Inte bara honung...

(Pressbild för filmen - från Folkets Bio)

Inte bara honung
Markus Imhoof
2013

Under de senast fem åren har miljontals bin försvunnit av till synes oförklarliga skäl, står det som presentation av filmen. Där står vidare; Om bina fortsätter att dö ut kommer det att få drastiska effekter. Över en tredjedel av vår livsmedelsproduktion är beroende av binas pollinering. Ekosystemet är helt beroende av den pollinering som bina står för. Den sjukdom som sprids i världens biodlingar har redan tagit död på hela populationen i delar av Kina. Där tvingas idag bönderna själva att pollinera för hand. Gifter, utsläpp och monokultur inom jordbruket förvärrar situationen. Nu måste insektsexperter tämja mördarbin för att honung skall produceras. Filmen tar oss på en resa till biodlare över hela värdlen för att ta reda på varför bina dör.

Berättelsen går från de höga bergen, där den friska luften och rena naturen finns. Den går vidare till de enorma odlingarna i USA där bina är nödvändiga för pollineringen. De transporteras från odling till odling, med lastbil för ständigt nya uppdrag, och sprider sina sjukdomar från väst till öst och åter till väst igen. De går sönder, kan inte överleva.

Filmen växlar mellan massproduktionen i de stora odlingarna och den mindre skalan i bergen. Den visar kontrasten mellan mängd och omsorg. Sjukdomarna når dock båda. Även den lilla omsorgsfyllda verksamhete nås av sjukdomarna. Något bi med smitta har kommit in. Kanske har odlaren/ägaren köpt något som inte var friskt eller kanske har det kommit flygande från en annan odling. Det är ingen som vet var det kommer ifrån. Det gör det också svårt att hindra. Det sjuka samhället får tas bort för att inte smitta andra. Bina får dödas och ramarna eldas upp. Det är sorg som gör ont.

Filmen går också över till Kina, där pollineringen får göras för hand. Fåglar utrotades vilket gav ett överflöd av insekter. För att bekämpa insekterna användes kemikalier, vilket utrotade bina. Vad händer då i naturen? Ja, pollineringen får ske för hand. Hur är det möjligt att vi låter detta ske? Är människor bättre än bin på att pollinera? Svaret torde entydigt vara nej.

Det är sorgligt att se mängden sjukdomar. Det är sorgligt att se massproduktionen. Det är sorgligt att se frånvaron av omsorg i den stordrivna biodlingen/bihanteringen. Alla ser nödvändigheten av bin, men gör de egentligen något åt förödelsen?

Bortsett från att budskapet i filmen är fasansfullt är många av bilderna fantastiskt vackra. Det finns gott om närbilder, på stetsamma bin inifrån deras kupor, flygande på uppdrag eller en drottning på jakt efter någon att para sig med. Bilderna, som vackra bilder, är fantastiska att betrakta. Det är också vackert att betrakta rökpuffarna som används. Ibland rökpuffas (för lugnande) med hjälp av cigarrer och med hjälp av vanliga rökpuffar. Cigarrerna är särskilt roliga att se.

Inte bara honung - More than honey - är en skrämmande film. Det är också en film som bär en del lärdom. Och den har en hel del mycket vackra bilder.

Det är en film att se, helt enkelt.

Anette Grinde

Styrelseprinciper, ansvar, tystnadsplikt och adjungerande personer

Styrelsens ledamöter är valda av årsmötet. Ledamöterna är tillsatta för att tillsammans styra och leda föreningens arbete. I styrelsearbetet ingår då just dessa personer. Det är inte tänkt att man generellt skall bjuda in andra, eller ha styrelsemöten för öppna dörrar. Det förstör tystnadsplikten/sekretessen som är en grundläggande styrelsefråga. Det förstör också de grundläggande förutsättningarna att tala på styrelsemöten eftersom det är vanligt att människor tystnar i takt med storleken på gruppen. Det är alltså den bara den valda styrelsen som skall finnas i rummet.

I den mån det finns anställda eller arbetsgrupper, är det styrelsen som är övergripande arbetsledare (ansvariga) för dessa, för deras säkerhet och för att leda deras arbete. Enskilda ledamöter kan utses för personalansvaret, men det förändrar inte att det är styrelsens samtliga medlemmar som har ansvaret att tillse att det finns en bra arbetsmiljö, följer gällande regler, mm.

Rent generellt kan säga att styrelsen har det övergripande ansvaret i föreningen. De anställda, sektioner, arbetsgrupper och andra engagerade individer har de mer operationella sysslorna.

Styrelsen kan, för enskilda frågor, välja att adjungera en person till ett möte, eller snarare till en särskild punkt i ett möte. Det görs t ex när man behöver ny/annan kunskap i en särskild fråga. Den adjungerade bör då endast vara med på den punkt där den punkten avhandlas.

A..

I natt jag drömde..

Jag vaknar i skräck, kan inte minnas mina uppgifter. Ett återkommande scenario är att mängder av människor skall komma till en plats där jag skall ansvara. Jag vet inte var, mer än att det oftast är litet och trångt. Jag kan inte alls styra eller ens veta, klarlägga. Det är oerhört obehagligt och jag är helt fångad i min rädsla för det okända i en situation när jag verkligen måste veta. Jag vet inte var jag är, vad jag skall göra, vart jag skall befinna mig eller när jag skall göra detta. Jag vet bara att jag är ansvarig.

När jag vaknar har jag, som alltid, svårt att avgöra om det är dröm eller verklighet.

Tänk att drömmen fortfarande dröms. Den hänger kvar, håller i och återkommer alltsedan augusti 2004. Det är dags för drömmen att sluta drömmas nu.

A..

Five broken cameras - Emad Burnat

Five broken cameras.
Emad Burnat & Guy Davidi.
Dokumentär.
Speltid; 90 minuter.

Han filmar livet. Han filmar bosättarna, soldaterna och palestinierna som försöker få behålla sin mark och sin frihet. Den första kameran blir sönderslagen. Den andra likaså. Och nästa och nästa. Han skaffar en ny och fortsätter att filma livet. Han filmar kampen, sönerna, familjen, vännerna och livet. Detta är en film som gör mig arg, ledsen och förtvivlad. Arg, ledsen och förtvivlad för kriget och motsättningarna, för att barnen inte har något val. De föds in i strider, motsättningar och förminskanden.

Emad, filmaren, får fyra söner. De växer upp mitt i striden, med leken och med utsattheten. De växer upp med militärens våld, vinande granater fyllda med stickande gas och smällande skott. De växer upp med död, skador och mark som konfiskeras. Och arresterade släktingar och vänner. Samtalet om motsättningarna finns hela tiden helt närvarande. Precis som skotten, gasen och våldet. Det går inte att undvika, eftersom de finns mitt i det hela tiden. De gör motstånd, de lever livet i motstånd samtidigt som de försöker leva vanliga liv. De dansar, blåser ut tårtljusen och arbetar på fälten.

Den lilla pojken sitter i bilen och tittar när de vuxna männen argumenterar mot soldaterna, strider och bråkar för sin mark, blir arresterade. Vi ser hans närvaro och betraktelse utan att han visar rädsla eller andra känslor. Han bara betraktar. Vi hör honom hosta och någon skrika; stäng dörrarna och ta upp fönstren, när röken och gaserna når barnet i bilen. Vilken bild får dessa barn av världen? När han kommer hem får han berätta för sin mamma, som säger att han är en hjälte som varit med och tittat. Samma bild, samma känsla, får jag när bilden visar honom på ett tak där han betraktar striderna och smällarna nedanför. Han blick är som om han betraktar en vanlig vardagshändelse, en sådan som inte kräver ett skratt eller rädsla. Som om vi skulle betrakta någon som passerar ett vanligt övergångsställe. Men det gör han ju inte. Han betraktar våld, upprördheter, arresteringar, vapen, död och strider.

De vuxna använder också barnen i demonstrationstågen. De går som en ropande massa, mot de israeliska soldaterna. Hur kan barnen leva vanliga liv, utan att präglas av våldet och motståndet? Det säger sig själv att de fostras av och i detta. De lever i den värld de är födda i. Mitt i striden, mitt i våldet. Föräldrarna för ständigt kampen vidare, på det sätt de själva finns i den. De fostrar barnen i samma tanke, i samma kamp, med samma, kanske omöjliga, längtan efter frihet. Må de aldrig ge upp sin längtan.

Den här filmen gör ont. Riktigt ont. Den gör mig arg, ledsen och förtvivlad.

Se den.

A..

Svd. Folkets bio.  Miljömagasinet.

Lite Teaterpirater igen...

Det närmar sig premiärdags. Snart skall de vara i mål. De har lite övningstid kvar. Lite finlir och så.

Uppvärmning!

Råd och instruktioner!

Övning, miner och repliker! 

Våldsamheter.

Egen pina.

Utsatthet och obegripligheter.

Foto; Anette Grinde

Nya Teaterpiraterna har snart premiär. Det är hög tid att hitta dem på Facebook - och beställa biljetter. Missa inte detta!

A..

Hästmannen - Peter Gerdehag

Hästmannen
Peter Gerdehag
Tell Johansson
2006
Dokumentär
Speltid 1 tim 25 min.
www.hastmannen.com

Världen är full av fantastiska människor. Stig Anders är en sådan, lite udda och lite annorlunda. Madelene Björklund använder uttrycket att spegla sig i och jag är benägen att hålla med. Stig Anders är väl värd att spegla sig i - för att reflektera över sin egen och världens utveckling.

Stig Anders bor i de djupa småländska skogarna på den ärvda familjegården. Han brukar jorden enligt gamla metoder. Han bor där tillsammans med sina hästar och kor.

Vi följer honom över årstiderna. Njuter av det vackra landskapet, av de fina bilderna och förundras över hans idoghet. Vi betraktar Stig Arnes fysiska slit och förundras över att han måste, oavsett väder eller årstid, arbeta med sin egna fysiska kraft i väder och vind. Han följer sin tro på de enkla metoderna, de utan maskiner och hjälpmedel, och litar till sin egna styrka. Det gör ont att se samtidigt som det värmer i hjärtat.

De återkommande jämförelserna, de moderna bilarna, de fina traktorerna, som passerar stärker bilden av hans situation. Den som visar hans annorlunda arbetssätt, hans tro, hans egenheter och hans vilja. Han ser lycklig ut, även när vi ser det hårda stretet.

Dramaturgin i filmen ökar i takt och tydlighet när vinterstormen närmar sig. Den moderna traktorn på granngården backas in i ladan, Stig Arne stressar för att med handkraft och stret få in höet från ängarna. Han kämpar fysiskt med höet i snövinden, småspringer uppför logbron med höet över axeln. Man hör hur stormen närmar sig. Stormen tog hårt på skogen och den tog hårt på Stig Arne. Han fick flytta hemifrån för en tid men fick komma hem igen. Han fick nya erfarenheter och ny glädje även om han sörjer att de tog korna ifrån honom. Det är snopet med vatten till gröten, istället för mjölk, säger han. Han är ändå glad över livet och att han får vara hemma.

Med i filmen är också Madelene Björklund. Hon är en ung kvinna som varit hos honom till och från som ung. Jag får inte klart för mig vilken hennes relation med Stig Anders är, om hon är släkt eller en vän. Kanske spelar det ingen roll, mer än att hon bryr sig om, funnits och finns där med honom och visar att han inte är ensam. Det - hon - gör skillnad för Stig Anders.

Jag tycker om filmen. Jag vill gärna se fler filmer gjorda av Gerdehag och Johansson.

När jag skall lägga in en länk till hemsidan för filmen upptäcker jag att det finns mer information, om svårigheter, om djurskyddsregelverk som misshandlar djurägare och om den lilla människans litenhet i förhållande till myndigheter. Det är fasansfullt när regler och paragrafer blir viktigare än människor.

När tjänstemän inte kan se annat än regler och paragrafer behöver de byta arbetsplats.

A..  


Vad gick fel?
Kokvinnorna

Anders P. Botvidsson (1831-1886)

Anders P Botvidsson (1831-1886)
Född; 1831-10-30 Braberg, Västerums by
Död; 1886-01-15 Braberg, Västerums by
Gift med Maria Lovisa Andersdotter (1833-1895)

Föräldrar; Stina Jaensdotter, Botvid Tyrsson

Barn till Anders P Botvidsson och Maria Lovisa Andersdotter enligt Bygdeband;

Augusta Matilda Andersdotter (1863-1899)
Född; 1863-03-18

Anna Kristina Andersdotter
Född; 1855-03-30

Carl Johan Andersson (1867-1916)
Född; 1867-11-07

Källa till ovanstående; Bygdeband - Östra Eds hembygdsförening. 

Augusta Matilda Andersdotter fick sen tre barn. En (Alva Elisabet 1899-1900) dog vid ett års ålder. De övriga, Axel och Valborg, levde längre. Augusta själv dog 1899 i struplungsot.

Augusta har ytterligare en syster, Eva Charlotta (1858-1929), som Valborg senare bor hos när Augusta dör. Eva Charlotta finns inte med i Östra Eds hembygdsförenings anteckningar om familjen. Jag undrar varför.

A..

Bilder från Vivans fotopärm (2)

Direkt under respektive bild, med liten text, finns info om fotografen, i den mån sådan information finns tillgänglig på fotografiet. Informationen om fotografen bidrar till att tids- och platsbestämma fotografiet.

Förtydliganden om vem som finns på fotografiet står sedan under (eller möjligen till höger om) bilderna, i den mån jag lyckas klura ut detta. I pärmen finns inga uppgifter om namn eller årtal. Jag tar hjälp t ex av Genealogi.se (Rötter) - där det finns en stor bildbank (150 000 gamla bilder) och många intresserade människor som kan identifiera bilder. Ibland träffar man rätt och hittar någon som känner till eller kan klura ut vem som är med på bilden.

Hakelier. Kunglig hoffotograf. Örebro.

Från Nordiska museets register hittar jag fotograf Bernhard Kakelier och att bilder från Örebro identifierats på sidan Rötter - Sveriges släktforskare fram till 1911.

Fotograf Bernhard Hakelier, Nygatan 18. i Örebro. Kungl. Hovfotograf, etabl. 1868 av Oscar Hakelier. Bernhard Hakelier f. 1848 i Kurland, kommer 1871 till Örebro där brodern Oscar redan befinner sig. Utnämndes till hovfotograf av Oscar II år 1880. Drev verksamheten fram till 30 mars 1910 då han avled i sin ateljé på Köpmangatan 21. Rörelsen övertogs sedan av sonen Ragnar Hakelier (f. 16/10 1881).

Fotografiet ovan föreställer; Frälsningsofficer Gerda Charlotta Susanna Hulander född 1867-10-07 i Habo, Jönköpings län, död 1934-11-26 i Hedvig Eleonora, Stockholms stad. (Sveriges Dödbok 1901-2013). Hon var slumsyster och överste i Frälsningsarmén. (Källa: Genealogi.se - kommentar av Gun Jönsson till ovanstående bild).

Lite kuriosa om Gerda: hon växte upp på Lönnarp, dvs godset som hette Änglagård i första filmen om Änglagård. Hennes far rymde till Amerika, efter att ha gjort konkurs alltför många gånger. Hon var kusin med min makes farfar samt systerdotter till den kända Ada Nilsson. En syster till Gerda blev sk Kinabrud, dvs missionär i Kina - hälsar Inger Elisabet Hulander, via släktforsknings-hemsidan Geni.com.

Här finns släktforskning om Gerda Charlotta Susanna Hulander.

Det ser ut som om det står Ateljé Wiberg (eller något liknande), Göteborg under bilden.

Det fanns en fotograf i Göteborg som hette Wiberg och verkade på Redbergslid (1940-50 tal). Kan denna tid stämma? Vilken är familjen? När är fotot taget?

Fotograf Otto Borrell,
Östermalmstorg 2, Stockholm.
Etablerad 1 febr. 1904.
Inneh. Otto Josef Undecimus Borrell
f. 24/10 1878.

Fotograf Otto Borrell,
Östermalmstorg 2, Stockholm. 

Till vänster i bild (ovan) ser vi Beda Olivia Stålnacke. Vem är kvinnan till höger på fotografiet? När är fotot taget? Samma kvinna (& samma fotograf) finns på bilden till höger. Det ser ut att vara samma fotograferingstillfälle.

Kvinnan till höger är Anna Cecilia Ottosson som var löjtnant i Frälsningsarmén. Hon föddes 1890-11-22 i Väckelsång, Kronoberg län. (Sveriges Dödbok 1901-2013). Hon omkom i en olyckshändelse under ett åskväder 1919-05-27, då hon under en båtfärd mellan Sandön och Knöttkärr (Knyttkärr?) träffades av blixten. (Åmål landsförsamlings Dödbok 1919); Källa; Gun Jönsson, www.geneologi.se

Fotograf Henny Tegström & Co, Luleå.
(Henny Tegström & Co Inneh.
Henny och Alma Tegström. Etabl. 1890).

Vem är kvinnan? När är fotot taget?

Samma bild hittar jag på hemsidan Rötter - Sveriges släktforksare. (Där står årtalet 1912 som angivet på fotografiet). Och ja, detta kan anas i den högra nedre kanten också på detta fotografi. Någon form av koppling kan här anas mellan Bertha Åkerlund född 1891 i Luleå Stad och Vivan Stålnacke. Vad är kopplingen, tro? 

Denna bild liksom bilden nedan är lik flera av bilderna som på Rötter - Sveriges släktforksare berättar om bilder som finns bland Bertha Åkerlunds fotografier. Jag kan inte riktigt härleda om det är samma personer, även om de påminner om varandra. Jag tror att bilden ovan och nedan är släkt till Bertha Åkerlund, som nämns vid bilderna på Rötters porträttsida. Föreställer de kanske någon av Bertha Åkerlund, Agda Segergren eller Hanna Åkerlund, alla med koppling till Luleå i denna tid. 

Fotograf Henny Tegström & Co, Luleå.
(Henny Tegström & Co Inneh.
Henny och Alma Tegström. Etabl. 1890).

Fotograf i Umeå - för övrigt
lyckas jag inte läsa texten på bilden.

Fotograf Hanna Karlsson,
Övre Husarg. 17 (Göteborg)
(Hanna Karlsson, Öfra Husargatan 17, 
etabl. 1905, inneh. Hanna Elisabeth Karlsson
 född 28 aug. 1876).

Hanna Sofia Johansson var slumsyster i Frälsningsarmén. Hon föddes 1885-10-10 i Malmbäck, Jönköpings län. 1918 gifte hon sig med frälsningsofficer Johan Isidor Dahlgren (1878-1960) på Frälsningsarméns kår i Vallsta, Hälsingland. De avgick senare som frälsningsofficerare. Hanna Sofia Johansson avled 1960-04-14 och var då bosatt i Göteborgs Oscar Fredriks församling. (Sveriges Dödbok 1901-2013) - Källa;  Gun Jönsson, www.genealogi.se

Fotograf Calla Sundbeck, Grenna.
Etabl. 1/6 1892, inneh. Calla Helena Sundbeck, f. 2 jan 1867.
Övertog ateljén efter Carolina Grönberg. 
Drev den till sin död i dec. 1930. 
Filial på Visingsö

Frälsningsofficer och slumsyster. Med stor sannolikhet är det Anna Beata Andersson, född 1877-09-15 i Jönköpings Sofia och död 1939-05-07 i samma församling. (Sveriges Dödbok 1901-2013). Källa; Gun Jönsson - www.genealogi.se

Fotograf J E Harnesk. Boden.
Jakob Elof Harnesk, 1871-1927. Son till
Jakob Harnesk, övertog rörelsen i Norsjö 1893
efter fadern. Flyttade 1896 till Boden.

Frälsningsofficer och slumsyster Ida Viktoria Andersson Salomonsson. Hon föddes 1875-08-26 i Hjo, Skaraborgs län och avled 1956-03-13 i Västerled, Stockholms stad. (Sveriges Dödbok 1901-2013).  Källa; Gun Jönsson - www.genealogi.se

Fotograferad 1911. Fotograf okänd.

Denna man (ovan & nedan) finns också i Vivans fotopärm (1). 

Fotograf Livan Karlson, Allégatan 1 i Borås.
(Livan Karlsson. Etabl. 1 maj 1909,
innehavare Maria Olivia Karlsson, f. 28 mars 1875).

Fotograf Axel Häggmark
(Axel Häggmark. Etabl. 1897,
inneh. Axel Häggmark, f. 7 dec. 1872.
Fanns i Falun åtminstone till 1911).

Fotograf Henny Tegström & Co. Luleå.
(Övrigt se ovan om Jenny Tegström)

Fotograf okänd - liksom årtal

Bilden föreställer Karl Emil ESKIL Bolander född i Norra Sandsjö 1885-01-25, äldsta sonen till kopparslagare Emil Bolander född 1860-10-05 (Vrigstad), död 1910-07-16 (Nässjö), och hustrun Anna Lovisa Hagman född 1861-11-07 (Bäckaby), död 1948-01-30 (Nässjö). Eskil antogs till Frälsningsarmén sept 1903, och flyttade från Nässjö till Stockholm, där han började Krigsskolan 1904. Tjänstgjorde i Åmål under tiden nov 1909 - sept 1910, då kapten sedan 1908. (Källa: Frälsn.Armén). Med på bilden är blivande hustrun, kapten Anna Uhr, född 1884-04-09 (Dala-Järna), dotter till Anders Uhr Nilsson och Greta Olsdotter. Anna och Eskil vigdes 1911-11-09 och fick två söner, Torsten 1912-10-05 och Lennart 1917-10-24. Anna befordrades till Härligheten 1935-07-29, och Eskil (som var omgift sedan 1936), 1967-12-30. Källa; Eva Persson - www.genealogi.se - porträttfynd.

.

Fotograf Klintman & Perman i Strömsund.
(Etabl. 1 jan. 1894 i Strömsund, inneh. Ida Klintman, f. 15 okt 1863,
och Selma Perman, f. 9 maj 1857.
Filial i Hallviken. Kvar i Strömsund åtminstone till 1911).

Fotograf Tora Grahn & Co, Malmberget.
 I Porträttfynd (Rötter.se) finns fotografier från Malmberget
 från perioden 1915-1918 identifierade som fotograferats
av denna fotograf, enligt info från Nationella Fotograf-
registret hos Nordiska Museet.

Fotograf Lars Larsson Humlegårdsg. 21. Sthlm
Hovfotograf. Till Stockholm 1890, blev hovfotograf 1892-1914.
Efter 1914 sysslade han enbart med fastighetsaffärer.
 (Bland fotokollegor kallades han allmänt ”Hov-Lasse”.
Levde 1859 – 1922. Ev. plåtar kan finnas på Sthlms Stadsmuseum.
(Hovfoto Larsson - vilket därmed är en annan fotograf - finns 
dock även långt senare, t om på slutet av 1930-talet,
 enligt vykort hos Frälsningsarmén.)

När jag granskar fotografiet närmare ser jag att det finns en stämpel på fotografiets högra nedre hörn; 1917. Fotografiet här nedan ser ut att vara taget vid samma tillfälle. Kvinnan ovan syns på gruppfotot nedan, längst ut till vänster i den främre raden. Där finns också Vivan med i bild (längst upp till höger).

År 1917 var Vivan i Sthlm. Hon bodde på Östermalmsgatan 26, vilket idag motsvarar Östermalmsgatan 69 (kvarteret Bävern) enligt Stockholmskällan. Där fanns då social verksamhet inom Frälsningsarmén. Frälsningsarmén har ännu kvar denna fastighet och lokal, nu benämnd Templet.

Fotograf Lars Larsson Humlegårdsg. 21. Sthlm
Hovfotograf. Till Stockholm 1890, blev hovfotograf 1892-1914.

Detta foto ser också ut att höra samman med fotograferingstillfället för gruppfotografiet ovan. Kvinnan står som fyra från vänster i den övre raden.

Sannolikt är det Emma Kristina Nordin, som var frälsningsofficer och slumsyster under ungefär samma tidsperiod som Beda Olivia Stålnacke. Emma Kristina Nordin föddes 1890-08-23 i Skön, Västernorrlands län och avled 1957-08-31 i Sundsvalls Gustaf Adolfs församling.(Sveriges Dödbok 1901-2013). Hon avgick som slumsyster 1924. Källa; Gun Jönsson - www.genealogi.se

På detta gruppfotografi av kvinnor från Frälsningsarmén kan flera kvinnor återfinnas som finns på sköterskebilden ovan. (Bild från Vivans fotopärm nr 1)

Fotograf Carl Lindblad.
Etabl. 25 okt. 1896 i Vimmerby, 13 aug. 1899 i Oskarshamn.
Inneh. Anna Lindblad. Filialer i Hultsfred, Påskallavik,
Figeholm, Fliseryd.

Jag tror att det kan stå Oskarshamn på fotografiets högra hörn. Där har, enligt vad som är känt, Vivan inte varit. Däremot kan fotografiet vara taget där.

Det kan vara Sven Teodor Petrus Hansson Sangéus. Jag är dock inte är helt säker. Mannen har i alla fall den uniform som hornmusikkanterna i Frälsningsarméns stabsmusikkår bar. Sven Teodor Petrus Hansson Sangéus var år 1917 löjtnant i Frälsningsarmén. Han var född 1894-05-26 i Karlskrona amiralitets församling och avled 1973-08-26 i Längbro, Örebro kn (Sveriges Dödbok 1901-2013) - källa; Gun Jönsson - www.genealogi.se

Fotograf JF Norling. Etabl. 1871.
Filial: Sandbyhof pr Loftahammar 1896.
På 1890-talet även verksam i Storsjö. 

Fotograf Lars Larsson, Humlegårdsg 21 Sthlm.
Till Stockholm 1890, blev hovfotograf 1892-1914.
Levde 1859 – 1922. Ev. plåtar kan finnas på
Sthlms Stadsmuseum.

På fotografiets högra nedre hörn finns 1916 stämplat.

Fotograf Peterzen & Franke

Brudparet Klara Elida Elfner född 1891-10-09 i Sundsvall, död 1976-04-14 i Sundvalls Gustav Adolf och Otto Englund, född 1892-06-15 i Skön, Västernorrlands län, död 1962-05-09 Sundsvalls Gustav Adolf. Vigsel 1917-09-08, allt enligt Sveriges Dödbok 1901-2013.

Hon finns här på bild (samma bild som ovan) med ovanstående identifiering. Hon finns också här i frälsningsarméuniform, där följande framgår; Det är Klara Elida Elfner, som under en kort tid, 1915-1916 var löjtnant i Frälsningsarmén. Hon föddes 1891-10-09 i Sundsvall, död 1976-04-14 i Sundvalls Gustav Adolf. Hennes make var Otto Englund, född 1892-06-15 i Skön, Västernorrlands län, död 1962-05-09 Sundsvalls Gustav Adolf. (Sveriges Dödbok 1901-2013).

Uppgifterna om fotograferna som finns noterade under bilderna kommer t ex från en sammanställning om fotografer  (från sidan Rötter - Sveriges släktforskare) som verkat i Sverige omkring år 1900. På KulturNav.org finns också arkiv/information om fotografer i gammal tid - och när de verkat. Uppgifter om fotografer kan också sökas hos Nationella Fotografregistret på Nordiska museet.

Östra Ed - Brabergs gård - Tryserum - Valdemarsvik

Mitt emot kyrkan i Tryserum ligger den gamla tidens fattighus. På dess vägg står det hembygdsgård och fattighus. Huset är vackert, det ligger i ängens kant och med utsikt över nejden. Ett kort stycke därifrån ligger det nya ålderdomshemmet. Vivan måste ha arbetat i det röda huset, fattighuset, när hon var där 1923-1925. Det nya ålderdomshemmet kom till senare. Hur hade hon det här, för 90 år sedan? Hur var hennes liv? Hur mådde och levde hon? Hur tänkte hon sig framtiden? Detta, ålderdomshemmet i Tryserum, var hennes första arbetsplats utanför Frälsningsarmén.

Tryserums hembygdgård (fd Tryserums ålderdomshem)

Kyrkovaktmästaren berättar att det går 100 ungar i skolan strax intill. Han ler av glädje och stolthet när han berättar om bygden som växer, om alla barnen som går i skola och om daghemmet strax intill. Där finns kök, ungar i massor och utveckling i bygden. Skolan blir navet för framtiden. Jag blir glad att höra hans stolthet.

För ord om hembygdsgården hänvisar han till hembygdsgårdens eldsjäl Sven Bråkenhielm. (Eldsjälen har jag ordat med förr, via mail). Kyrkogårdsvaktmästarens ord och känsla röjer att han är glad över eldsjälarnas fantastiska kraft och över skolan med alla barnen. Han pekar sen på kullen strax intill och nämner missionshuset, där en annan glödande intresseförening vårdar hus och tanken kring kulturen.

Detta är den andra kyrkogårdsvaktmästaren vi mött idag. Den första var på Östra Eds kyrkogård och den andra var alltså på Tryserums kyrkogård. Båda har varit fantastiskt vänliga, berättat, frågat och intresserat sig. Jag undrar om de har en guideutbildning till grund för sitt arbete?

Vi har också besökt Brabergs gård i Westerum, strax nordväst om Östra Ed. Där satt en Botvidsson och njöt i solen. Han satt, i rakt nedstigande led, på samma gård som Augusta och Valborg fanns på för över 100 år sedan. Gården har gått i arv i Botvidssons led, i alla dessa år.

I Valdemarsvik besökte vi pastorsexpeditionen som lovade att leta en aning efter lilla Alva Elisabet (1899-1900) i sina papper om gravarna på Östra Eds kyrkogård.


A..




(Jag undrar om det går att identifiera människorna som finns på denna bild? Är det Botvidsson från gården Braberg eller är det några andra som finns på gården? I vilken tid är bilden tagen).