Onsdag 17 juni 2015 - sakta framåt. Söderut.

Onsdag 17 juni 2015. En ny dag. Tältplatsen var vacker, men sömnen var riktigt usel. Synd. Vi, longboardgrabben & jag, bryter lägerplatsen och trampar iväg till Loftahammar på morgonkvisten, eller runt 0830-tiden. I Loftahammar fikar han sin köttbullsmacka på fiket i byn och jag shoppar frukost och färdkost på Ica. Mitt knä vrålar ont.

Från Loftahammar går färden nordväst, för att strax innan Gamleby svänga sydost ner om Västervik. Cykelvägarna är onekligen längre än raka spåret, men man vill ju inte gärna trampa på den förhatligt vältrafikerade E22-an. Särskilt inte i midsommartrafiken. Sträckan mellan Gamleby och Västervik, den långa havsudden, var kämpig. Den var ordentligt kuperad och slingrig. En finfin motorcykelväg, men inte så finfin om man är trött, har ont i knät och stretar på cykel. Men jo, det var vackert. Väldigt vackert. Vi trampar på, på våra olika vis, och kommer till slut fram till Västervik. Där äter vi på den krog jag alltid lyckas hamna på, som jag aldrig vill hamna på. Jag ogillar den stort. Ju mer jag inte vill, desto mer händer det, verkar vara min melodi. Nåväl, det var gott och jag behövde mat i magen.

Efter Västervik var det att välja på E22-an eller cykelvägen som först gick norrut och sedan en sväng ut mot väster och syd väst innan den till slut kom fram vid Verkebäck igen. En stor del var grusväg, vilket är tungt med tung packning och särskilt tungt också för en longboardåkare. Grus är inte det bästa underlaget. Vid Verkebäck började det småregna och vi fattade en beslut som man i efterhand kan ha en del åsikter om. Vi trampade vidare istället för att söka bo på Gunnebo vandrarhem. Vi trampade ner till strax innan Västrum, där cykelvägen svängde söderut in i skogen. Det regnade. Vi hade därefter några mils regn och grusväg framför oss, tills vi kom ut på andra sidan. Det var tungt och trögt. Det gjorde ont i mitt knä och longboardåkaren fick till slut gå eftersom det blev ogörligt med kombinationen regn och grusväg. Jag frös och trampade i förväg de sista kilometrarna till Blankaholm. Väl där knackade jag på i det första huset vid bygränsen och frågade efter vandrarhem. De hänvisade mig till Blankaholms Gästgiveri. Jag cyklade vidare dit, genomblöt och i fortsatt regn. Gästgiveriet var mörkt och stängt. Där fanns inget liv alls. Jag trampade tillbaka till huset vid bygränsen och frågade om vi fick slå upp våra tält under deras verandatak. De erbjöd oss sitt garage, som var varmt och torrt. Jag tackade tacksamt ja och inväntade longboardåkaren som kom en liten stund senare. Jag tror att också han var tacksam över det ordnade boendet. Jag slog upp mitt tält i garaget. Eget rum är ju fint. Han brydde sig inte om att slå upp sitt, utan la sitt underlag direkt på garagegolvet. Jag var innerligt tacksam för boendet, som var varmt och tryckt. Det är tur att det finns vänliga människor i världen. Jag somnade gott och sov gott under natten.

Mätarställning vid dagens slut; 49300. Ca 10,3 mil sålunda. Ja, det var en rätt jobbig dag. Mitt knä behöver kureras, men det får bli vid resans slut om en dag eller två. Den 17.e är en dag som spelar roll för mig. Det är synd att Leif inte är här.

A...

Strömsholmen norr om Loftahammar, riktning Gamleby.
En vacker vy över vackra vatten.