Varken hora eller kuvad ...

Varken hora eller kuvad är deras - föreningens - namn. De beskriver sig som den feministiska och antirasistiska gräsrotsrörelsen. Den som arbetar för jämställdhet, antirasism, feminism och jämlikhet.

Organisationen längtar, som så många andra, efter den tid när alla mänskliga rättigheter gäller alla. Den borde vara här nu, kan man tycka. Det är mycket tydligt att den inte är här ännu.

Föreningens övergripande mål är att:

• Främja demokrati och mänskliga rättigheter 
• Verka för jämställdhet och alla människors lika värde 
• Förebygga och motverka kvinnoförtryck och alla former av våld mot kvinnor 
• Kämpa mot diskriminering, segregering och utanförskap 
• Båda könen ska leva i samförstånd 
• Människor ska respektera både sig själv och sina medmänniskor

Föreningens målgrupp omfattar allt ifrån kvinnor och män till barn och unga som delar deras värderingar. De vänder sig särskilt till tonårsflickor och unga kvinnor (12–25 år) bosatta i ekonomiskt och socialt utsatta förorter och som lever under ett patriarkalt förtryck. Varken hora eller kuvad verkar på samhälls-, grupp- och individnivå. De arbetar lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.

Igår, på Fadimedagen, höll de ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. I panelen satt Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor, Arhe Hamednaca, S, Annika Lillemets, MP, Halala Rafi, Kvinnojouren NINA och Rosita Grönfors, Romska och Resande kvinnoorganisation. Samtalet leddes av Amineh Kakabaveh och Nicklas Kelemen från Varken hora eller kuvad. Samtalet kretsade kring Fadime, mängden pengar till samfund i Sverige och våld mot kvinnor - ur hedersperspektiv. I samtalet hörs också en stor frustration kring integrationspolitiken och om SFI (svenska för invandrare), där man missar att tala om demokrati och mänskliga rättigheter.

Alla närvarande visade sin sorg och frustration över våld, över integrationsproblematik, över samhällets flathet och över den allvarsamma hedersproblematiken som skadar så många ungas liv. Kvinnorna och männen berättar om fall efter fall, om ungdom efter ungdom som fallit offer för hedersvåldet och om samhället som stillatigande låter det ske.

Kunskap. Ansvar. Samverkan. Ja, det är ord sm jag har hört ofta de senaste dagarna, förutom orden om samhällets flathet. Det är kunskap, ansvar och samverkan som kan göra skillnad. Och mod att berätta om alla de oegentligheter som förekommer i vårt land. Lägg bort flatheten och ta ton. Visa, gör, berätta och agera.

Våld är ett otyg. Våld mot kvinnor är ett helvete. Hedersvåld är obegripligt fruktansvärt. Det måste få ett slut.

Heder till alla er, kvinnor och män, som arbetar i tjej- och kvinnojourer, föreningar mot våld och förtryck och för att ni så strävsamt och engagerat höjer era röster.

Heder till er.

A..