Ramallah - regionens största stad

Konstinstallation i Ramallah

Ramallah - (Rām Allāh, "Guds höjd"), beläget på Västbanken, är huvudkvarter för den Palestinska myndigheten på Västbanken. Det är den största staden på Västbanken. Staden har drygt 27 000 invånare (enligt wikipedia 20160302). Staden är belägen cirka 10 kilometer norr om Jerusalem, även om känslan är att de nästan sitter ihop. Det finns dock en markerande checkpoint emellan städerna.

Möjligen är Ramallah samma plats som Rama vilken i Gamla Testamentet uppges vara profeten Samuels hemstad, läser jag på wikipedia. Detta kan i sin tur vara samma stad i vilken profeten Jeremia vistades i samband med Nebukadnessar IIs erövring av Jerusalem år 586 f.Kr., men ordet rama betyder höjd och är vanligt i ortnamn i området. Dagens Ramallah grundades under 1400-talet, och började växa under Osmanska Syrien, en del av det Osmanska riket, på 1500- och 1600-talet. Den dominerande religionen var då grekisk-ortodox kristendom. I början av 1700-talet byggdes den första arabisk-ortodoxa kyrkan i här. 1908 fick Ramallah stadsprivilegier. 1917 ockuperades staden av Storbritannien, som styrde den fram till 1948, då Västbanken annekterades av Jordanien, som kontrollerade området fram till sexdagarskriget 1967. Ramallah, och övriga Västbanken, ställdes under israelisk kontroll, men invånarna fick inte medborgerliga rättigheter. När den första intifadan bröt ut 1987 hade den tidigt stort stöd i Ramallah. När den palestinska myndigheten bildades som ett resultat av Osloavtalet, blev Ramallah de facto-huvudstad för den palestinska myndigheten på Västbanken. (Wikipedia 20160302)

Det är trångbott i Ramallah. I centrum är det ett myller av människor, affärer och en fantastisk gatukommers. Någon säger att man inte får ta med sig varor ut från Ramallah och in till Jerusalem. Det är i sådant fall inte tillåtet att handla på den fantastiska grönsaksmarknaden om man inte avser att förtära grönsakerna och frukterna innan man lämnar området. Här finns dignande grönsaksbord. Det är vackert att se färgprakten och roligt att höra försäljarna göra allt de kan för att överrösta varandra. Ja, kanske bör man ha hörselskydd när grönsakshandlarna blir alltför exalterade. Det känns som en vänlig plats att vara här. Jag handlade inget och jag vet inte hur regeln ser ut, vilka varor och mängd detta gäller. Regeln behöver begrunda, tänker jag, förstås. Det finns också en lag som som säger att det är förbjudet att uppmana till bojkott av israeliska varor. Varför stiftar man en sådan lag? Det finns rörelser i landet och utomlands som vill sätta press på Israel och deras politik, genom att bojkotta deras varor. Nu har de sålunda motat detta genom en lag.

Människorna i Ramallah möter mig med glädje och nyfikenhet i blicken. De önskar mig välkommen till deras plats. Jag tackar, känner mig välkommen - och också tacksam för att få möjlighet att besöka deras just deras plats.

Idag har två unga människor dödats i en by eller stad inte så långt ifrån Ramallah. Det är en sorgens dag. Fred och försoning känns förstås svårt, när aggressionen och ockupationen slutar i död för två unga män. Vad hände? Ja, kanske får vi aldrig den riktiga bilden av händelsen. Kanske sägs det alltid olika, från de båda sidorna. Sanningen har en tendens att se alldeles olika ut, när människor som står långt ifrån varandra skall berätta om sin utgångspunkt. Det olyckligaste av allt är dock att två unga män har dött, de har fallit offer för soldaters kulor. Två unga män, med möjlighet till ett mäktigt och fantastiskt liv framför sig - har nu lämnat jordelivet. Det är riktigt synd, riktigt, riktigt synd.

A..

Underbara färger och frestande smak.

Gp.
Expressen.
Svd.