Hållbarhet och rättvisa är viktigt. Ekologiskt. Liksom fred, mänskliga rättigheter och människors rätt till sina egna länder. Och frihet.
Plötsligt blir det svårt. Jag ser min egen lättja, eller min inkonsekvens. Eller min oförmåga att se helheten. Eller ens sådant som jag tycker är viktigt.
Jag uppmärksammas på ett lopp, Sahara marathon, och ler. Jag undrar (i det tysta) varför jag uppmärksammas på loppet eftersom den som uppmärksammar mig inte ser ut att vara en löpare. I varje fall inte i sin beskrivande text enligt det forum uppmärksammandet skedde. Han beskriver sig som skrivande i tidskriften Västsahara på webbplatsen vastsahara.net.
Jag tänker nog att han upplyser mig i största allmänhet, för att jag springer maraton, inspireras av tokigheter och är redaktör för Marathonlöparen. Sen hänvisar han mig också till Marathon Des Sables, i Marocko. Ytterligare en tokighet, tänker jag, men vill inte riktigt nappa eftersom det ligger i Marocko. Ja, å ena sidan skulle jag mycket gärna besöka Marocko, men å andra sidan inte alls - eftersom de är allvarsamt motiga i förhållande till Västsahara och människorna där. Västsaharakonflikten är en konflikt som inte uppmärksammas tillräckligt av omvärlden och där framgång inte nås, så tillvida att människorna får rätt till sina egna länder - och frihet att leva, med mänskliga rättigheter, med mera. Vi, omvärlden, ser den knappt, trots att den har funnits i mängder av år. Vi, omvärlden, blundar. Och bryr oss inte tillräckligt för att orka höja tonen och blicken för de människor som måste vara kvar.
Jag får väl erkänna att jag blir lite tvär. Eller förbannad. På mig själv. För att jag inte lever som jag vill. För att jag glömmer, slarvar eller lättjar bort. Jag vill leva på ett sätt där jag ser och bistår de människor som behöver ses och bistås, som t ex Västsaharierna. Och naturen. Och alla ungar som måste jobba. Och de som saknar vatten & toaletter. Liksom de som inte får gå i skola. Eller äga rätten till sin egen kropp.
Sen får jag tacka honom, mannen som uppmärksammade mig på loppet som sätter fokus på solidariteten till Västsahara, även om jag var lite trög. Jysst drag. Jysst drag att uppmärksamma mig och ett otroligt jysst drag att arrangera ett lopp som sätter fokus på Västsahara. Solidaritet är vackert. Så glad jag blir när jag plötsligt ser. Hur kunde jag missa?
Att springa Sahara Marathon bidrar till Västsahariernas väl. Det vore ju inte helt fel, förutom glädjen att springa och göra det i en annorlunda miljö.
A..
Om Västsahara i denna blogg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar