 |
| Foto: Johan Ödmann |
World Art Day och Konstnärernas Riksorganisation hade ett 75-årsjubileum på Moderna museet. Yttrandefrihet, kampen mot censur och konstens frihet att utmana och provocera stod på agendan och Lena Adelsohn Liljeroth invigningstalade.
Som invigningstalare ombads Lena Adelsohn Liljeroth sedan att skära en bit av Makode Lindes verk. Lena Adelsohn Liljeroth skar därmed en tårtbit. Tårtan var formad som en kvinna. Den efterföljande debatten och reaktionerna blev stora, ibland hårda. Hos mig infann sig snart känslan att hon avsiktligt lurades in i att bli en typ av provokation som hon själv inte förstod eller önskade, för att sedan krävas på avgång, mm. Det är förskräckligt, tänker jag, om konstnärer och debattörer som provocerar genom att utnyttja, pressa, manipulera och skada andra människor. Lena Adelsohn Liljeroth tillfrågades knappast om hon var villig att vara en del av konstverket och den provokation som fanns i detta.
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skriver (den 19 april) på sin blogg; "Jag blir inte upprörd. Makode Lindes konstverk är entydigt anti-rasistiskt och utgör en opinionsyttring mot kvinnoförtryck. Provocerande, men tydligt i sitt budskap. Lena Adelsohn Liljeroths bekymmer var att hon genom att skära upp tårtan och skrattande mata den skrikande, karikerade svarta kvinnan med en tårtbit blev en del av konstverket, av installationen. Kulturministern fick illustrera den aningslöshet som ofta ligger till grund för förtrycket." Han skriver vidare; ".... Lika stort värde vi tillskriver den konstnärliga friheten måste vi tillskriva individens - i det här fallet ministerns - rätt att avstå från att bli en del av ett konstverk."
Provokation må vara ok, men inte när det drar med andra människor på ett sätt att de inte själva kan göra ett medvetet val. Lena Adelsohn Liljeroth torde vara en människa, även om hon också är kulturminister. Med människa menar jag att det är tillåtet att inte förstå att man är utsatt för en provokation, även om man är kulturminister.
Nej, sannolikt är det inte någon vits att bli upprörd över Afrosvenskarnas riksförbund, European Network Against Racism (ENAR) eller andras vrål kring ansvar, oro och avgångskrav. Men, jag finner dem inte viktiga på de sätt de själva anser sig viktiga, när de skriker och kräver som de här gör. De uppmärksammar saken med fel riktning, tänker jag.
Ja, det är viktigt med konst. Ja, det kan vara rätt att provocera. Ja, det är viktigt att samla sig i olika typer av föreningar. Men, nej, det är inte rätt att kräva att en minister avgår av skäl som dessa. Eller är kanske det också en del av provokationen? Så att det skall ses som en del av konstverket och dess budskap? Det har ju onekligen fått väldigt mycket större uppmärksamhet just genom detta.
Tvi och sunk, säger jag, om provokationer som skadar på vägen mot sitt mål.
A..
Länkar;
Lena Adelsohn Liljeroths artikel om händelsen. DN. Afrosvenskarnas Riksförbund (DN). ENAR (DN). Läs även andra bloggares åsikter om tårtan - Lena Adelsohn Liljeroth - provokation - konst. Uk. Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar