Sidor ...

fredag 6 mars 2015

Hr Landshövding

Hr Landshövding (Anders Björck)
2008
Svart/vit
Regi Måns Månsson

Jag ser många män i kostym. Känslan finns kvar även om några kvinnor ibland också syns i bild. De syns som bifigurer. Där finns få datorer, om ens någon. Där finns inga mobila telefoner. Det används fax, inte e-post. Och skrivborden är rena, utan besvärande pappershögar. Alla har pappersalmanackor som synkroniseras i gemensamma möten. Björck begrundar sin almanacka noga och uppmärksammar datum med gester som ger anledning till leende mot karaktären. Ja, inte i rummet, men som åskådare till filmen.

Landshövdingsrollen är en representationsroll. Den innehåller många möten. Invigningar, ceremonier, middagar och mottagningar. De, landshövdingen och t ex kungafamiljen, delar på rollerna. Ibland är det kungen, ibland är det prinsen och ibland är det landshövdingen som står för representationen. De planterar ett träd eller sår en åker. De gör som de blir tillsagda även om de saknar den faktiska kompetensen att plantera träd eller så en åker. Ibland delar de ut, eller tar emot, en medalj av något slag.

Jag ser bilden av att landshövdingen, här Anders Björck, behöver vara en lugn, noggrann och planerande människa. En sådan som har god kapacitet för middagar, ceremonier och titlar. En sådana som kan prata om väder och vind och undvika att trampa någon på tårna. Det behöver vara en vän av ordning, enkel vänlighet och med en planerande almanacka.

Filmen består av långa klipp. Ibland är de flera minuter långa. De har exakta formbilder, där mitt i, raka linjer och exaktheten känns tydligt. Det skarpa svart/vita gör det särskilt vackert. Bilderna är vackra i sin krasshet. Är det den svaga rörelsen i de stillastående långa klippen som ändå göra att det inte känns stumt?

Filmen är långsam. Den gör det också tydligt att landshövdingsrollen är en representativ roll. Och att alla saker och företeelser kan beskrivas på många olika sätt. Även om det här är rollen som är i fokus hamnar också bäraren av rollen i fokus. Båda gör sammanhanget, präglar filmen, även om den inte beskriver Björck som person.

En vacker film - om en roll vi borde klara oss utan.

A.. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar