Korpskog - Källa – Södvik – Sandvik – Löttorp – Korpskog. Vi tar en cykeltur i fantastiskt Ölandsväder. Det är sol och ljuvlig värme. Syftet med turen är att besöka en loppis eller två, för att se om jag kan hitta billiga tallrikar att ställa under blomster. Det stora loppiset strax söder om Källa är för dyrt. Jag inser att jag tänker att det är billigare på IKEA. Då känns loppis fel. Vi trampar vidare och hittar strax en loppis till. Här huserar två kvinnor, som gärna säljer sina prylar, och två män som idogt talar med varandra. Är inte detta fint, säger en av kvinnorna till sin man. Släng skräpet, svarar mannen. Kvinnan frågar inte mer. Hon kommer strax över till oss, där vi granskar och talar om vad som finns. Vi noterar tysta att det är mycket skräp, att det inte är prismärkt och att vi därmed kan klassa det som inte till salu. Vi ids inte fråga eller lägga bud där prislapp inte finns.
Vi åker vidare till möbelaffären i Södvik. Vi har varit inne där tidigare, för jag tänker att någon gång borde man väl hitta något där. Jag lyckas aldrig känna att butiken är trevlig och inbjudande. Den tilltalar mig inte, men jag har ändå försökt återvända för att se om det någon gång blir bättring. Det verkar det inte bli. Det känns synd. Vi lämnar även denna butik med outrättat ärende.
Vi passerar vägen, som är kraftigt trafikerad. Man får vänta länge för att kunna ta sig över. Köerna är långa. Till slut är det en husbil längs huvudleden som stannar och lämnar företräde till de som kommer från stoppliktshållen. Oreda inträder. För mig känns det farligt när trafikanterna byter regelsystem och skapar eget. Ja, vi kom över vägen i behåll, men hur ter sig säkerheten trafiken när huvudledstrafikanter lämnar företräde till sidovägar och vi inte vet vem som skall göra vad?
Turen gick vidare ner till Sandvik. Där stålade solen varmt mot husbilarna som stod på kajen i långa rader liksom mot alla segelbåtar som låg vid kaj och njöt. Öl, vin och tilltugg stod serverat. Njutningsgraden synes hög. Kommersen var hög på restaurang och fik i hamnen. Somliga är riktigt duktiga på att ta betalt, men så det ju ofta på sommarsolscaféer i sommarsolsbygd.
Kaffe och smörgås smakar gott innan vi åter trampar norrut. Kusten, Stenkusten, är ljuvligt vacker. Den gör mig hänförd varje gång. Den är karg, enkel, dammig och ljuvlig. Solen gassar ner mot det vackra blå vattnet, som tyvärr för dagen är fyllt av en grön sörja. Algblomningen förstör verkligen sommaridyllen. Man blir ledsen över den onödigt gröna och växande smörjan. Den hindrar dock inte sommarfolket från att lapa sol längs kusten. En och annan ses också bada.
En del semestercyklister, med tält och packning, ses trampa längs den vackraste Ölandskusten. Jag hoppas att de uppskattar det vackra, finner det vara just så, och få med sig vackra minnen hem. Minne att njuta av. Njuta av, inte våndas över.
Vi cyklar vidare till Löttorp. Vid Ica är det full kommers. Trots gassande sol är det knökafullt på parkeringen. En hel del cyklar och cyklister trängs också om det lilla utrymme som avsatts för dessa. En familj, man, kvinna och två barn, kommer cyklande och stannar bredvid fiskaffären, som också säljer glass. Mannen säger; det finns mjukglass här. Kvinnan svarar; vill vi ha det? Mannen svarar; Ja, tack. Jag ler inombords och undrar i mitt stilla sinne över språket, hur man uttrycker sig och vem som bestämmer vad.
Vi cyklar åter till Korpskog på den nybyggda fina cykelleden som går på den gamla järnvägsbanken. På nylagd och fin asfalt, rak och fin väg går det i ett huj. Man får passa sig en aning när man plötsligt korsar Ranstadsvägen. Den är visserligen inte så vältrafikerad, men den är ändå en väg att se upp för. Dolda vinklar och plötslig trafik från annat håll kan ju onekligen skapa olyckor. Det vore ju olyckligt efter en fin dag längs fina cykelvägar på vackra Öland.
A..
Korpskog 17 juli 2014.
Vi åker vidare till möbelaffären i Södvik. Vi har varit inne där tidigare, för jag tänker att någon gång borde man väl hitta något där. Jag lyckas aldrig känna att butiken är trevlig och inbjudande. Den tilltalar mig inte, men jag har ändå försökt återvända för att se om det någon gång blir bättring. Det verkar det inte bli. Det känns synd. Vi lämnar även denna butik med outrättat ärende.
Vi passerar vägen, som är kraftigt trafikerad. Man får vänta länge för att kunna ta sig över. Köerna är långa. Till slut är det en husbil längs huvudleden som stannar och lämnar företräde till de som kommer från stoppliktshållen. Oreda inträder. För mig känns det farligt när trafikanterna byter regelsystem och skapar eget. Ja, vi kom över vägen i behåll, men hur ter sig säkerheten trafiken när huvudledstrafikanter lämnar företräde till sidovägar och vi inte vet vem som skall göra vad?
Turen gick vidare ner till Sandvik. Där stålade solen varmt mot husbilarna som stod på kajen i långa rader liksom mot alla segelbåtar som låg vid kaj och njöt. Öl, vin och tilltugg stod serverat. Njutningsgraden synes hög. Kommersen var hög på restaurang och fik i hamnen. Somliga är riktigt duktiga på att ta betalt, men så det ju ofta på sommarsolscaféer i sommarsolsbygd.
Kaffe och smörgås smakar gott innan vi åter trampar norrut. Kusten, Stenkusten, är ljuvligt vacker. Den gör mig hänförd varje gång. Den är karg, enkel, dammig och ljuvlig. Solen gassar ner mot det vackra blå vattnet, som tyvärr för dagen är fyllt av en grön sörja. Algblomningen förstör verkligen sommaridyllen. Man blir ledsen över den onödigt gröna och växande smörjan. Den hindrar dock inte sommarfolket från att lapa sol längs kusten. En och annan ses också bada.
En del semestercyklister, med tält och packning, ses trampa längs den vackraste Ölandskusten. Jag hoppas att de uppskattar det vackra, finner det vara just så, och få med sig vackra minnen hem. Minne att njuta av. Njuta av, inte våndas över.
Vi cyklar vidare till Löttorp. Vid Ica är det full kommers. Trots gassande sol är det knökafullt på parkeringen. En hel del cyklar och cyklister trängs också om det lilla utrymme som avsatts för dessa. En familj, man, kvinna och två barn, kommer cyklande och stannar bredvid fiskaffären, som också säljer glass. Mannen säger; det finns mjukglass här. Kvinnan svarar; vill vi ha det? Mannen svarar; Ja, tack. Jag ler inombords och undrar i mitt stilla sinne över språket, hur man uttrycker sig och vem som bestämmer vad.
Vi cyklar åter till Korpskog på den nybyggda fina cykelleden som går på den gamla järnvägsbanken. På nylagd och fin asfalt, rak och fin väg går det i ett huj. Man får passa sig en aning när man plötsligt korsar Ranstadsvägen. Den är visserligen inte så vältrafikerad, men den är ändå en väg att se upp för. Dolda vinklar och plötslig trafik från annat håll kan ju onekligen skapa olyckor. Det vore ju olyckligt efter en fin dag längs fina cykelvägar på vackra Öland.
A..
Korpskog 17 juli 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar