Häromsistens (18 september) lyssnade jag till en föreläsning där Svenska Afghanistankommittén (SAK), genom Jan-Inge Bengtsson som föreläste. Han har varit och är aktiv engagerad i Stockholmsavdelningen. Han berättade om läget, om landet, om svårigheter och möjligheter. Hans glöd stod inte att ta miste på. Han månade om landet och talade varmt om Afghanistankommittén som gör mycket stora insatser i landet. Det var oerhört glädjande att höra om deras insatser och att det verkligen har blivit mycket bättre. Även om en del ting är svåra att räkna.
SAK har startat många skolor i landet. En brist är just skollokaler, men också lärartillgången. Eleverna får ibland sitta utomhus, under bar himmel. Ibland sitter de direkt på marken men ibland har de något att sitta på. Lärarna får undervisa i tvåskift, en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen, så att fler skall få möjlighet att gå i skola.
Svenska Afghanistankommittén medverkade i årets insamling till Världens Barn, men samlar också in egna medel till sin verksamhet. De är beroende av vänliga gåvogivare för sin verksamhet. Vill du bidra, engagera dig eller veta mer om SAK? På deras hemsida hittar du mer information; www.sak.se
Strax efter föreläsningen fick jag Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning för 2013 i min hand. Den är fylld av nyttig information. Jag bläddrar, läser och begrundar.
Svenska Afghanistankommittén har en angelägen och vacker vision; Ett Afghanistan fritt från fattigdom, våld och diskriminering där mänskliga rättigheter respekteras och alla lever i värdighet, med lika möjligheter och social rättvisa.
När jag lyssnade till Jan-Inge Bengtsson kände jag mig hoppfylld. Hans glöd och känsla av hopp smittade av sig. Det är viktigt att människorna som arbetar med frågorna känner hopp och kan förmedla detta till alla oss andra som egentligen inget vet. För vad kan vi veta när vi inte har varit där? När vi inte har forskat, talat, lyssnat, sett och förstått.
När jag läser om 2013 i årsredovisningen blir jag sorgsen, men ser också ljusglimtar, precis som Bengtsson gav uttryck för. 2013 kännetecknades av fler civila offer för konflikten. Frekvensen ökade av rapporter kring övergrepp på mänskliga rättigheter och särskilt mot kvinnors rättigheter. Antalet registrerade fall av tvångsäktenskap, våld i hemmet och våldtäkter ökade kraftigt. Det pekar på allvarliga brister i genomförandet av lagen som utarbetats för att bekämpa våld mot kvinnor, men det kan också tyda på en ökad benägenhet att anmäla.
Bland det positiva som har hänt är att antalet barn i utbildning fortsatte att öka och att ca 40% av de 9-10 miljoner barn som nu går i skola är flickor. Ett stort problem kvarstår dock; kvalitet och utbildningsresultat i skolan, liksom alla de barn som ännu inte får möjlighet att gå i skolan. På den positiva fronten ses också hälsosektorns positiva trend. Den ökade tillgången till hälsovård ger en sjunkande barn- och mödradödlighet. Det är ännu en lång väg att gå innan de kan kallas goda resultat, men riktningen är positiv.
SAK utgår ifrån att landsbygdsbefolkningen, som de arbetar för och med, är aktiv i sin egen förändring. Utgångspunkten är alltså att människorna har rätt till självbestämmande. De skall inte bli utvecklade av andra, utan av sig själva. Det är därför viktigt att SAK fortsätter att utgå ifrån arbetssättet att involvera alla parter. Prioriteringar görs i diskussion med byarna och projekten görs i samarbete med dem.
SAK hade, vid utgången av 2013, 8 kontor i landet och arbetade i 17 av landets 34 provinser, företrädesvis i den nord/östra delen av landet.
Det är imponerande att höra och att läsa om det arbete de gör i Afghanistan. De har t ex bidragit till att många barn har kunnat gå i skola och till bättre hälsa för många barn och mödrar. Jag gläds stort åt det arbete de gör.
Anette Grinde
#Afghanistankommitén
#Folkbildning
#2013
(Källor; föreläsning 18 september i Norrtälje samt Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning 2013).
SAK har startat många skolor i landet. En brist är just skollokaler, men också lärartillgången. Eleverna får ibland sitta utomhus, under bar himmel. Ibland sitter de direkt på marken men ibland har de något att sitta på. Lärarna får undervisa i tvåskift, en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen, så att fler skall få möjlighet att gå i skola.
Svenska Afghanistankommittén medverkade i årets insamling till Världens Barn, men samlar också in egna medel till sin verksamhet. De är beroende av vänliga gåvogivare för sin verksamhet. Vill du bidra, engagera dig eller veta mer om SAK? På deras hemsida hittar du mer information; www.sak.se
Strax efter föreläsningen fick jag Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning för 2013 i min hand. Den är fylld av nyttig information. Jag bläddrar, läser och begrundar.
Svenska Afghanistankommittén har en angelägen och vacker vision; Ett Afghanistan fritt från fattigdom, våld och diskriminering där mänskliga rättigheter respekteras och alla lever i värdighet, med lika möjligheter och social rättvisa.
När jag lyssnade till Jan-Inge Bengtsson kände jag mig hoppfylld. Hans glöd och känsla av hopp smittade av sig. Det är viktigt att människorna som arbetar med frågorna känner hopp och kan förmedla detta till alla oss andra som egentligen inget vet. För vad kan vi veta när vi inte har varit där? När vi inte har forskat, talat, lyssnat, sett och förstått.
När jag läser om 2013 i årsredovisningen blir jag sorgsen, men ser också ljusglimtar, precis som Bengtsson gav uttryck för. 2013 kännetecknades av fler civila offer för konflikten. Frekvensen ökade av rapporter kring övergrepp på mänskliga rättigheter och särskilt mot kvinnors rättigheter. Antalet registrerade fall av tvångsäktenskap, våld i hemmet och våldtäkter ökade kraftigt. Det pekar på allvarliga brister i genomförandet av lagen som utarbetats för att bekämpa våld mot kvinnor, men det kan också tyda på en ökad benägenhet att anmäla.
Bland det positiva som har hänt är att antalet barn i utbildning fortsatte att öka och att ca 40% av de 9-10 miljoner barn som nu går i skola är flickor. Ett stort problem kvarstår dock; kvalitet och utbildningsresultat i skolan, liksom alla de barn som ännu inte får möjlighet att gå i skolan. På den positiva fronten ses också hälsosektorns positiva trend. Den ökade tillgången till hälsovård ger en sjunkande barn- och mödradödlighet. Det är ännu en lång väg att gå innan de kan kallas goda resultat, men riktningen är positiv.
SAK utgår ifrån att landsbygdsbefolkningen, som de arbetar för och med, är aktiv i sin egen förändring. Utgångspunkten är alltså att människorna har rätt till självbestämmande. De skall inte bli utvecklade av andra, utan av sig själva. Det är därför viktigt att SAK fortsätter att utgå ifrån arbetssättet att involvera alla parter. Prioriteringar görs i diskussion med byarna och projekten görs i samarbete med dem.
SAK hade, vid utgången av 2013, 8 kontor i landet och arbetade i 17 av landets 34 provinser, företrädesvis i den nord/östra delen av landet.
Det är imponerande att höra och att läsa om det arbete de gör i Afghanistan. De har t ex bidragit till att många barn har kunnat gå i skola och till bättre hälsa för många barn och mödrar. Jag gläds stort åt det arbete de gör.
Anette Grinde
#Afghanistankommitén
#Folkbildning
#2013
(Källor; föreläsning 18 september i Norrtälje samt Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning 2013).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar