Jag får ett sms från Ida som säger att det är kris. En löparsko är försvunnen. Är det månne Xanti som har ätit upp den? Jag hoppas att hon hittar den, annars får hon lov att köpa ett nytt par igen. Eller springa i de gamla. En försvunnen sko kan inte hindra en så viktig syssla.
Malin drömde att hon skulle springa med mig (fast jag inte ville). Hon drömde att hon var barfota och hade löparskorna i ryggsäcken. Barfotalöpning (eller barfotaskor) sägs vara bra, så där är hon på rätt väg.
Mari sade igår att det var för varmt, men att hon skulle springa idag. Kanske får jag kolla om det är gjort.
Kicki sprang 2 mil häromdagen, så hon håller igång som hon ska. Bra så.
Sofie var lite sur för att hon var tvungen att bryta sin fina svit av löpning, den som flöt så fint dag efter dag. Kanske var det ändå bra att hon vilade en dag eller två, så att hon inte drabbas av någon onödig skada. Det är bra att vila ibland, även om det är ljuvligt att springa igen och igen.
Också Jenny har fått på sig sina springskor. Ja, det är hög tid nu när Tjejmilen närmar sig snart.
Karin är tyst. Hon har semester, men jag undrar om hon springer som hon ska. Som personlig coach kanske jag ändå måste kolla hur det går. (Ja, hon springer. Så klart det går bra!)
Carina & Kristina har sprungit fantastiskt långt. Jag blir avundsjuk så jag nästan dånar av deras prestation. Tänk, att ha en kropp som håller för flera hundra mil på ett bräde.
Ja, till slut får man le. Vart vi än vänder oss är det någon som talar med oss om löpning och ibland också om cykling, förstås. Det sprider sig minsann.
Man blir glad av sån´t.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar