Jag tänker ofta på uttrycket; Det beror inte på hur du har det - utan hur du tar det. Ja, uttrycket är ju sant förstås, men det är rätt hemskt att säga till någon som har det tufft.
Det finns många människor som har det svårt. Som utsätts för livets plågor på olika sätt och som hanterar det på sitt sätt (eftersom det är det enda sätt man kan hantera livet på).
Vissa mår bättre än andra. Ja, det är ofta sådana som klarar att själva och/eller tillsammans med andra hitta sätt att hantera svårigheterna på. Vissa kommer aldrig ur sina våndor, kanske för att de inte har någon att vända & älta våndorna tillräckligt med eller att de (både själva och sin omgivning) inte riktigt förstår hur man gör. Ja, vi är utrustade olika för livet, helt klart.
Det där uttrycket tycker jag är hemskt när man bara lämnar det åt den som har det svårt och man inte samtidigt bistår med styrka, samtal eller kanske bara en stunds fika. Gör inte det, är du snäll. Säg det inte bara, utan att stå kvar vid vederbörandes sida. Eller hellre förstås, skit i och säg det, stå kvar och hjälp istället.
Känner du en vän som har det tufft? Ring hen ibland & bjud på en stunds prat & fika. Det kan göra rätt stor skillnad vill jag tro.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar