Jag klär mig 0600 för en promenad runt (utanför) muren. Det är lite kyligt, skönt. På min runda möter jag två EAPPI-följeslagare som vi träffade vid Women in Black-demonstrationen i fredags. De hejar glatt. Solen skiner från en klarblå himmel.
Jag äter frukost, inför min promenad till - och upp på - Olivberget. Det är skarpt uppför dit, så det är bra att ladda med lite energi.
Klockorna ljuder över staden. Ljudligt, öronbedövande och vackert. Jag vandrar genom den gamla staden, dess gränder är vindlandet. Jag svänger fel, får fråga för att hitta vidare. Mannen blir lite stött i kanten för att jag försöker hasta. Jag får varva ner ett par steg. Efter karttitt och instruktioner, utan andan i halsen, lugnar sig mannen och jag hittar rätt. Våra vägar skiljs i vänlig ton. Lejonporten för mig i rätt riktning på min väg mot Olivberget.
Vid Olivbergets fot finns Getsemane trädgård och längs kullens sidor finns ett mycket stort område som är den judiska begravningsplatsen.
Jag vandrar sakta uppför berget, det är ordentligt brant. Det är ännu tidigt på dagen, men värmen känns i stretet uppför backen. Det är vackert, mäktigt och skönt. Väl uppe på Olivberget möter mig en vidunderlig utsikt. Vid utsiktsplatsen samlas turisterna, flockas runt sina guider för att höra de spännande berättelserna och få de unika platserna utpekade för sig. Där finns också en kamel och en åsna att rida på. Mannen som leder åsnan kallar den för Jerusalems taxi, det känns så sorgligt att kamelen och åsnan utsätts för detta här.
Utsikten från berget är magisk, man ser lång bort mot flera kullar. Det är tätt byggt. Längs Olivbergets sluttning ligger den judiska kyrkogården. En och en ligger de i egna kistor, stora av sten. Det gör det trångt på platsen, gravarna tar upp stora områden. På de stora gravarna ligger små stenar, ibland många och ibland få. De ersätter våra blommor, en som välönskanshälsning till den som har dött.
 |
| Tova och en lite fin katt gör sig till vänner vid Dominus Flevit Church |
Flevit Church - Jesu tårars kyrka - med ett fint valv. Vi tappar bort varandra lite nu och då, men hittar snart tillsammans igen. Det känns bra i en stad som denna. Inne i Dominus Flevit Church ljöd ljuvlig psalmsång mellan de strama och kalla väggarna. Vid bergets fot når vi Getsemane trädgård. Den är grön och vacker. Där, nära, finns också en liten kristen kyrkogård. Ett litet stycke därifrån, alldeles utanför Lejonporten, finns den muslimska kyrkogården.
Getsemane är sålunda den lilla trädgård vid foten av Olivberget som anses vara den plats där Jesus och hans lärjungar bad kvällen före Jesu korsfästelse. Enligt Lukasevangeliet 22:44 var Jesu ångest i Getsemane så djup att hans svett "droppade som blod ner på marken". Enligt ortodox tradition är Getsemane även den trädgård där apostlarna begravde Jungfru Maria. Getsemane var ett viktigt resmål för tidiga kristna pilgrimer. I anslutning till parken ligger Church of All Nations, också det en vacker kyrka.
Jag tänker att religion är fantastiskt, men också något konstigt. Det är verkligen så olika för oss människor. I denna stad finns det mycket som är kopplat till detta. Platserna betyder mycket, det är verkligen tydligt. Vi är inte så vana vid känslosamheten, tänker jag, när jag tänker på våra kyrkor - inom protestantismen. Katolicismen känns mer stark, tänker jag, som när man kysser och vördar gudabilder, platser, mm. Idag, i Getsemane, fanns det flera turistgrupper med guide. De berättade och förtydligade, alla lyssnar noga. Strax intill, när jag skulle passera en av grupperna, ser jag en kvinna med en bibel i handen. Hon böjer sig ner, tar jord på sitt finger och drar jorden över en sida i sin bibel. Det är uppenbart att platsen är väldigt viktig för väldigt många.
I Getsemane trädgård tappar vi gruppen igen. Vi letar efter Tova men hittar henne inte. Det är lätt att förvirra sig här, det är så mycket folk överallt och vi tappar sikte på varandra. Det visar sig att hon trott att vi var före, och hon tror att hon går efter oss. Hon letar längre bort, men rätt som det är hittar vi varandra igen. Det känns skönt att ingen tappats bort, det är tryggare så.
Vi vandrar sakta hemåt, för att göra lunch. Timmen därefter är det dags att åka till Förintelsemuséet (Yad Vashem) här i Jerusalem. Det ser vi förstås fram emot, även om vi vet att det kommer att vara en känslosam upplevelse. Och ja, det var det verkligen.
När vi vandrar genom de vackra gränderna för att gå tillbaka till SCSC (vårt svenska studiecenter, vår samlingsplats) hör jag plötsligt någon säga;
- Välkommen in i min butik.
- Jag säljer billigt krimskrams.
- Jättebilligt för jättefattiga studenter.
Någon har lärt den palestinska mannen i butiken på hörnet lite svenska. Jag skrattar gott när jag hör hans budskap, men jag tänker att det är tveksamt om det är världens bästa inbjudan till butiken. Han gör mig i varje fall glad (även om jag var det redan innan). Kanske borde någon lära honom ett nytt budskap för att fresta kunder in i butiken.
A..
(Jerusalem 6/3 2016)
Länkar;
* The Church of All Nations, also known as the Church or Basilica of the Agony, is a Roman Catholic church located on the Mount of Olives in Jerusalem, next to the Garden of Gethsemane. It enshrines a section of bedrock where Jesus is said to have prayed before his arrest.
* Dominus Flevit Church - Jesu tårars kyrka
* Getsemane
* Yad Vashem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar