Nu är det snart dags. Det är bara någon enstaka dag kvar. Jag skall respresentera Sverige, min klubb Rånäs 4H, min familj och mig själv. Jag hoppas kunna göra mitt bästa - och nå målet med hedern i behåll. Hel och frisk därtill. Och med glädje i sinnet.
Det börjar sålunda vara dags att fundera kring vad som skall packas och vad som är vad. Skor, byxor, tröjor, strumpor, skavsårsplåster (ja, det finns bara ett riktigt bra märke), med mera. Vattenflaskor och energipåfyllnad behöver också begrundas. Och kanske var vad ligger och hur vi skall ta oss till respektive plats.
Denna resa tror jag att de viktigaste detaljerna skall läggas i handbagaget. De får helt enkelt inte komma bort. Det vore en skaplig förskräckelse om väskan med skor, skavsårsplåster och övriga nödvändigheter plötsligt inte fanns på bagagebandet när planet landat och tömts. Att köpa nytt på plats är såklart möjligt, men är inte särskilt önskvärt då de då inte är invanda. Handbagage får det nog bli.
Var och en har sina egna måsten. Jag vet inte vilka mina är, egentligen. Kanske har jag inga riktiga måsten, förutom mina lagom insprungna prylar. Sverigelinnet skall i varje fall med. Man kanske borde haft en Sverigetröja också. Men nu är det för kort inpå för att hinna ordna det. Det får duga med linnet, om det nu är väder för det.
Det haglar in nyhetsbrev från lopparrangören. De är så många att man inte mäktar läsa. Ja, vi får väl skriva ut dem och begrunda på flyget. Kartor, instruktioner om start, mål, toaletter och nödvändiga energidepåer, nummerlappsmontrar, tidtagningschipsregler, vägvisningar, med mera behöver hållas reda på. Det får inte bli som det höll på att bli i Lissabon häromåret - då höll vi på att hamna vid alldeles fel startplats. Annorlunda språk och en inte tillräcklig egen kontroll riskerar att skapa trubbel om man inte passar sig. Informationsflödet är stort, det gäller bara att hitta rätt i all text - och det gäller att inte ta något för givet och bara tro sig veta.
Vädret sägs bli gott. Vi hoppas att prognosen är riktig. 9 grader plus. Lite molnigt. Lätt bris, 4 m/s. Ingen nederbörd. Det får duga. Jag är tacksam om det inte är som det var i Sthlm i början av juni, då det var 4 grader, regn och 18 m/s. Då var det inte nådigt att springa marathon. Även om det ändå gick.
Det finns de som springer mängder av maror per år och finner då kanske förberedelseprocessen som något vanligt, som en vanlig rutin. Själva har vi tidigare år bara sprungit ett om året, men detta år dristar vi oss till flera. Det känns ändå lite ovant, lite nervöst och lite särskilt att springa marathon.
Ja, det har blivit tre hittills i år för mig. Stockholm i juni, Öland i juli och Helsingfors i augusti. Vi får nu ser hur det går i Berlin. Kanske blir det också en färd till exotiska Skövde och Bromölla innan året är slut. I Växjö går ett 6-timmars lopp i slutet av oktober som kan vara av intresse och i Bromölla går VSM i marathon i början av november. Beslut om anmälan kommer efter närmast slutfört lopp. Tidigast efter Berlin kan beslut om Växjö fattas. Det krävs att man är tränad, hel och frisk innan man dristar sig till att försöka sig på något större. Det vore förstås roligt. Hur man nu kan tycka att det skulle vara roligt att testa att springa i 6 timmar i sträck.
Om jag klarar att springa i fyra timmar - borde jag väl också klara att springa i sex timmar, kan man tycka. Men man kan ju ha fel.
Nåväl, Berlin först. Sen får vi se.
Anette Grinde
Marathonlöpare som överväger att också bli ultralöpare
Länkar. Knuff - Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Bloggportalen.se. Knuff om Berlin - marathon - . Bloggare om endorfiner - Blogger.com. Berlin Marathon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar