Vi mot dem...

Vi mot dem leder aldrig till oss, eller till någon form av enhet.

Så, kan vi enas nu?

När samtalet är enande och vi ser ett gemensamt mål, där vägen framåt är kantad av gemensamma utmaningar, känner vi glädje i uppgiften. När samtalet ständigt medför motgångar, och vi måste bygga lojaliteter åt olika håll i varje uppgift, så ställer jag mig frågan om någon eller några i gruppen är på fel plats.

När vi inte tror på varandra eller på uppdragets genomförande, så är klockan slagen. Då är det tid för någon att lämna. Frågan är vem. Eller vilka.

Är det de som är bäst lämpade för uppdraget som blir kvar eller går?

A..