Lördag 21 januari 2012. Cherai Beach – Cherthala.
Vaknar genomtjockt snuvig och förskräckligt hostig. Havet hörs utanför. Det brusar skönt när vågorna bryter mot strandkanten. Innan kajorna vaknat hörs ett skönt fågelkvitter i skiftande toner. Någon talar och någon svarar – kvittret är vackert.
Vi har haft ett mycket bra solskyddsmedel med på denna resa. Eucerin Sun Protection 30 har nyttjats i princip varje dag och vi har inte bränt oss alls. Den kan rekommenderas (köpt på apoteket).
Havsbrus skapar längtan
Längtan efter hav och strand
Efter salta öppna hav
Salta öppna har skapar längtan
Längtan efter frihet
Frihet utan gräns
Muren utanför hotellet, mot havet, byggdes för tre år sedan. Tsunamivågen gick in över ön, men skadade inga människor eller egendom. Den bara smög över och försvann igen.
Vi får en kopp te innan vi trampar iväg (0750). Skönt!
Det pågår asfalteringsarbeten på den lilla vägen mellan öarna. Kanske är det ännu ett tsunamiprojekt. Det sysselsätter många människor och är ordentligt manuellt och smutsigt. Det är många olika uppgifter och såväl män som kvinnor är sysselsatta i arbetet. De hejar glatt. Arbetet stannar av en aning när vi stannar för att fotografera. Man blir glad av alla vänliga människor.
1030. 22 km. Färjan från Vipin Island till Kochi står inne. Det är skarp kö till biljettköpet, man får inte mesa i denna biljettkö. Vi lyckas komma med som sista "fordon" innan repet drogs. Rickshaförarna undrar om vi behöver skjuts (vi undrar lite hur det tänkte kring cyklarna). De kinesiska fiskenäten fiskar här med flera män än det behövdes i Cherai. Kanske är nätet eller konstruktionen större här. Efter strandpromenaden säljs fisk som nyligen fiskats. Den kan tillagas, efter önskemål, i en närliggande restaurang.
Vi träffar Bill Bens (från Mangalore) vän Antony i Kochi och sänder en hälsning om att läget är gott. Vi fick tala med Bill per telefon och han blev glad av att höra av oss. Han ser mycket gärna att vi besöker dem vi vårt nästa besök i Indien.
Vaknar genomtjockt snuvig och förskräckligt hostig. Havet hörs utanför. Det brusar skönt när vågorna bryter mot strandkanten. Innan kajorna vaknat hörs ett skönt fågelkvitter i skiftande toner. Någon talar och någon svarar – kvittret är vackert.
Vi har haft ett mycket bra solskyddsmedel med på denna resa. Eucerin Sun Protection 30 har nyttjats i princip varje dag och vi har inte bränt oss alls. Den kan rekommenderas (köpt på apoteket).
Havsbrus skapar längtan
Längtan efter hav och strand
Efter salta öppna hav
Salta öppna har skapar längtan
Längtan efter frihet
Frihet utan gräns
Muren utanför hotellet, mot havet, byggdes för tre år sedan. Tsunamivågen gick in över ön, men skadade inga människor eller egendom. Den bara smög över och försvann igen.
Vi får en kopp te innan vi trampar iväg (0750). Skönt!
Det pågår asfalteringsarbeten på den lilla vägen mellan öarna. Kanske är det ännu ett tsunamiprojekt. Det sysselsätter många människor och är ordentligt manuellt och smutsigt. Det är många olika uppgifter och såväl män som kvinnor är sysselsatta i arbetet. De hejar glatt. Arbetet stannar av en aning när vi stannar för att fotografera. Man blir glad av alla vänliga människor.
Vattennivån ligger väldigt nära vägen.
0915. Ca 12 km. Njarakkal/Narakkal. Frukost. Appam med grönsaker. Te/kaffe, vatten. Gott!
1030. 22 km. Färjan från Vipin Island till Kochi står inne. Det är skarp kö till biljettköpet, man får inte mesa i denna biljettkö. Vi lyckas komma med som sista "fordon" innan repet drogs. Rickshaförarna undrar om vi behöver skjuts (vi undrar lite hur det tänkte kring cyklarna). De kinesiska fiskenäten fiskar här med flera män än det behövdes i Cherai. Kanske är nätet eller konstruktionen större här. Efter strandpromenaden säljs fisk som nyligen fiskats. Den kan tillagas, efter önskemål, i en närliggande restaurang. 
Vi träffar Bill Bens (från Mangalore) vän Antony i Kochi och sänder en hälsning om att läget är gott. Vi fick tala med Bill per telefon och han blev glad av att höra av oss. Han ser mycket gärna att vi besöker dem vi vårt nästa besök i Indien.
1120. Mjölkkaffe (mest varm mjölk) och kanelbulle i Kochi, på Elite Hotel (Bens vän hade sin resebyrå mitt emot). Vi känner oss inte så sugna på att stanna kvar i stan, så vi trampar vidare.
1340. 38 km. Aroor. Kartan ljuger så att vi nästan trillar omkull. Vägar och järväg ligger på helt andra platser, än där de är ritade på kartan. Man blir gråtfärdig när vi igen tvingas ut på en STOR väg. Tvi, den! Orter och avstånd verkar helt ovettiga idag. Vi får se när – eller om – vi kommer fram i vettig tid. Härifrån är det 20 mil prick till Thiruvananthapuram (Trivandrum), som som vårt slutmål.
1415. 42 km. Lunch. Nudlar med grönsaker och ägg, vatten och kaffe. Gott, men lite lite.
1540. 53 km. Thuravoor. Här trodde vi att vi skulle kunna finna boende, men gick bet. Staden var mest en korsning och ett stort temple. Vi får trampa vidare till nästa stad och hoppas att den är lite större och att där finns några boenden. Som vanligt får vi skiftande budskap om boenden och vad som är sant eller inte upptäcker vi oftast på plats.
1745. 65 km. Cherthala. Lång om länge letande efter bo i en stad som har festivalfestligheter och få boenden. Ett överdyrt hotell blev till slut nödvändigt. För bo måste vi ju. Trött!
Vi får nog ta och försöka köpa en ny karta i morgon. Den vi har får vi spatt på. Vi måste hitta småvägar i det fina vattenlandskap vi nu befinner oss i. Här finns mängder av vattendrag, det vore ju oerhört trevligt att få åka bland några av dessa.
En öl och några kex delas till middag. Vi somnar till en dånande köksfläkt efter en lagom dålig amerikansk film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar