Bra, tänkte jag, nu när plusgraderna har tagit bort all snö. Då kan jag springa skogen runt istället för asfaltvägen fram och tillbaka. Lite variation är ju ändå bra. Så, jag snörde på mig skorna och stack iväg. Jag borde ju ha insett problemet när jag svängde in på skogsvägen, men inte det, inte. Så jag fortsatte. Det var urbota skitkorkat, eftersom jag inte hade skrillor på fötterna. Inte dubbar heller för den delen. Det var alltså väldigt halt, skridskohalt, på en stor del av sträckan, så det blev inget vidare springpass. Dumt.
Det hördes gott om hundskall i skogen och jag såg ovanligt många parkerade bilar. Svampplockare? Nej, den tiden är (väl) nu förbi. Jakt? Nej, någon form av hundövning/jaktprov. Inga grisar, inga älgar, inga rävar och inga rådjur inom synhåll - å andra sidan krävs ju att man tittar sig omkring för att se dem. Det gjorde jag ju inte, i min strävan att komma helskinnad åter till startpunkten innan det becksvarta mörkret fallit. Nåväl, lite ren och frisk skogsluft fick jag mig i alla fall till livs. Vill man ha sig ett bra träningspass får man lära sig att välja plats och skodon bättre än vad jag gjorde idag. Jag har en förbättringsmöjlighet där, det är helt klart.
Jag får helt enkelt öva mer.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar