I vänskaplig glädje talar vi om våldet

Berättelserna och temat är våldsamt och obehagligt. Särskilt obehagligt blir det när vi upptäcker att vi skrattar och har roligt tillsammans, att vi skrattar åt våldet. Det fastnar i halsen och vi börjar tänka. Hur är det? Vad gör vi när andra utsätts? Vad gör vi själva? Det är viktiga tankar att tänka. Nya Teaterpiraterna tänker hjälpa sin publik här - genom att berätta, genom att utmana och samtidigt ha fantastiskt roligt tillsammans.

Nej, gruppen som agerar - skrattar inte åt våldet. De skrattar åt sina absurda situationer, de som finns i deras manus, där de försöker hitta sina roller, sina repliker, vad som ger störst effekt och vad som tydligt visar absurditeterna.

Ctrl + ger dig större bild av blogginlägg, bilder, mm, på din skärm. En större bild får du också genom att klicka på bilden. 

Rebecka och Emelie

Oliver & Åke

Oliver & Åke.
Kroppsspråk, enkla men viktiga gester och ord ger tydliga berättelser.

Fanny.
Jag gör som jag vill. Det är min rätt!

Rebecka. Fanny. Emelie. Maja.
Om man får göra som man vill beror t ex på vem som gör vad
och vad resten säger om saken. 

Rebecka. Mia. Fanny.
Mia visar. Hur kan vi göra mer?
Kanske skall vi göra så här i stället? 

Rebecka. Fanny. Emelie. Maja.
Och var går egentligen gränsen?

Maja & Fanny.

Jonas.
Nej, det var inte gott. 

Jonas.
Så onödigt motsträvig jag var. Det är ju fantastiskt.

Oliver

Kalle

Kalle
Jag har lärt mig mina repliker!  Nu skall de bara sägas med
rätt ton och tillsammans med de andra runt omkring.

Rebecka & Åke

Jonas & Maja.
Vad gör de? Kan man göra så? 

Oliver

Fler bilder av Nya Teaterpiraternas tidigare repetitioner av Vårt behov av våld hittar du här.

Foto; Anette Grinde












Ctrl + ger dig större bild av blogginlägg, bilder, mm, på din skärm. En större bild får du också genom att klicka på bilden. Bilderna kan vara olika ljusa/mörka beroende av din skärm, eller bara beroende av din skärms lutning eller inställning.