Om det var söndag igår, så borde det väl vara måndag idag, eller hur? Tänk, så fort man tappar bort dagarna.
Vi somnade tidigt igår. Min förkylning däckade mig rejält. Vi klev upp vid 9-tiden imorse. Ja,
sömnen var god men fylld av drömmar. Jag drömde att jag var i en biltunnel som rasade. Bilarna
hamnade under allt grus, men jag kunde ta mig ut. Sedan var det ingen som ville lyssna när jag ville
kalla på hjälp. Efter en stund gav jag upp. Jag klev in i en hiss som skulle ta mig till åttonde
våningen. Jag tror att jag var på väg upp till Jenny. Hissen kunde dock inte manövreras utan åkte
snarare i sidled och som en orm. När jag slutligen kom ut, så kom jag ut i en stor stad ett annat land
där skyltarna hade kinesiska tecken. Jag vet inte var jag var. Det var en klart förvirrande dröm.
Kanske är det ett tecken på min oro, nu när vi inte riktigt vet hur vi skall ta oss härifrån och åter till
fastlandet igen.
Efter en sval morgondusch fick vi i oss en vegetarisk omelett och en kopp kaffe (160 rupier), vilket
smakade väl. Därefter tog vi en promenad från vårt boende på den östra sidan av ön till den västra,
där den finare stranden – Radhanagar beach – låg. Ja, naturligvis var det dit alla människor åkte från
den fullpackade färjan igår. De flesta var säkert söndagsresenärer som besökte den finaste stranden
på ön. Vår promenad till stranden tog ca två timmar. Vi uppskattade periodvis värmen till ca 35
grader. Riktigt varmt, sålunda. Väl framme var det lite svalare, då solen skymdes av ett lätt dis. Vi
strandlapade en stund, innan vi vände hemåt igen. Vattnet var rent och klart. Turkost. Stranden var
ren och fin. Ja, det var riktigt fint. Det var väldigt få människor på stranden, så det gick att bara med
bara baddräkt på. Inga kor på stranden. Inga strandförsäljare. Bara några få människor. Och inte
särskilt många indier.
Lunch vegetarisk Thali & vatten (205 rupier).
På vägen hem mötte vi Hammarbyaren som är stationerad i Benaulim (Goa). Han är i Indien några
månader per år. Han är nu här några dagar för att dyka i nya och fina vatten. Idag blev han dock
sjösjuk och kunde bara göra ett (av två) dyk. Vår hempromenad tog ca två timmar. Det var skönt,
men varmt. Vid 4-tiden började solen sjunka ner bakom trädtopparna och ca kl 1730 var det mörkt
(& myggigt). Vi möter också en kvinna från Italien som bott i Goa i 8 år, men nu var här på
tillfälligt besök.
Idag var en bra dag. Fyra timmars promenad i ett enskligt landskap. Ca 1 timmes strandlapning på
en vacker strand. Fint!
Vi köper tolv indiska småbananer på marknaden (20 rupier). De är ljuvligt goda. Raskt har alla åkt
ner i magen.
Min negativa attityd i går har idag bytts till njutning och värme. Ja, vi blir kvar här några dagar till.
Vi vet inte hur många dagar – eftersom vi faktiskt inte riktigt vet när och hur vi skall lyckas fixa en
flygbiljett härifrån. Vi har tillstånd att vara på Andamerna till den 17 februari, men vi tänker oss att
vi skall åka härifrån inom en vecka. Ja, vi får se hur det går. Sen skall vi faktiskt köpa cyklar och
trampa norrut, tänker vi oss. Ja, vi får se om det blir just så. Nu har det ju visat sig att vi kan ändra
oss – även om vi inte har en så smart packning för att ändra oss.
Vi är kvar på Sea View Resort, i en liten, liten stuga av flätad bambu ca 100 meter från stranden.
Om en tsunami når denna sidan av ön, finns inte mycket att sätta emot. När tsunamin kom förbi här
2004 klarade sig denna ö bra. Den är inte särskilt bebodd på den västra, eller den sydvästra, sidan.
Här, på den östra sidan, märkte de bara en nivåhöjning av vattnet. För övrigt skadades inget.
A..
Vi somnade tidigt igår. Min förkylning däckade mig rejält. Vi klev upp vid 9-tiden imorse. Ja,
sömnen var god men fylld av drömmar. Jag drömde att jag var i en biltunnel som rasade. Bilarna
hamnade under allt grus, men jag kunde ta mig ut. Sedan var det ingen som ville lyssna när jag ville
kalla på hjälp. Efter en stund gav jag upp. Jag klev in i en hiss som skulle ta mig till åttonde
våningen. Jag tror att jag var på väg upp till Jenny. Hissen kunde dock inte manövreras utan åkte
snarare i sidled och som en orm. När jag slutligen kom ut, så kom jag ut i en stor stad ett annat land
där skyltarna hade kinesiska tecken. Jag vet inte var jag var. Det var en klart förvirrande dröm.
Kanske är det ett tecken på min oro, nu när vi inte riktigt vet hur vi skall ta oss härifrån och åter till
fastlandet igen.
Efter en sval morgondusch fick vi i oss en vegetarisk omelett och en kopp kaffe (160 rupier), vilket
smakade väl. Därefter tog vi en promenad från vårt boende på den östra sidan av ön till den västra,
där den finare stranden – Radhanagar beach – låg. Ja, naturligvis var det dit alla människor åkte från
den fullpackade färjan igår. De flesta var säkert söndagsresenärer som besökte den finaste stranden
på ön. Vår promenad till stranden tog ca två timmar. Vi uppskattade periodvis värmen till ca 35
grader. Riktigt varmt, sålunda. Väl framme var det lite svalare, då solen skymdes av ett lätt dis. Vi
strandlapade en stund, innan vi vände hemåt igen. Vattnet var rent och klart. Turkost. Stranden var
ren och fin. Ja, det var riktigt fint. Det var väldigt få människor på stranden, så det gick att bara med
bara baddräkt på. Inga kor på stranden. Inga strandförsäljare. Bara några få människor. Och inte
särskilt många indier.
Lunch vegetarisk Thali & vatten (205 rupier).
På vägen hem mötte vi Hammarbyaren som är stationerad i Benaulim (Goa). Han är i Indien några
månader per år. Han är nu här några dagar för att dyka i nya och fina vatten. Idag blev han dock
sjösjuk och kunde bara göra ett (av två) dyk. Vår hempromenad tog ca två timmar. Det var skönt,
men varmt. Vid 4-tiden började solen sjunka ner bakom trädtopparna och ca kl 1730 var det mörkt
(& myggigt). Vi möter också en kvinna från Italien som bott i Goa i 8 år, men nu var här på
tillfälligt besök.
Idag var en bra dag. Fyra timmars promenad i ett enskligt landskap. Ca 1 timmes strandlapning på
en vacker strand. Fint!
Vi köper tolv indiska småbananer på marknaden (20 rupier). De är ljuvligt goda. Raskt har alla åkt
ner i magen.
Min negativa attityd i går har idag bytts till njutning och värme. Ja, vi blir kvar här några dagar till.
Vi vet inte hur många dagar – eftersom vi faktiskt inte riktigt vet när och hur vi skall lyckas fixa en
flygbiljett härifrån. Vi har tillstånd att vara på Andamerna till den 17 februari, men vi tänker oss att
vi skall åka härifrån inom en vecka. Ja, vi får se hur det går. Sen skall vi faktiskt köpa cyklar och
trampa norrut, tänker vi oss. Ja, vi får se om det blir just så. Nu har det ju visat sig att vi kan ändra
oss – även om vi inte har en så smart packning för att ändra oss.
Vi är kvar på Sea View Resort, i en liten, liten stuga av flätad bambu ca 100 meter från stranden.
Om en tsunami når denna sidan av ön, finns inte mycket att sätta emot. När tsunamin kom förbi här
2004 klarade sig denna ö bra. Den är inte särskilt bebodd på den västra, eller den sydvästra, sidan.
Här, på den östra sidan, märkte de bara en nivåhöjning av vattnet. För övrigt skadades inget.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar