Sidor ...

tisdag 17 november 2015

Ickevåldets helhet...

Jag begrundar utbildningsmaterialet Fred i våra händer, från 2008. Det innehåller flera viktiga delar och är värdefullt att återvända till. Ickevåldet ligger mig varmt om hjärtat, så jag återkommer gärna till detta. 

Ickevåldet är helhet, där t ex hjärtat, hjärnan, ryggmärgen, händer & fötter och blodet i kroppen ingår. Hjärtat är grunden. Utan hjärta, utan principer och känsla, kommer vi inte framåt i våra göranden. Men, vi kommer inte heller framåt genom hjärnan, blodet eller de andra delarna i kroppen. Alla delar är viktiga och skall inte försummas eller förminskas. Det är som vår egna fysiska kropp, alla delar behövs.  

Hur tänker vi kring det som kallas "ickevåldskroppen"? Hur ser den ut? Vad består ickevåldet av?

1) Principerna är hjärtat i ickevåldskroppen, läser jag i utbildningsmaterialet Fred i våra händer. Och hjärtat är symbolen för våra värderingar. Det är principerna, eller bristen på principer, som styr våra handlingar. Där hjärtat är med, där vi tänker till och följer våra hjärtefrågor, blir det något annat än där vi bara följer strömmen. Vi är olika tydliga med våra principer, ibland inte alls och ibland väldigt mycket. Det som är viktigt, riktigt viktigt, håller vi bestämt i. Men, vad är riktigt viktigt i ickevåldet?

- Visa respekt för motståndaren. Alla är medmänniskor, vi är oeniga i en del sakfrågor, men vi är alla människor som är lika värdefulla. 

- Skilj på sak & person. Vi bekämpar våldet, kriget och orättfärdigheterna. Vi bekämpar inte människorna, vare sig de håller i ett vapen eller inte. 

- Alla kan förändras. Låt oss tro att var och en kan förändras, att de finns något gott hos alla. 

- Använd fredliga medel. Om vi strävar efter fred måste våra handlingar vara fredliga.

- Vägra skada det levande. Visa respekt och omsorg för människor, djur och natur genom att vägra skada det levande. Låt våldsspiralen stanna. Gör dig inte till en del av våldet.

- Vem har monopol på sanningen? Vi äger, var för sig, små bitar av sanningen, av pusslet som visar vägen mot målet. Det rätta målet. Utmaningen är att se och lyssna också till den andres sanning, även om den pusselbiten inte verkar passa. Kanske gör den det, på något sätt, ändå?

2) Strategin är hjärnan i ickevåldskroppen. Vi behöver analysera, begrunda situationen, för att åstadkomma en bra och utvecklande ickevåldshandling. Vad vill vi göra? Hur vill vi förändra? Vilken metod vill vi använda och varför? Och vilka scenarier kan vi tänka oss, som kan komma att hända, under aktionen eller aktiviteten? Hur tänker vi kring det vi vill göra?

3) Träningen är ryggmärgen i ickevåldskroppen. Ja, att öva, öva och öva, är vad som krävs för att bli duktig på det man vill göra. Att öva gör en mer förberedd, man kan se hindren och veta hur man kan komma förbi dem, bli smidigare och bättre på att förklara för sig själv och andra varför man gör detta. Övningen gör dig medveten, insiktsfull. Det behövs när du skall möta andra. 

4) Metoderna är händer och fötter i ickevåldskroppen. Det gäller att se vilka metoder som är lämpliga vid respektive tidpunkt, de som skall föra vårt budskap framåt. Är det en protest (t ex att demonstrera eller skriva protestlistor) eller ett ickesamarbete (t ex en bojkott, en strejk eller en vägran att samarbeta) som lämpar sig bäst, eller kanske ett ingripande, som t ex en blockad, preventiv närvaro (t ex följeslagare till utsatta personer) eller plogbillsaktioner (att förstöra vapen öppet och vara villig att ta sitt straff).

5) En ickevåldslig livsstil är blodet i ickevåldskroppen. Livsstilen är det som gör ickevåldet mer trovärdigt, det som fyller våra hjärtan med principer som är viktiga och värdefulla, som utvecklar oss till det vi vill vara. Låt fröet gro, det du vill skall bli något stort. Lev det, livet, som du vill ha det. 

Ickevåldet handlar inte bara om att påtala oegentligheterna. Det handlar också om att bygga upp det goda, som t ex Gandhi gjorde med det konstruktiva programmet där han försökte leva sin dröm. Han ville med detta visa att det var möjligt.

Det är viktigt att försöka leva som man lär, att det syns att och hur man lever, att det syns hur ens principer ser ut och att man aktivt lever så. 

Ickevåld är aktivt. Det är inte att bara passivt begrunda livets och världens strider. Det handlar om att försöka förändra oegentligheterna utan våld, men med andra medel. Och då sådana medel som inte inkluderar våld, hot och ond bråd död. 

Ickevåld handlar om att hitta metoder för förändring, ja, för fred och för annan förändring. Metoder som inte skadar annat liv. Metoder som bygger upp, inte river ner. 

Ickevåld är vägen som leder till fred. Samtal, uppmärksamhet och försoning är grejen. 

Anette Grinde



Källa; 
Ickevåld & Konflikthantering - Fred i våra händer, 2008. (Jag har tidigare skrivit om materialet här)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar