Salen är fylld av människor. Det
stora flertalet är unga (max 30 år) och de flesta är tjejer. Ja, det finns också äldre än så och det finns också män. Jag
hör att det är människor som månar om sina medmänniskor, och
särskilt om de som har råkat illa ut i sina hemländer och i de
processer som föregår ett beslut om att få stanna - eller inte - i ett land som
kan ge skydd.
Informationstillfället inleds med ord
om grundläggande juridik. Jag upplever Sanna från FARR som kunnig och engagerad, även om jag inte helt gillar att hon tydliggör att orden är för dummies.
Det får mig att känna att jag vill lämna lokalen. Jag väljer dock att stanna eftersom jag är där för att lära mer. Hon talar om juridik men hon glider också över till exempel och en smula brandtal. Ibland känns skärpan i hennes ton lite skarpare. Det känns att hon
månar om människorna och frustreras över situationen.
Det som (igen) noteras i mitt sinne är
misstanken om systemfel som skadar såväl människorna som
processen. Jag undrar om processen är rättvis? Om det inkluderar
människornas möjlighet att berätta hela sin historia? Och om
myndigheten fattar beslut från rätt perspektiv?
Det noteras t ex;
- Det finns inte ett bra stöd för de sökande människorna i form av relevant antal tolkar och advokater. Det är svårt att välja själv och det är än svårare att ändra när det visat sig vara en person som inte fungerar för individen.
- Många ger inte tillfälle att ge sin egen bild av situationen. Sanna berättar om en kvinna som har varit i Sverige i tre år, men inte givits tillfälle till mer än 20 minuter (där hennes lilla barn var med och störde situationen) för samtal med Migrationsverket.
- Det är svårt att få rätt när något blivit fel från början. Sagda ord är sagda ord – och kan svårligen ändras om det visar sig vara felaktiga. Ej sagda ord är ej sagda ord – och läggs dig till last.
Dessa mina minsta är ett
kristet nätverk som vill se de kristna värderingarna i tanken kring
människornas väl. Företrädaren har inte mycket att orda om. Han
sitter oftast tyst eller yttrar ett fåtal ord när man till slut
måste.
Företrädaren för Asylgruppen i
Malmö (Ylva Sjölin) upplever jag som intresserad, engagerad och kunnig. Hon talar varmt och engagerat. Hon
ger uttryck för sin och/eller gruppens ståndpunkt och betonar att
det inte i alla led behöver vara detsamma som alla medlemmars
uppfattning i Asylgruppen i Malmös. Det förefaller som om de har
ett öpppet och engagerat samtal i gruppen, men också en tillåtande
attityd i de frågor de (ännu) inte kunnat enas i.
I
Aktion mot depression
är fokus lagt på de som fått ett beslut om avvisning. De söker
hjälpa de som fått avslag och skall utvisas. De propagerar emot och
engagerar sig så mycket det går för just dessa personer genom t ex
mat/kläder men också opinionsbildning för att synliggöra
politikens baksida.
FARR och Asylgruppen i Malmö
får mina plus i denna tillställning. De ger mig engagerande
kunskap. De visar att de kan och tar frågorna på allvar. De övriga
lämnar jag därhän.
På
framsidan av tidningen Artikel 14; Tema Handlingsutrymme
står det;
”Varje
fyrkant har sina egna ramar att förhålla sig till.
Vilket utrymme
finns, innanför och bortanför dem?”
Ja, det är
onekligen en relevant kommentar; varje fyrkant har verkligen sina egna ramar
att förhålla sig till.
Vad rör det sig om här, mån tro? Ja, kanske rätt rätt. Som i juridik. Rätt utgångspunkt. Som i mänskliga rättigheter. Och rätt tro. Som i tron på människors lika värde. Och kanske handlar det också människors rätt till skydd när läget hemma ter sig helt omöjligt. Skulle inte vi, du och jag, vilja ha den rätten om vi råkade vara födda i ett land där trygghet inte står på agendan?
A..
FARR
Tidningen
Artikel 14
Mer länkar & sånt; Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Knuff bloggar - föreningsliv - FARR - bloggar.se - asyl - flykting - Asylgruppen i Malmö - Artikel 14 - ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar