Måndag 9 januari 2012. Thalassery – Vatakara, Kerala.

Måndag 9 januari 2012. Thalassery – Vatakara, Kerala.


Idag startar vi långsamt, mycket långsamt. Vi letar – länge – efter en cykelreparatör. Vi misslyckas med detta och äter frukost istället. En välkryddad masala dosa slinker lätt ner med lagom kladdiga fingrar. Stt äta bara med höger hand är inte helt lätt. Kaffe och vatten därtill.

Thalassery är en stor stad, ser vi när den vaknar och vi letar vidare efter en reparatör. Det tog sin tid. När vi väl fann en reparatör befattade han sig inte med växelcyklar. Vi blev lotsade vidare igen. Nästa reparatör kunde växelcyklar men tyckte helt enkelt inte att det var något fel på cykeln. Vi skulle inte oroa oss. Han hävdade att den inte var trasig. Jaha, tänker vi smått luttrade och letade reda på ett internetkafé istället.

Sofie rapporterade igår att hennes myggnät var fullt av kryp. Hon har också meddelat att hon fått 8 bananer för 10 rupier (det är ett fint pris det!) och att hon har sett en elefant tvättas i en flod.

Mor rapporterar att Tomas Phüringers far och Charlottas & Viktorias farfar, Josef, har dött. Sorgligt, sorgligt.

1200. Avfärd från Thalassery. I sakta mak.
1240. Mahe. Union Territory Pondicherry (resten av denna delstat ligger på östra sidan). Här duggar spridbutikerna riktigt tätt. De finns efter den stora gatan, utan galler, fint uppställt och städat. De har ett helt annat förhållningssätt till alkohol än i Kerala – som gränsar åt den andra ytterligheten.

Vi sätter oss i svalkan i kyrkan i Mahe en stund. Den är enkel och vacker.

1315. Ca 10 km. Lunch på bananblad. Ris, grönsaker och starka såser. Brännstarkt! Gott! Te/kaffe och vatten till.

Sofie meddelar att hon har köpt en sari. Hon är i Mumbai och åker hem till Sverige imorgon. Jag påminns då om att hon vill ha en dräkt från alla de länder hon besöker – däribland en Sverigedräkt. Det är en bra present från mor, far eller mormor/morfar – eller kanske tillsammans från hela bunten. Jag önskar mig för övrigt en Sverigedräkt till mig själv också. Kanske vill Jenny också ha en sådan. Det må kontrolleras, minsann.
I Union Territory Pondicherry är det helt andra butiker än i de andra delstaterna vi hittills har besökt. En mycket stor andel spritbutiker, därtill handfats- och lampaffärer – som mycket stora butiker. Bilden – skillnaderna – blir konstigt stora.

1350. Iväg efter lunch. Strax är vi i Kerala igen. Vi trampar på väg 17. Trafiknivån är hög, men asfalten är fantstiskt fin.

Vid ca 1430 når vi Vatakara, där vi har bestämt att vi skall stanna för boende inatt. Värmen är skarp idag, som de flesta dagarna är. Regnjackan och tjocktröjan är fortfarande oanvända. Det glädjer stort.

1645. Incheckade på Aiswarya Recidency, i Vatakara. Två timmars letande och mängder av fulla lodge. Det kändes till slut som om de inte ville ha oss som gäster. Om det var så – och i sådant fall varför – vet vi ej. Det var "en aning" tröttsamt att leta så länge.

Vi köper en ananas och en frukt som ser ut som en smutsig potatis. Leif tycker att smaken påminner om syltade päron. Ja, konsitetensen gör det i varje fall – men smaken vet jag inte. Vi köper den nog inte igen. Ananasen smakar som ananas ska i främmande land. Saftigt, ljuvligt gott – med ack, så det fastnar mellan tänderna.

A..