Tisdag 24 januari 2012. Kayamkulam – Vallikkavu – Kollam.
Jag känner en stor sorg över att snart behöva avsluta denna resa och lämna detta land. Jag känner stor glädje över att snart få träffa Jenny och Sofie. Vi längtar nu också efter hemlagad mat. Att äta på restaurang varje dag är till slut väldigt enahanda.
Vi har en svenska flagga på en av cyklarna. Ibland händer det att någon kan flaggans tillhörighet. Det glädjer! Ingen svensk har dock givit sig till känna.
0730. Dosa, chutney (av kokosnöt) och grönsaker i form av kikärtor. Dosan var idag som tjocka stora plättar. Goda. Kikärtorna fick jag dock nog av igår. Kaffe och vatten till. Kanske hade det varit gott med hjortronsylt och glass på dessa "plättar". De var riktigt fina!
0830. Start och iväg. Riktning väst från Ochira ut mot kusten och liten väg.
0950. Ca 12 km. Vallikkavu. På en liten – med betong liten – stig hittar vi så småningom bron över till landtungan längst västerut. Vi har en svag känsla av att vi svängt fel i någon korsning (vilket naturligtvis aldrig hänt förr)!
1030. Ca 16 km. På toppen av bron, i ett vackert landskap, med båtar, fiskenät och en strålande sol. Ja, visst har vi det ganska bra.
1150. Ca 28 km. Plötsligt går vägen genom ett stort sandtag. Människorna ler när vi insisterar på att inte åka huvudvägen. Sandvägen är lång och stretsam. Nej, det fanns verkligen inte en väg här. Bara sand, sand, sand. Så sant, så sant. Lastbilarna lastas på för hand och med hacka, nästan 20 man arbetar för att fylla lastbilen. Det mest märkliga i sammanhanget var att högarna först byggdes upp av en lastmaskin, för att sedan skyfflas på med mankraft.
1255. Ca 33 km. Vi är ute på den stora vägen igen, efter en slitsam stund på en väldigt sandig "väg". Havet utanför låg stillsamt blått. Det är verkligen ljuvligt vackert med det stora vackra havet.
1300. Chavara. "Meals" till lunch. Vatten & fanta. Inget kaffe fanns. Trött, efter sandslitet. Mätt. Mat i magen gör underverk med orken.
1530. 50 km. Kollam. Karuna lodging. Main road, Kollam. Smått. Rent. Lodgestil.
Vi promenerar runt på stadens gator i hopp om att finna kaffe och sötsaker. Vi gick bet på det senare, men fick så småningom en god kopp kaffe. Vi hittar sen ett internetcafé – lite bilder hittar till bloggen. En masala dosa fick sedan slinka ner. Gott! Kaff/te, vatten. Lite lätt och mycket gott.
Det var skönt att komma fram till ett boende i vettig tid idag. Lite strosande i dagsljus och lite vila efter sandstretet gjorde gott.
Vi mår gott. Vi njuter av sol och värme och längtar inte till slask, snö och kyla. Att cykla i främmande land är verkligen finfint.
Jag känner en stor sorg över att snart behöva avsluta denna resa och lämna detta land. Jag känner stor glädje över att snart få träffa Jenny och Sofie. Vi längtar nu också efter hemlagad mat. Att äta på restaurang varje dag är till slut väldigt enahanda.
Vi har en svenska flagga på en av cyklarna. Ibland händer det att någon kan flaggans tillhörighet. Det glädjer! Ingen svensk har dock givit sig till känna.
0730. Dosa, chutney (av kokosnöt) och grönsaker i form av kikärtor. Dosan var idag som tjocka stora plättar. Goda. Kikärtorna fick jag dock nog av igår. Kaffe och vatten till. Kanske hade det varit gott med hjortronsylt och glass på dessa "plättar". De var riktigt fina!
0830. Start och iväg. Riktning väst från Ochira ut mot kusten och liten väg.
1030. Ca 16 km. På toppen av bron, i ett vackert landskap, med båtar, fiskenät och en strålande sol. Ja, visst har vi det ganska bra.
1150. Ca 28 km. Plötsligt går vägen genom ett stort sandtag. Människorna ler när vi insisterar på att inte åka huvudvägen. Sandvägen är lång och stretsam. Nej, det fanns verkligen inte en väg här. Bara sand, sand, sand. Så sant, så sant. Lastbilarna lastas på för hand och med hacka, nästan 20 man arbetar för att fylla lastbilen. Det mest märkliga i sammanhanget var att högarna först byggdes upp av en lastmaskin, för att sedan skyfflas på med mankraft.
1255. Ca 33 km. Vi är ute på den stora vägen igen, efter en slitsam stund på en väldigt sandig "väg". Havet utanför låg stillsamt blått. Det är verkligen ljuvligt vackert med det stora vackra havet.
1300. Chavara. "Meals" till lunch. Vatten & fanta. Inget kaffe fanns. Trött, efter sandslitet. Mätt. Mat i magen gör underverk med orken.
1530. 50 km. Kollam. Karuna lodging. Main road, Kollam. Smått. Rent. Lodgestil.
Vi promenerar runt på stadens gator i hopp om att finna kaffe och sötsaker. Vi gick bet på det senare, men fick så småningom en god kopp kaffe. Vi hittar sen ett internetcafé – lite bilder hittar till bloggen. En masala dosa fick sedan slinka ner. Gott! Kaff/te, vatten. Lite lätt och mycket gott.
Det var skönt att komma fram till ett boende i vettig tid idag. Lite strosande i dagsljus och lite vila efter sandstretet gjorde gott.
Vi mår gott. Vi njuter av sol och värme och längtar inte till slask, snö och kyla. Att cykla i främmande land är verkligen finfint.
Anette och Leif!i dag är det en vacker vinterdag kring 0. jag tror att det inte vore lika härligt med sol och hav om man inte fick ta pinan med vinterslask och klara av transportsträckan fram till vår eller nästa resa. jag förstår inte att det blir svårare och svårare att bestämma sig för en tur til "Holmarna"eller Indialand, när det är det man tänker på hela mörkerhalvåret.Svalan
SvaraRadera