visa lappen för någon av de andra, eller på annat sätt berätta hur deras personliga uppdrag ser ut.
Följande exempel på lappar kan noteras - observera att uppgiften skall kunna lösas av alla;
Ställ alla stolarna vid väggen
Ställ alla stolar upp och ner
Ställ alla stolar i en cirkel
Bär ut alla stolar ur rummet
Dela ut exempelvis 10 lappar med ett uppdrag, 8 med ett annat uppdrag, 4 med ett tredje instruktion, mm, för att skapa en tydlig majoritets/minoritetssituation. Lapparna måste anpassas så att de passar för rummets förutsättningar. Uppgiften måste kunna lösas för alla. (Tag bort någon av uppgifterna om ni inte är tillräckligt många eller om ni t ex inte har rumsliga förutsättningar att bära ut stolarna ur rummet).
3. När alla deltagare har kommit in i rummet - be gruppen börja.
4. Deltagarna försöker lösa sina respektive uppgifter. De kommer att hamna i någon form av konflikt om stolarna och ha olika taktiker för att kommunicera kring sina uppdrag.
Var noga med de inte får prata eller kommunicera med varandra, de får inte tala, teckna eller rita. Försök gärna stressa dem att de ska lösa uppgiften så fort som möjligt.
5. Låt dem lösa uppdraget eller bryt när energin börjar gå ner. Be dem ställa sig i en cirkel på golvet för att diskutera hur uppgiften gick, hur de reagerade och hur de tänkte under övningen. Blev det bråk eller höll ni lugnet kvar under övningen?
Vad var det som hände? Prata i den stora gruppen eller dela upp gruppen i mindre grupper eller bikupor för att prata om vad som hände i uppdraget.
- Förstod ni att alla hade fått olika uppdrag?
- Hur reagerade jag på situationen?
- Hur kommunicerade jag med de andra?
- Hur upplevde jag situationen när jag märkte att någon motarbetade mig?
- Vad kände jag när jag träffade någon som hade samma uppdrag som jag?
- Var det möjligt att lösa uppdraget så att alla var nöjda? Varför hände det, vem gjorde vad?
- Varför löste ni inte uppdraget? Vad skulle ha behövts för att ni skulle kunna ha löst uppdraget?
- Hur kom ni på lösningen? Hur lyckades ni få varandra att förstå?
Vilka situationer i samhället kan man jämföra upplevelsen i denna workshop med? Kan vi jämföra detta med att komma till ett nytt land och inte förstå koderna? Eller att vara i en majoritets/minoritetssituation med annan kultur? Hur är det egentligen att arbeta med en enskild uppgift och inte se helheten - och därför inte förstå vidden av hela uppgiften? Är det konstruktivt att inte samarbeta för att nå gemensamma mål - när vi faktiskt kan lösa en uppgift som kan skapa win-win för alla?
Grejen är att hitta gemensamma lösningar - sådana som skapar mer för fler. Vi behöver öppna våra ögon och se hur andra har det, hur vi löser våra uppgifter för att samtidigt inte hindra någon annan.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar