Sidor ...

måndag 9 januari 2012

Lördag 7 januari 2012. Kasargod – Payyanur, Kerala.

Lördag 7 januari 2012. Kasargod – Payyanur, Kerala.

Frukost en stund före kl 0700 vid busstationen i Kasargod. Porotha, chutney & kurma. Kaffe och vatten. Vi är åter i porothatrakter, vilket vi gillar. Det är det godast brödet. Norrut gäller chapati och här gäller mer det lättare porotha.

0730 lämnar vi stan.
0835. Palakunnu, strax innan Bekal, får jag igång gps.en igen. Den trasslar en aning. Dumt.

0850. Palakunnu. Vi går ner till stranden strax syd om byn, där vi nästan blev utslängda från ett hotell ifjol. Vi höll på att bli utslängda för att vi bara hade ett pass. Leif hade lämnat sitt som deposition för den hyrda motorcykeln. Det var lite trassligt på denna ort, då hotellet då trasslade en aning. Det löste sig då ändå till slut.

Stranden ligger i ett vackert morgonljus. Fiske och bön pågår. Det ligger ett tempel nära stranden, där aktiva aktiviteter pågår.

I Kasargod i går kväll var det många muslimer ute. Det var många muslimska män som talade med Leif, inte med mig. Det var i princip inga kvinnor ute. Männen var väldigt nyfikna och frågade mycket och gärna om vilka vi var och varför, med mera. De gav sig inte riktigt, det fortsatte länge. De var klädda i vitt, med sin lilla mössa på huvudet.

I trakterna kring den stora staden åkte många skolungar – muslimer - till skolan. Killarna med sina små vita mössor åkte i en buss och tjejerna i kolsvarta täckande kläder, ej ansiktet, åkte i en annan buss. Varsina bussar, tjejer och killar för sig. De åkte inte tillsammans.

1000. Te och friterad banan, som fm fika. 8 män flockas runt omkring oss, när kartan kommer fram. De undrar var vi ska och pekar gärna riktning. Det kommer många alternativa kilometeruppgifter och någon föreslår att vi skall ta tåget. Det är inte riktigt begripligt att vi cyklar som vi gör.

Vägen går nära järnvägen. Tågen går förbi ibland, med många, många vagnar.

I morgontrafiken åker kvinnor och män packade på lastbilar till sina arbeten. De står, många tillsammans, på flaken – ibland förvånade och/eller glatt vinkande till oss när de passerar. De hälsar med god morgon, hej eller med en vinkning flera hundra gånger per dag. Våra leendemuskler har onekligen fått arbeta hårt.

1200. Nileswaram. Lunch. Vegetarisk biryani, kaffe/te och vatten.

Vid Cheruvathur lyckas vi komma av den stora vägen. Vi frågar efter en strandväg, byväg, liten sidoväg och alla möjliga varianter för att få dem att förstå att vi inte vill åka på den stora vägen. Så småningom är det någon som förstår och lotsar oss ut på småvägar utan dundrande trafik.

1600. Ca 65 km. Incheckade på MAS Residency i Payyanur. Det var riktigt fint. Nybyggt. Smak för fint drabbar oss.

Jag var cykeltrött på förmiddagen idag. Det är snart dags för en vilodag. Efter den friterade bananen (som var väldigt smaklös) och sedan efter lunchen blev det lättare. Det gav hopp när vi fick info om en mindre väg. Den stora vägen tar verkligen kraft. Det dundrar och det kräver ständigt uppmärksamhet om var bussar och lastbilar är.

Dagen har ändå varit god, väldigt god. Det är så skönt när vi kan färdas på landsbygden, genom byarna och med alla leende människor som undrar vilka vi är. Det är verkligen ett härligt sätt att färdas på – att cykla, i lagom stillsam takt, i ett varmt och vänligt land som detta.

Sofie meddelar att hon åker från Hampi till Mumbai i kväll och att hon är hel och ren. Det känns då som om läget är i sin ordning på den fronten också. Skönt!

Vi får ta en dusch i ett rent badrum. Det är skönt. Därtill lite tvätt och sedan en promenad på stadens gator en stund. Det är skönt att vi hittat ett bra boende för natten.

Det är uppenbart en pågående valkampanj och politik på gång igen. Långa tåg med sång, slagord, röda flaggor och festligheter går igenom staden. Samma sak såg vi ifjol vid denna tid.

Middag. Paneer Butter Masala med porotha. En stor och god portion. Vatten och kaffe/te. Gott! Mycket gott!

Ja, det är många muslimer i dessa trakter. Moskeer i massor, svartklädda kvinnor – helt eller nästan helt täckta. Även barn var idag klädda helt i svart – utan täckt ansikte.

Vi har nu cyklat i Indien i en månad. Tiden går fort, kan man säga. Det var ändå väldigt onsanolikt att vi skulle cykla, men Leifs tanket att göra detta var god och jag är glad att vi bestämde oss för cykel som transportmedel på denna tur. Vi är ju verkigen inga cyklister annars, med härligt är det ändå.

Vi tror att vi med råge hinner ner till vårt mål, så kanske tar vi en sidoutflykt och åker ett fint litet specialtåg i de fantastiska bergen. Tåget till Udhagamandalam (Ooty) vore onekligen roligt att åka med. Vi får se, vi får se.....







8 januari 2012. Payyanur – Thalassery, Kerala.
9 januari 2012. Thalassery - Vatakara, Kerala

1 kommentar:

  1. Vad roligt att höra av er! Berättelsen om turen är rik och spännande.Ni börjar närma er gamla jaktmarker kan jag höra.Synd att kartan jag studerar inte tar upp namnen du hänvisar till.Jag får gå in på google eart och studera vidare alltmedan det ljusnar ute.Hur ska ni kunna ta er tillbaka till Svensson-livet?gunnel

    SvaraRadera