Sidor ...

måndag 2 januari 2012

Söndag. Nyårsdagen 2012. Ombeach – Honavar (Karnataka)

Söndag. Nyårsdagen 2012. Ombeach – Honavar (Karnataka)

Vi vandrar ut från hotellrummet strax före 0700. Vi säger Hej Då till fina Sofie som nu skall resa till Hampi och vi fortsätter i sydlig riktning. Hon åker strax förbi oss i ricksha, medan vi stretar uppför den långa branta backen från Ombeach mot Gokarna. Morgonvärmen är skön. Vi behöver ingen morgonjacka idag. Himlen är, för ovanlighetens skull, molntäckt. Utsikten ner mot havet och stränderna, liksom mot de många bergen runt omkring, är makalös. Det är underbart vackert.

Den långa backen gör oss drypsvettiga, men det fläktas bort i nästa backe ner. Vi ser flera bilar efter vägen, som tyder på att en hel de människor sovit i sina bilar i nat. Tält eller bil, mest män.

Bankomat/atm funnen för nya pengar. Sen en god masala dosa och en stooor mjölkkaffe till frukost i Gokarna. Vatten, därtill.

Nu får jag hålla min oro i schack, när Sofie skall resa själv. Hon är duktig och ordentlig, och vet hur man reser, så förutsättningarna är goda att allt skall gå väl.

Kl 0850 iväg från Gokarna efter frukost.

Strax före 10 når vi färjan/hamnen för att ta oss över till Aghanasthini. Vi får vänta en stund, innan vi kommer vidare. I hamnen är lukten av fisk stark. Jag storknar nästan av lukterna. På marken ligger småfisk, räkor och kräftor på tork. Lukten är mycket stark. Indien är verkigen ljudens och lukternas land. Allt luktar inte som ljuvliga kryddor – andra lukter finns det verkligen gott om också. Mitt luktsinne utmanas, igen och igen.

Det är återigen en liten färja. Cyklarna lyfts på från den höga kajen. Fantastiskt, igen. 16 rupier för cyklar och oss. Finfint finemang. Vid framkomsten på andra sidan blev det tre höga lyft för att komma genom byn. Fantastiska hinder som skapar leenden och många hjälpande händer. Det är underbart och smått lagom och obegripligt. Männiksorna skrattar gott åt våra ansiktsuttryck och våra ord.

Ja, på denna färja fanns ingen möjlighet att ta med motorcyklar. På den norra sidan var kajkanten hög och på den södra sidan fanns tre svårforcerade hinder genom byn. Cyklarna måste lyftas högt för att komma förbi. Om detta sades inget när vi klev på. Det mesta är möjligt och det är riktigt skoj. Att cykla här är rent fantastiskt.

Vi trampar på i ett låglänt fantastiskt vackert landskap. Vattennivån är låg och lokalbefolkningen är ute och plockar fisk/snäckor i vattnet. Hälsningarna är som vanligt många. Idag önskar vi alla varandra ett gott nytt år.

1215. Kumta. Vi letar en stund och finner sen ett "vegetariskt hotel" vid busstatinen. En vegetarisk thali beställs till lunch. Leif äter "filbunke med ättikssmak" efter maten, för att mildra styrkan i det gott starka. En liten mjölkkaffe till skillnad från frukostens jättestora mjölkkaffeglas. Vatten, såklart på flaska. Vi mår gott och siktar sedan mot Honavar, 16-18 km söderut. En ko kommer in på restaurangen, utan att någon höjer på ögonbrynen eller föser ut den förrän den gått ganska långt in. Vi ler, förstås.

1430. 52 km. Efter Kumta färdas vi på den stora vägen, där trafiken inte är så mild som på de små sidovägarna. Här finns inga vägalternativ, med det är fint ändå.

Vi ser kvinnor som går efter vatten. Några hämtar i en flod, några i en brunn ett stycke bort och några från en stor läckande vattenledning efter den stora vägen. Allas vår lott är verkligen olika.

1551. 59 km. Incheckade på Prameela Paradise Lodge i Honavar. Fint boende efter den stora vägen (nr 17), vid korsningen upp mot Jog Falls. Där var vi 2006 och i dessa kvarter stannade vi och åt. Vi tror att detta boende är loppfritt – det var det nog inte i Ombeach.

Idag har varit en god dag. De första kilometrarna var backiga och väldigt svettiga, men sedan har det varit plattmark mest hela dagen. När vi får färdas på de små vägarna trivs vi bäst. Där finns så många glada och vänliga människor. Jag njuter stort av färden i allt det vänligt vackra. I morse och under eftermiddagen har det varit lite molnigt och milt skönt. Det är den första dagen med moln på himlen.

Vi blev omcyklade av en tysk i utkanten av Honovar. Han startade sin resa hemifrån i maj, var nu på väg runt Indiens kust och skulle nog vara kvar till i april. Han hade långt skägg, långt hår, var redigt smutsig och sov i tält. Vi förundras över hur människor reser och lever. Han var glad och pratsam, men han såg ut som en riktig luffare. Han lever nog riktigt billigt på sin färd.

Jag saknar min Sofie. Jag saknar min Jenny.

På vår nästa resa skall vi ha med oss en bunt 50-öringar. Vi torde ju ha en bunt hemma. Det frågas ofta efter ett mynt från Sverige. Ungdomarna samlar på främmande mynt.
Det vore trevligt att kunna dela med sig av sådana. Det är för samlande och inte för inväxling, så då duger ju 50-öringen gott.

Vi tvättar, duschar och vilar en stund innan vi tar en kort promenad genom staden. Det mörknar fort. Staden är ganska liten. Leif hittar sandaler och ser fram emot att slippa jympaskorna ett tag.

Vi äter goda masala dosa, te och vatten till middag på en välbesökt och en aning stressig restaurang i samma hus som hotellet. Det rör på sig här, så maten kan inte ha stått & samlat bakterier i så många minuter.

Jaså, jaha. En kackerlacka på det fina rummet. Attans också!

NattNatt.

A..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar