Vandring i fantastisk miljö - oj, så vackert det är...

Vandring i fantastisk natur, i en oändligt vacker dal, nära Östra Jerusalem/Bethlehem 14-15 km. (13/3 2016). Vandringen tog nästan hela dagen i anspråk. Vi var några svenskar, två holländare och en amerikanska. Guiden var lokal, palestinsk. Vädret var mulet, lagom varmt - inte stekhet.

Guiden Usama berättar att deras huvudväg i närområdet har blockerats av bosättarna. Han berättar senare att ett 20-tal vägar i närområdet har skurits av, blockerats, av bosättarorganisationerna och att vare sig den israeliska staten eller den palestinska myndigheten har något att sätta emot bosättarorganisationens beslut. Det är bosättarna som styr situationen på Västbanken. Palestinierna får därför använda de små sidovägarna och omvägar för att ta sig fram till och i sina områden.

- Området runt Bethlehem har mycket goda vattenresurser, men palestinierna rår inte över dessa. Det objektiva behovet av vatten är ca 100 liter per dag och tilldelningen för palestinierna är på sina håll mindre än 20 liter per dag, berättar guiden.

Dalarna används normalt inte för boende. De används för jordbruk, odling, vallande av djur, mm. Grottor används, i äldre tider, t ex för gravplatser. Nu används en del av grottorna i dalen till skydd för beduinernas djur, t ex under dagens varmaste timmar.

När vi påbörjar vår vandring går vi förbi en anläggning som pumpar upp vatten från dalens grundresurser. De pumpas vidare till Jerusalem, inte till palestinierna i Bethlehem.

Vår guide berättar om de små djuren som lever i några av de små grottorna i dalen - klippdassare. De är rätt små och tillhör elefantsläktet. De ser dock verkligen inte ut att tillhöra detta släkte. Ett par klippdassar smyger längs bergsväggarna, smiter in och gömmer sig i en grotta. Längs väggarna klättrar också beduinernas getter. Marken ägs av byarna mellan Hebron och Bethlehem. Dalen är en gräns mellan dessa samhällen, mellan kommunerna.

I dalen ser vi runda stenformationer, alltså som nedgrävda mur. Det finns flera sådana i dalen, några mer hela och några mer förfallna. I dessa har människor som levt här i äldre tider gjort ett vitt pulver som använts till färg och också använts som en  föregångare till vår tids cement, alltså som byggnadsmaterial. De har lagt trä i botten (lite som en kolmila) och bränt de vita stenarna. Det har genererat det vita pulvret.

Vi går bredvid en flodfåra, tom på vatten. Kanske spelar den israeliska pumpstationen roll i detta sammanhang eller kanske är det naturen som tömt floden på vatten. Det känns konstigt, eftersom regnen nyligen slutat och floden är torr. December-februari är regnmånader här. Varför är floden är torr nu?

Vi tittar upp längs sluttningen. Där sitter en beduin och kärnar smör, säger guiden, hon skakar getmjölken i syfte att göra smör. Hon vinkar glatt från sin plats långt där uppe på sluttningen.

Det finns många ormar här, få är dock giftiga. Det finns också många hussniglar här. Många ser det som en delikatess, de plockar, kokar och njuter. De odlar (gräs, vete?) på miniutrymmen längs promenadstråket. Det ser underligt ut, märkligt. Vi ser beduinherdarna valla sina får och getter längs de karga sluttningarna. Guiden talar mycket om ätliga växter som människorna här gärna samlar och äter. De nyttjar det ätliga i naturen så gott det går. Naturen är generös, säger den duktige och lokale guiden (som är palestinier).

Det finns ca 30 000 beduiner i Israel/Palestina. De är utdrivna från Tel Arad, där de tidigare har levt. Beduinerna lever rörligt, de rör sig ofta. De har en tank med sig som de fyller från källor, byar, mm, där de passerar (när de tillåts leva som de brukar). De finns idag många beduiner med hög utbildning, men också barn som helt saknar skolgång - det beror ofta på föräldrarnas medvetenhet.

Skorpionerna kan inte leva i solen, de gömmer sig dagtid under stenar, mm. De letar sig fram under natten för mat, mm.

Landskapet innehåller miljontals små (ca 1 dm) tusenfotingar. När vi inte vill skada det levande får vi verkligen se oss för. Vi får också se oss för bland alla stenar, landskapet är inte handikappanpassat (ingen i sällskapet är handikappade alls). Här vore det riktigt fint att springa eller MTB-cykla.

Vi passerar en get som just fött en liten ny familjemedlem, Den slickar frenetiskt hinna och blod. Herdarna tvingar den att äta för att komma igång. Det känns som en våldsam hantering av det lilla nyfödda djuret. Vi går vidare för att inte stressa den nyförlösta moderna.

Beduinerna är borttvingade från norra Jordandalen. Många bor nu i små bostäder istället för i sina tält och rörliga områden. Deras liv är att vara fria, att tvingas till en plats är svårt, när det inte är självvalt. De drabbas av kulturchocker, trauman, i sina försök att skapa nya liv. De tvingas till helt nya liv, vilket inte alltid är lyckat för dem.

Har det varit en damm här? Ja, det tros att under Romartiden fanns en mur framför för samlande av vatten. Det ser verkligen ut så, är det månne sant?

I dalen vandrar en god dos getter, ledda av den beduinske herden. Ja, det är flera olika grupper. De vallar sina egna flockar. Han har ofta ett eller flera barn med sig. Vi möter också kvinnor, med egna och andras barn, vandrande i dalen för att samla örter och annat ätbart - som läkeväxter, som te eller som grönsaker/frukter. De lever, så tillvida, ett fritt liv, men är det ett bra liv? Lever de som de själva vill leva?

Idag var en mycket bra dag, lite lägre temperatur och molnigt. Inget regn. Det var en fantastiskt vacker och givande vandringsdag som avslutades genom att hela vandringsgruppen blev inbjudna till en beduinfamilj på te medan vi väntade på bilen som skulle ta oss hem till Bethlehem igen.

En fin dag. En glad dag. En nyttig dag. En fantastisk dag.

A..

I dalen ser vi runda stenformationer, alltså som nedgrävda mur. I dessa har människor som levt här i äldre tider gjort ett vitt pulver som använts till färg och också använts som en  föregångare till vår tids cement eller motsvarande, alltså som byggnadsmaterial. 

Ja, här syns det tydligt hur vattnet forsat fram genom tiderna. Berget
är tydligt format efter kraften. Det är vackert att se, även om vattnet nu saknas.

Beduinsk herde - på väg fram till den lilla killingen som precis anlänt till världen!

Rebecca och Malin vilar sig i form inför den sista etappen. Strax är de igång igen.

Har det varit en damm här? Ja, det tros att under Romartiden fanns en mur framför för samlande av vatten.
Det ser verkligen ut så, är det månne sant?

I dalen vandrar en god dos getter, ledda av den beduinske herden. Ja, det är flera olika grupper.
De vallar sina egna flockar. Han har ofta ett eller flera barn med sig. 

Åhh, en liten killing. Den är alldeles ny för dagen. Den tillhör beduinerna som vandrar i den fantastiska dalen tillsammans med alla sina djur, mest getter med fantastiskt långa öron, men också några får. Getterna klättrar mycket duktigt längs de branta bergsväggarna. Mimmi och Rebecka - och alla vi andra som vandrar tillsammans idag - blir glada över det nya lilla livet.

Regler. Jag tycker att det är viktigt att man följer regler. Men, förstås, så känner jag ju inte till hur reglerna ser ut i just detta avseende just här. Det kanske är ok att köra bilar med alla dörrar och motorhuven borta. Eller också är det bara så att alla inte är lika noga med regler som jag. Vi är ju olika, vi människor, har jag ju förstått. Grabbarna verkade i varje fall ha kul och må bra. Det känns bra, tycker jag, förutsatt att de inte skadar sig själva (eller andra), förstås. 
Bilden är fotograferad i den beduinby vi passerade vid vandringen slut.

En beduinby i slutet av vår vandring....

A..


(Vandring i en dal i närheten av Bethlehem, under ledning av Usama Nicola. 13/3 2016)