Programmet handlar om kvinnor som utan våld har fått omvärlden att se problem och orättvisor. Rosa Parks vägrade lämna sin plats på bussen för en resenär med ljusare hy, en av medborgarrättsrörelsens viktigaste händelser. En annan Rosa, Rosa Taikon, har under decennier kämpat mot vardagsrasism och romers utsatthet. Anna Charlotta Gunnarson undersöker hur romer skildras i musiken. Vi ringer upp Sarah Wägnert som fått en lag uppkallad efter sig. Och vi hör historien om Nwaneyeruwa och kvinnornas uppror i Nigeria.
- Jag lyssnar på Pop & politik från UR - det handlar om väckarklockor; http://urplay.se/Produkter/189438-Pop-och-politik-Vackarklockor
Rosa Parks, 1955.
Hon förändrade världen genom att sitta kvar på sin plats på bussen. Hennes agerande blev starten på en viktig förändring i världen. Rasimen var tydlig, hennes agerade skapade en oerhört viktig punktinsats för förändring. Det var modigt och viktigt. Det gör mig oerhört varm i hjärtat. Hon blev arresterad för att hon var mörk och vägrade att resa sig för en vit man. Det leder till att människor organiserar sig, bojkottar bussarna. Martin Luther King leder bojkotten, som pågår under lång tid. Bussbojkotten ger resultat. Hennes aktion förändrade USA i grunden - inte bara reglerna om var man får sitta på bussarna utan också mycket annat. Medborgarrättsrörelsen var ett faktum, som sedan skapade skillnad i andra sammanhang. Fint.
Frågan uppkommer dock, igen. Vad är det som tänder gnistan? Vad är det som gör att folket reser sig och vad är det som gör att det leder till den här utvecklingen. Så många har gjort det tidigare, utan resultat.
Sarah Wägnert, 1997.
De gamla sågs inte efter. Sarah slog larm. Hon berättade och någon lyssnade. Målet var att få det tryggt och bra för de boende, och att personalen skulle få en bra arbetsplats. Hon möttes av mobbning på sin arbetsplats, men hon känner sig stärkt i tron att hon gjorde rätt. Det gäller att föra de människors talan, som far illa. Viktigt. Det är fint att hon gjorde detta. Viktigt och fint. Och att vi andra inte glömmer att det också faller på vår lott att orda och slå larm när människor far illa.
Rosa Taikon, silversmed & människoaktivist. Idogt arbetande, under många år. Igen och igen.
Visst har hon gjort skillnad, en mycket stor skillnad, men hur bra har de det idag? Varför får inte människor och folk det bättre? Varför tar detta inte slut? Rosa Taikon har påverkat oerhört mycket. Gett oss ett ansikte, påtalat vansinnet, rasimen. Varför måste vissa människor bo i tält, blev en fråga då. Nu behöver frågan ställas igen, varför måste vissa människor bo i tält? Varför finns inte tak över huvudet och drägliga livsvillkor för alla? Varför kan vi inte bättre? Vi, som i samhället. Vi, som i du & jag.
Karin Juel i en tid av krigets fasor.
Hon sätter upp en antirasistisk show. Man kan göra motstånd på olika sätt. Skrik och våld behöver inte vara vägen. Musik och text, vanligt tydliga ord, kan vara ett sätt. Ett viktigt sätt. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Karin_Juel)
Nwaneyeruwa - kvinnornas uppror i Nigeria, 1929.
Det gäller att sjunga och dansa, det gäller att ta tillbaka sin makt. Hon ser orättvisorna och samlar kvinnorna. Hon tänker inte sitta och vänta, hon tänker istället "sitta på en man". De gör uppror genom att sjunga och dansa, banka och vara allmänt störiga till dess att någon lyssnar på dem. Förändring behöver alltså inte åstadkommas med våld, dans och musik går bra. Det är ett viktigt, riktigt viktigt, budskap.
Detta är exempel på viktiga och fina väckarklockor, sådant som har och kan skapa förändring. Man blir glad att höra om dem. Dessa människor har gjort skillnad, utan våld, utan dödliga vapen, utan hot om våld, utan död och utan att skrika att människor skall utrotas. Vi är alla värdefulla. Grejen är inte att utrota, döda, människor. Grejen är att göra världen till en bättre plats att leva på, i trygghet, i frid och med försoning i tanken.
Tack, till alla er som gör skillnad. Ni som gör, tar spjärn mot orättvisorna i syfte att skapa en bättre värld.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar