18 februari 2013. Måndag. Ichchapuram (Andhra Pradesh) – Chatrapur (Orissa).

Vi siktar idag mot Chatrapur, för att få till en dräglig sträcka till imorgon. Vi har svårt att se på kartan vad som är en stor eller liten stad och vi har svårt att få besked om vilka städer som har boenden. Chatrapur är en distriktshuvudstad och borde vara lite stor.

Kl 0500. Sovit uselt. Ont i halsen. Morgonbönen rabblas utanför vårt fönster med en enformig sångton. Trafiken börjar vakna så smått. Böneutropen pågår i ca 1 timmer och följs sedan av musik. Det är lite trivsamt, när man ändå skall vara vaken.

Kl 0619. Frukostletarpromenad. Grönsaksgrossisterna är vakna, men köparna verkar inte vara på plats. Marknaden är ännu inte riktigt vaken. Vi hittar ett tveksamt Idlykök, som serverar kalla Idly med varm sås på ett halvskitigt blad (20 rupier). Vi fyller på förrådet med ett knippe bananer (16 st för 20 rupier) och tar en värmande chai (8 rupier). Vi överväger om frukosten behöver kompletteras med bakteriedödande whiskey, men tar några bananer istället.

Vi har alltid undrat varför det finns så lite blommor på blomsterbuskarna i Indien. Förklaringen är helt enkelt att de är avplockade och säljs som hårblomster och tempelblomster. Det är mest blomster kvar på mittrefugen på den stora vägen. Dit är det kanske för långt för att de skall kunna plocka av blommorna.

Engelskan är lite svår här. Det är bara några få som kan, även om vi nästan alltid träffar någon som kan tillräckligt mycket för att vi skall få mat i magen, kaffe på maten och boende på kvällen.

Kl 0727. Avfärd.

Vi passerar delstatsgränsen mot Orissa strax utanför stan. Där står mängder (hundratals) av lastbilar och väntar på sin tur att få sin klarsedel för att kunna passera. Morgonproceduren vid templet strax bortom är i full gång.

8 km. Nu har vi 628 km kvar till Kolkata enligt dagens första avståndsskylt som är skriven på hindi, engelska och troligen på oriya, Orissas huvudspråk.

Kl 0857. 17 km. Singel (småsten) tillverkas vid vägkanten, av män och kvinnor som slår sönder stora stenar till mindre och mindre. De har en hammare till sin hjälp och slår mot en större sten. Ett tidsödande och smutsigt arbete i den starka solen. Komockorna hänger på tork i solen strax intill och sparas sen under ett litet palmbladstak för framtida eldningsbehov.

Kl 0950. 24 km. Brahmapur. Frukost nummer två i form av en nylagad Poori på ett fint snabbkök. Snabbt, nylagat, fint och gott (30 rupier). Platsen är bara en liten prick på kartan, men visar sig vara en riktigt stor stad.

Kl 1120. 40 km. Gopalpur On Sea. Oj, en fin strand! Vi tog en omväg ner till havet och får ca 2 mil extra i benen. En lång strand och ett öppet hav ger belöning för tramptagen. Det är molnigt och disigt, men ändå fint. Här finns det mycket gott om lodge, men lite folk – så det är nog lågsäsong just nu. Det öppna havet brusar milt och vi minns dagarna på Havelock, Andaman Islands i början av vår resa. Där var havet riktigt fint och njutbart att bada i. Här blir det inget bad, bara en stunds vila i havsbrisen innan vi trampar vidare.

Kl 1232. 50 km. Tillbaka ute på den stora vägen, som nu är full av de lastbilar som stod vid gränsen i morse. Buller och damm.

Kl 1304. 57 km. Pedalsmörjning. Det är roligt att se att spårken och bokstäverna är helt olika här jämfört med i Andhra Pradesh. Bokstäverna ser här mycket mjukare ut.

Kl 1330. 62 km. Chatrapur. Jag tittar på ett riktigt skitlodge och skall säga till Leif; - sämre än så har vi inte bott. Jag kommer av mig när jag sätter foten i en mjuk koblaja. Strax senare hittar vi ett annat lodge, som är några snäpp bättre. Sen tror vi inte att det fanns fler lodge i stan.

Kl 1354. 63 km. Incheckade på Sri Venkateswar Lodge, Chatrapur (250 rupier).

Jag har en väldig tur, jag – som har en så braig reskamrat.

Vi fick trampa i en låååång motig backe den sista milen idag. Det var ovant och tungt.

"Room-check?". Ja, vi kollar alltid rummen innan vi tar in på ett boende. Rummen kan vara riktigt skunkiga och de allra värsta vill vi gärna undvika.

Vi promenerar i staden och konstaterar att den är liten, trots att det är en distriktshuvudstad. Vi trodde verkligen att den var större och inser att vi hade lite tur när det fanns boende i stan.

Hela. Friska. Glada. 1278 km cyklade.

Vi äter Masala Dosa (30 rupier) till kvällsmat och mår gott. Vi fyller på med bananer för kompletterande näring (16 st = 20 rupier) innan vi letar efter ett internetcafé (15 rupier/timme) där strömmen går sin kos strax innan vår tid går ut. Nöjda går vi ut i den beckasvarta kvällen och strax är strömmen åter igen.

Vi hör oss för om lodge framöver och noterar att det bör finnas lodge i Balugao och i Khorda. Det
torde också vara fungerande dagsrutter.