Jag minns mannen som flög i sin glädje ...

Jag minns mannen som "flög" in mot mål i Sthlm Marathon för några år sedan. Han svängde in på Sturegatan med några hundra meter kvar, och "flög" kors och tvärs över vägen med utsträckta armar. Han njöt, skrattade och flög. 

När han kom upp till Valhallavägen och skulle svänga in mot Stadion mötte han några poliser, som han varmt kramade om. Jag, trött av alla steg, undrade om det hade slagit slint hos honom. Men, han var antagligen bara "hög" av euforin över att nästan vara framme. 

Jag tänker på honom från tid till annan. Han satt ändå sina spår hos mig, även om jag just där tyckte att han verkade lite galen. Jag hoppas att också jag kan känna en sådan eufori strax före målgång i någon av mina nästkommande maror. Göra maran till en fröjd, helt enkelt.

A..