Tisdag 30 juni 2015. Sakta framåt. Söderut. Färjestaden - Kristianopel.

Vår första - finfina - övernattningsplats.
Färjestaden.

Pyspunka!

Vi väntar oss en solig dag!

Vi tar cykelfärjan mellan Färjestaden & Kalmar.
35 kr för pensionärer och 50 kr för övriga vuxna.

Till slut måste pyspunkan fixas. En ny slang sätts i.

Voxtorps kyrka. Ja, den besökte vi också ifjol,
när vi cyklade samma väg som idag.

En vacker klöveräng, som inte görs sig helt rättvis på bild.

Smörblommor är fint!

Vid Väghyltan fanns en fantastisk kvarn - restaurerad med mången ideell
kraft och fantastisk glöd. 

Vandringsleden går förbi vid kvarnen. Missa inte den!

Glädjande information - man blir glad av idog hembygdskraft! 

Vid Väghyltan finns hembygdsfolk som vårdat och restaurerat en gammal
kvarn. Jag blir mäkta imponerad av hembygdsfolkets kraft!

I Kristianopel finns det stadsvandringar som är fantastiska teaterföreställningar -
fånga en sådan när du nästa gång har vägarna förbi. 

I kohagen finns en borg. Leif har säkrat den för kornas eventuella
nyfikenhet under natten. 

Vacker utsikt har Leif där han står. Ut mot havet och
de vackra vidderna. (Jag står nere i koskiten).

I lä. Tryggt & säkert. Med bara himlen som tak. 

Också jag var med på turen. Foto, denna bild; Leif Hemlin

30 juni 2015. Färjestaden. Kalmar. Ljungbyholm. Voxtorp. Söderåkra. Torsås. Väghyltan. Kristianopel. Olsäng. Ca 81 km idag.

Färjestaden. Färja från Färjestaden kl 1000 till Kalmar. Från Kalmar kom vi nog inte förrän framåt kl 13, tror jag. Glass och funderingar kring regnkläder tog sin lilla tid. Vägkantsfika i Ljungbyholm. Voxtorp. Pizza i Söderåkra, precis som i fjol. Torsås. En fantastisk kvarn i Väghyltan. Fina och charmiga Kristianopel. En underbar koäng och udde i Olsäng blev vår boplats för kvällen. Ett gäng unga grabbar hjälpte oss till "borgen" för att komma undan kornas nyfikenhet. Vi log när vi såg borgen, men vi bodde riktigt fint. (Mätarställning 162,77 missat ca 3 km idag och ca 7 km igår = 172 km totalt, vilket ger ca 81 km idag.)

Vid Väghyltan fanns en vacker kvarn. Den var iordningställd av föreningsaktiva bygdemänniskor och bidrag från offentligt håll. Många ideella krafter som gör stordåd, gör mig glad. Vid Kristianopels stadsgräns mötte vi människor som lyssnade till en stadsvandring. Bygdens folk spelade teater och berättade om danskarnas framfart och andra spännande ting som hänt i Kristianopel. Glatt och fint, även om det talades om krig och förödelse.

Fint väder. Hot om regn på slutet av dagen, men vi klarade oss väl.

A..

Måndag 29 juni 2015. Sakta framåt. Söderut. En dag på Öland.

29 juni 2015. Avfärd från Korpskog strax före kl 1000. Framkomst till Färjestaden ca 1730. Dagens sträcka, med felkörningar och slingriga cykelspår, uppgick till 91 km.

Korpskog. Källa. Sandvik. Djupvik. Äleklinta. Alböke. Sörby. Lindby. Sättra. Dyestad. Algutsrum. Färjestaden. Vi försökte följa någon av cykellederna. Ölandsleden och Sverigeleden föjer och korsar våra spår.

Vi försöker hålla oss till Ölandsleden men den är, ibland, mycket dåligt skyltad. Jag vet att Öland vill vara en cykelö, ordna god leder, men lederna lämnar en del att önska. Lederna behöver märkas bättre på flera ställen och galet omotiverade rundsvängar gör ingen långfärdscyklist glad, särskilt om det inte tydligt framgår varför man skall cykla omvägar som ser ut som labyrinter. Märkning och schysta skyltar skulle förbättra upplevelsen stort. Bättring, Öland.

Det finns många vackra platser på Öland. Stenkusten är ljuvligt vacker. Mitt i, där inte så många turister rör sig. Jordbruk, blomster och vackra små hus. Ja, Öland är en vacker plats.

Några droppar regn från en stundtals mörkgrå himmel, annars ett schyst väder.

A..

Avfärdstid från Korpskog!
Foto; Jenny Grinde

Smultronplockning längs den vackra Stenkusten.

Finfin cykelväg på vackra Öland!

Fantastiska Stenkusten - nordöstra Ölandskusten.
Ljuvligt vackert!

Ljuvligt vackra vallmofält.

Ölandsleden. Vacker - om än dåligt märkt ibland. 

Här trodde vi att bonden var oenig med ledsträckningen. Istället var det
skyltningen som ledde oss fel (frånvaron av skyltningen).
Strax i Färjestaden, Öland.

Foto; Anette Grinde

 #SlowlyForward - Framåt kom jag dock. Och i rätt riktning. På ett tillräckligt lagom tid.

#PlasticFreeTuesday - mycket lite plast behöver förbrukas när vi verkligen försöker. Det känns bra att inte bidra till den massiva plastförbrukningen mer än väldigt, väldigt lite.

Svärmeri på Korpskog

Sofie fotar sin mamma som fotar en vän på vägen.

Sofie kliar den nyfunne vännen bakom örat!

En humla dansar bland blommorna. Sitter inte still - så fokus & skärpa
får vänta till en annan dag.

Jag kan klättra, säger Sofie. Nej, alldeles
för högt, säger mormor.

Vi försöker med en låååång pinne istället, säger Leif.

Kvällssolen lyser fint i gläntan. Det glädjer oss
stort.

Långt upp, längst bort - sitter bina, på svärmande flykt från sin kupa.
Denna gång ser de ut att ha vunnit. Leif och mor lyckades inte få ner dem från
denna mycket högt belägna plats. 

Foto; Anette Grinde

Solen skiner & blomstren blommar ....

Gammaldags jasmin - doftar fantastiskt!

Det blommar på lekstugans tak

Humlorna samlar sin nektar i den gula grönskan.
Inga bins syns till just nu just här.
Var samlar de, mån tro?

Visst är det vackert med växtligheten?

Ja, i dag skiner solen. Varmt och skönt. Man får vara glad så länge det varar.

Foto; Anette Grinde

Per cykel längs vacker kust...

Med vy ut mot nationalparken Blå Jungfrun.
Det går vita gäss på havet. Det vindar i ordentligt.

Riktning norrut - med vinden i ryggen. Vår cykeltur går mot Skäftekärr.

Nu blommar vallmon i mängd!

Kalmarsund

Dagens cykeltur gick från Korpskog längs kusten upp till Skäftekärr. Där intogs en glass (i kylan). Sen tog vi oss hem via cykelspåret vidare till Löttorp. Järnvägen sista biten hem. Det finns verkligen finfina cykelvägar på Öland. De rekommenderas stort!

Foto; Anette Grinde

Korpskogs bigård

De är ihärdiga, de små krabaterna på Korpskogs bigård. De står inte still
en kort sekund. Det är en strid ström in och ut ifrån kupan.... 

...inne i kupan arbetar de frenetiskt med alla sina uppgifter...

Här var uppgiften att prestera en drottning.
Hur det gick är dock lite oklart (för mig som är okunnig i biodlingsfrågorna).

Foto; Anette Grinde

Fredag 19 juni 2015 - sakta framåt. Söderut. Och i mål.

Fredag 19 juni 2015. Midsommarafton. Jag sov gott i natt. Det var en fin & mjuk tältplats, trots sten/klippa. Inga sniglar kröp upp på tältet, som det gjorde vid Tuna hembygdsgård. Jag satt väckningen tidigt för att hinna bryta lägret och packa i god tid innan färjeavfärdstid och innan regnet kom. Vädergudarna hade aviserat regn till kl 0800, men det anlände tidigare. Färjan gick kl 0800 från Oskarshamns hamn. Avfärd mot hamnen vid 6-tiden och strax senare började det dugga. Innan framkomst till hamnen regnade det och jag var innerligt tacksam att avfärd skedde i schyst tid innan regnet började trilla ner från himlen. Överfarten mellan Oskarhamn till Byxelkrok tog 2 timmar och 20 minuter. Det småregnade vid ankomst. Efter ett kort besök i Ica-butiken i Byxelkrok trampades det ner till Korpskog, en sträcka om ca 3 mil. Mor bjöd på mat. Det är skönt att vara framme och i mål.

Dagens och resans slutliga mätarställning; 59132 km. Så, cirka 59 mil alles tillsammans.

Till nästa resa skall jag se över packningen. Eller dela den med Leif. Om han väljer att följa med. Ett tungt lass ger en tung cykling och också en alltför hög belastning på mitt onda knä.

Summa summarum är det skönt att cykla (bortsett från det onda knät). Vår natur är fantastiskt vacker. Den är ren och enkel. Den är också stort varierad. Ibland är det platt och öppna landskap, ibland är det kuperat och ibland är det täta skogar. Också dofterna och ljuden från naturen är underbara. Stora delar av bygden är obebyggd, ibland står husen tomma och ibland är det fullt med liv och rörelse. Jag blir glad över att se hembygdsgårdarnas liv, att där finns ideella krafter som driver och bevarar bygdens kultur och historia. Det är underbart att se.

Att ligga i ett tält i skogen om natten, känna doften av skogen eller naturen, och höra fåglarna tala med varandra, är en fantastisk upplevelse. Mitt i natten tystnar de. Det blir alldeles, alldeles tyst. Å ena sidan är det skrämmande att känna sin litenhet och utsatthet i den stora naturen, å andra sidan är det helt ljuvligt att känna tillhörigheten till och möjligheten att vara i naturen. Att få vara i den. Ja, det är rätt fantastiskt. Jag är glad att jag åkte på denna resa.

Att resa är fantastiskt. Det är utvecklande och lärorikt på väldigt många sätt.

A..  

#Utekartan - tål väder och vind. Den har många fina detaljer, gör färden lätt och möjlig. Den kan verkligen rekommenderas när du nära och lätt vill hitta från en plats till nästa.

#SchystResande - ja, det är lätt, per cykel, att resa utan att tära på naturen. Det går att leva gott och enkelt. Det går - om man vill.

#SlowlyForward - ja, i mål kom jag. Sakta är ett relativt begrepp, men färden gick rätt sakta. Framåt kom jag dock. Och i rätt riktning. På ett tillräckligt lagom tid.

#PlasticFreeTuesday - mycket lite plast har förbrukats under denna resa. Ja, något när handling nödvändigats, men ändå ganska lite. Det känns bra att inte bidra till den massiva plastförbrukningen mer än väldigt lite.

Torsdag 18 juni 2015 - sakta framåt. Söderut.

Torsdag 18 juni 2015. Tänk, att ett garagegolv kan vara så innerligt fantastiskt. Jag har sovit gott. Fantastiskt gott. Efter ihoppackning och ett kort besök och tack inne i stora huset kom vi iväg på hyfsat tidig morgonkvist. Innerligt tacksam är/var jag över boendet. Det ger ändå någon form av perspektiv att vara tacksam för att slå upp sitt tält i ett garage. Dagens rutt inleddes med en kort bit asfalt för att inom kort igen övergå till grusväg. Ja, cykellederna är ofta grusvägar. Man önskar mer asfalt än grus på cykelfärden, men önskan är högre än vad man får ibland. Jag och vi tar oss i varje fall framåt. Sakta framåt. Oftas söderut.

Från Blankaholm tog vi oss, ofta på grusvägar, via ett Misterhult som saknade både café och affär till Figeholm som hade både en lysande pizzeria som servade med mat och en Coopbutik som gav mig möjligheten att köpa en elastisk linda för mitt eländiga knä. Det bättrade läget, både mat och elastisk linda. Efter Figeholm var det Fårbo mot målet Oskarshamn som gav lite problem. Cykelrundan pekade på ett flertal mil runt om i bygden varför nödvändigheten ändå tvingade oss till den fasansfulla E22.an. Longboardåkarnen vandrade de korta kilometrarna i diket och jag cyklade längs den högtrafikerade vägen. En kilometer längs den stora vägen byttes mot en kort skogsväg och tvärtom igen. Så fick det vara några gånger mellan Fårbo och Oskarshamn, som vi till slut nådde helskinnade och hyfsat glada. Middag i stan i godan ro efter ett långdraget letande efter vandrarhem som vi gick bet på. STF-vandrarhemmet var stängt. SVIF-vandrarhemmet hade andra telefontider. Utvecklingen rörande tillgången på vandrarhem är usel. Tvi den, för vandrarhemstillgängligheten, säger jag. Hur tänker man, egentligen? Illa, är mitt betyg. Illa, illa.

Efter en god middag trampar vi mot en campingplats i stadskanten men hittar en stenhäll i en skogskant strax intill. En god natts sömn i ett tält, i en skogskant med fågeldrill, utan regn och i ljuvlig tystnad gör mig glad. Det är ljuvligt, helt enkelt. Jag önskar att jag fick mer av det - ensam eller tillsammans med Leif. Ja, naturen är fantastiskt fin. Grön, ljuvligt doftande, enkel och vacker. Det tycker jag verkligen om.

Mätarställning vid dagens slut; 56061. Dagens rutt uppgår till ca 68 km.

A..

Vackra & nyfikna kor på en fantastisk landsbygd. Ja, vi bor i ett vackert land.

Två väldigt olika tält på liten tältplats - i utkanten av Oskarshamn.

Onsdag 17 juni 2015 - sakta framåt. Söderut.

Onsdag 17 juni 2015. En ny dag. Tältplatsen var vacker, men sömnen var riktigt usel. Synd. Vi, longboardgrabben & jag, bryter lägerplatsen och trampar iväg till Loftahammar på morgonkvisten, eller runt 0830-tiden. I Loftahammar fikar han sin köttbullsmacka på fiket i byn och jag shoppar frukost och färdkost på Ica. Mitt knä vrålar ont.

Från Loftahammar går färden nordväst, för att strax innan Gamleby svänga sydost ner om Västervik. Cykelvägarna är onekligen längre än raka spåret, men man vill ju inte gärna trampa på den förhatligt vältrafikerade E22-an. Särskilt inte i midsommartrafiken. Sträckan mellan Gamleby och Västervik, den långa havsudden, var kämpig. Den var ordentligt kuperad och slingrig. En finfin motorcykelväg, men inte så finfin om man är trött, har ont i knät och stretar på cykel. Men jo, det var vackert. Väldigt vackert. Vi trampar på, på våra olika vis, och kommer till slut fram till Västervik. Där äter vi på den krog jag alltid lyckas hamna på, som jag aldrig vill hamna på. Jag ogillar den stort. Ju mer jag inte vill, desto mer händer det, verkar vara min melodi. Nåväl, det var gott och jag behövde mat i magen.

Efter Västervik var det att välja på E22-an eller cykelvägen som först gick norrut och sedan en sväng ut mot väster och syd väst innan den till slut kom fram vid Verkebäck igen. En stor del var grusväg, vilket är tungt med tung packning och särskilt tungt också för en longboardåkare. Grus är inte det bästa underlaget. Vid Verkebäck började det småregna och vi fattade en beslut som man i efterhand kan ha en del åsikter om. Vi trampade vidare istället för att söka bo på Gunnebo vandrarhem. Vi trampade ner till strax innan Västrum, där cykelvägen svängde söderut in i skogen. Det regnade. Vi hade därefter några mils regn och grusväg framför oss, tills vi kom ut på andra sidan. Det var tungt och trögt. Det gjorde ont i mitt knä och longboardåkaren fick till slut gå eftersom det blev ogörligt med kombinationen regn och grusväg. Jag frös och trampade i förväg de sista kilometrarna till Blankaholm. Väl där knackade jag på i det första huset vid bygränsen och frågade efter vandrarhem. De hänvisade mig till Blankaholms Gästgiveri. Jag cyklade vidare dit, genomblöt och i fortsatt regn. Gästgiveriet var mörkt och stängt. Där fanns inget liv alls. Jag trampade tillbaka till huset vid bygränsen och frågade om vi fick slå upp våra tält under deras verandatak. De erbjöd oss sitt garage, som var varmt och torrt. Jag tackade tacksamt ja och inväntade longboardåkaren som kom en liten stund senare. Jag tror att också han var tacksam över det ordnade boendet. Jag slog upp mitt tält i garaget. Eget rum är ju fint. Han brydde sig inte om att slå upp sitt, utan la sitt underlag direkt på garagegolvet. Jag var innerligt tacksam för boendet, som var varmt och tryckt. Det är tur att det finns vänliga människor i världen. Jag somnade gott och sov gott under natten.

Mätarställning vid dagens slut; 49300. Ca 10,3 mil sålunda. Ja, det var en rätt jobbig dag. Mitt knä behöver kureras, men det får bli vid resans slut om en dag eller två. Den 17.e är en dag som spelar roll för mig. Det är synd att Leif inte är här.

A...

Strömsholmen norr om Loftahammar, riktning Gamleby.
En vacker vy över vackra vatten. 

Tisdag 16 juni 2015 - sakta framåt. Söderut.

Tisdag 16 juni 2015. En fin dag. Avfärd ca kl 0830 från Tuna Hembygdsgård. Kort proviantering i Jönåker. Jag trampar vidare mot färjan över Bråviken. I valet i en korsning, strax efter Hällfallstorp ner mot färjeläget vid Säter, dyker en yngling upp. Han åker på longboard och skall färdas från Uppsala till Köpenhamn, en sträcka han uppskattar till ca 100 mil. Han är från Falun, är snart 24 år och pluggar konstvetenskap i Uppsala. Han roar sig på Kalmar nation. Vi slår följe. En på cykel och en på longboard. Vi har ett fint väder och en trivsam färd. Mitt knä mår hyfsat, även om det skriker ont ibland.

Efter färjan mellan Säter och Skenäs går färden vidare mot Stegeborg. Landskapet är vackert, väldigt vackert. Det är kuperat med slingrande vägar. Det sliter en aning, men är ordentligt vackert med öppna landskapet. Det är en sträcka att rekommendera. Vid Stegeborg kommer färjan så småningom. Överfarten är kort och gjord på ett kick. Sedan fortsätter de vackra och kuperade landskapet. Ja, vi bor i ett vackert land. Här är det riktigt fint.

Stegesund. Börrum. Brinken. Så småningom når vi Valdemarsvik, där vi hittar en pizzeria för att fint mål mat. Efter mat, en stunds vila och lite proviantering drar vi vidare mot Loftahammarshållet. Vi följer cykelleder och småvägar, och håller rätt lika takt. Vi behöver inte vänta in varandra. Vi passerar nära Tryserum, där jag egentligen vill åka in och tala med mannen som förestår hembygdsföreningen. Det får bli en annan gång. Vi passerar skylten till Östra Eds kyrkogård, där Valborg och hennes mor vilar. Vi passerar också Västerum och Braberg, där hon är bodde i sina yngsta dagar innan hennes mor dog. Ca 1 mil innan Loftahammar tycker vi att det räcker för dagen och hittar så småningom en fin tältplats i skogen. Lite vackra stenar/klippor i dagen, lite glest med träd och där fanns plats för två tält. Eller ett och ett halvt, eftersom longboardgrabbens tält var så litet att det nästan inte kunde klassas som ett tält. Det var nästan bara som ett extra fodral runt hans sovsäck. Jag blev glad över att finna den vackra tältplatsen. Sådana sten/klipplatser i skogen uppskattar jag stort. Underbart vackert.

Mätarställning; 39005 vid dagens slut. 13,5 mil blev det sålunda idag. En god tur utan regn.

A..

Stegeborg - i väntan på färjan!

Johan Wallin åker longboard från Uppsala till Köpenhamn.

Longboardåkaren har minimalistisk packning.
Hans tält tål inte klaustrofobi.

Mitt tält är stort som ett hus i jämförelse. Som ett slott att dansa i.