Det började med en artikel om en 12-årig cancersjuk tjej som inte fick den färdtjänstbil hon hade beställt. Historien följs nu upp med ett löfte om att otrevliga chaufförer skall stängas av. Återigen blir man smått beklämd. Dagens artikel i DN utgår ifrån skärpta krav, kontroll, viten och avstängning av människor på vår sträva arbetsmarknad. En arbetsmarknad där skall vi passa oss noga, så att vi inte upplevs som otrevliga och drabbas av någon annans negativa kommentarer. Det kan sprida sig till många och det kan, som vi här tycks se, ge allvarliga konsekvenser.
Hur var det nu? Skulle samtal, återkommande kurser och utbildning, en positiv människosyn och välmening i arbetsgivarens tanke kunna påverka människor generellt i svåra miljöer? Jag läser i artikeln att utbildningen består av några timmars seminarium. Nog krävs det mer för att lära om människors problematik och hur vi förhåller oss till dessa?
Artikeln låter helt absurd ur ett människoperspektiv, både från chaufförens, arbetsgivarens, uppdragsgivarens och kundens.
Utbildning och kunskap, med framåtsyftande kunskap med lärdom om förutsättningarna, känns som en mer framkomlig - och mänsklig - väg än kontroll och avstängning.
Anette Grinde
Du har så rätt!
SvaraRadera