Lena Sundström
Natur & Kultur, Stockholm
2013
Isbn 978-91-27-13398-3
www.nok.se
Jag lyssnar till en föreläsning av Lena Sundström på Sundbybergs bibliotek. Det är kväll, onsdagen den 5 november 2014. Ute har mörkret fallit. Det småduggar och är lite råkallt ute. Föreläsningsrummet är fullt, t o m överfullt. Jag tänkte inte lyssna eftersom jag är förkyld, men råkar passera rummet just det när det är dags för föreläsningsstart. Jag tänker att jag kan lyssna en liten stund och ställer mig mot en hylla i utkanten av rummet, utan att leta reda på något att sitta på eller hänga av mig mina ytterkläder. Jag blir kvar. Efter en stund får jag ta av mig ytterkläderna och mot slutet fångar jag en pall att sitta på. Hon, Lena Sundström, talar engagerat, exakt. Hon är noga med att förtydliga sin princip, att allt skall vara sant och väl dokumenterat. Jag har inte tänkt läsa boken, men ändrar mig när jag hör henne tala. När föreläsningen är slut och jag vänder mig om för att gå, ser jag att flera exemplar av boken ligger på biblioteksdisken för att lånas ut. Jag fångar ett exemplar i farten.
När jag kommer hem öppnar jag boken, och har svårt att lägga ifrån mig den. Kvällen blir sen. Också en stor del av nästa dag ägnas åt Sundströms ord om de spår som visar sig allteftersom. Utredningen växer. Frågorna blir fler allteftersom, svaren är ibland få, men små toner och viktiga ord ger utredarna riktning och tillräckliga bevis. De är ihärdiga, vilket ger utdelning allteftersom. Sundström har dokumenterat andras arbete, alltså inte sitt eget. Hon har följt Fredrik Laurins, Sven Bergmans och Joachim Dyfvermarks arbete i spåren runt de utvisade egyptierna. Också deras arbete har varit engagerat, exakt. Hon har följt deras pussel, sett dokumentationen och skrivit på ett sätt som gjort spåren intressanta att följa. Boken är enkelt skriven, begriplig. Den är också påfrestande. Sverige är inte ett land som förstår att mänskliga rättigheter gäller för alla, alltid. Det är tydligt att rättssäkerheten inte är total, att det går att förringa händelser och att man gör allvarliga försök att dölja viktig information. Offentlighetsprincipen är viktig, men ibland lyckas sekretessen dra svarta streck över sådant som är riktigt viktigt. Det är då glädjande att det finns duktiga grävare som idogt pressar vidare och visar absurditeterna och rättshaveriet som följer i jakten på terrorismen. Det går inte att jaga urskillningslöst, det måste finnas någon hejd.
Boken bygger på ett mycket omfattande utredningsmaterial. Ett utredningsmaterial som idogt samlats av Fredrik Laurin, Sven Bergman och Joachim Dyfvermark för att sedan gås igenom och sammanställas i litteraturform av Lena Sundström. Hon har skapat en mycket läsvärd bok. Jag imponeras mycket stort av Laurin, Bergman, Dyfvermark och Sundströms idogt granskande arbete. Hatten av, för riktigt duktigt yrkesfolk.
Spår rekommenderas. Starkt och absolut.
Anette Grinde
Sundbyberg 20141106
Adlibris. Bokus. Svd. DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar