Sidor ...

lördag 8 oktober 2011

Ickevåld & fredsrörelser

Ickevåld, i min tanke, utgår ifrån principen att allt våld är fel. Såväl fysiskt som psykiskt. Vi skall lösa konflikter genom ord och aktiv handling, som inte innehåller våld och som inte innehåller kränkande handlingar i något mått. Så vill jag leva och så vill jag arbeta. En sådan vill jag vara.

Vi skall inte gå vredens väg och vi skall inte möta ont med ont. Vi skall inte heller möta människor med vapen eller våld.

Genom historien finns det människor som arbetar för detta. Då och nu. För ickevåld, för fred och för omsorg om sin nästa. Osjälviskt. Det glädjer oerhört att det visar sig att det är ganska många människor som arbetar för fred - utan våldsinslag.

Ickevåld skapar förutsättningar för fred. Det skapar grogrund för förståelse och hänsyn, genom diskussion, argumentation, debatt, samtal. Våldet skapar frustration, rädsla, vilja till hämnd, vrede, orättvisor, död, skador, med mera.

Vilka svenska fredsrörelser, med tentakler ute i världen, fokuserar på frågor som rör ickevåld och fred?

Några kan vara:

Det finns också organisationer som säger sig arbeta för fred, utveckling och rättvisa som själva inte klarar att hålla ordning på hur organisationen skall fungera. Där finns vrede som väller över och en ledning som inte förmår lösa upp de knutar som finns, internt. De lämnar det olöst. Då förlorar organisationen och dess ledning en stor del av sin trovärdighet. Vreden vinner och människor skadas. Organisationer som säger sig måna om fred och ickevåld måste arbeta för detta också inom den egna organisaionen.

Det glädjer stort att tre modiga kvinnor har erhållit Nobels Fredspris 2011. Där kommer också organisationen Operation 1325 in i bilden. De arbetar för kvinnors deltagande i fredsprocesser, i beslutande och viktiga positioner. Utan kvinnornas medverkan i fredsprocesserna kan vi inte komma framåt i rätt riktning. De - vi - behövs. Det måste inses, helt enkelt. Fredpriset visar detta, tydligt.

Margot Wallströms arbete för - mot - det sexuella våldet mot kvinnor i konflikter är oerhört viktigt. Det är glädjande att uppgiften innehas av Wallström, som är en erfaren och kompetent politiker som har arbetat med internationella frågor under lång tid. Jag tror att hon är en god kvinna för jobbet. Även om det tar sin tid. Våldet mot kvinnorna slår så oerhört hårt mot samhällen och familjer. Det förstör, det river ner och det skapar skador för lång, lång tid.

Plötsligt minns jag prästen som åkte på FN-tjänst och poserade i lokaltidningen med ett maskingevär i händerna. Det vänder sig i magen vid tanken. En präst skall inte möta människor med vapen i sin hand. Aldrig någonsin.

Häromdagen såg jag ett tv-program om en organisation i Indien. Det är kvinnor som tagit sig ton - de rosa sarierna. Programmet gjorde mig inte riktigt bekväm. Ja, det är gott att kvinnorna tagit sig ton. Ja, det är gott att de inte backar för att männen hotar. Men, vreden lyser så starkt igenom hos kvinnan som leder organisationen. Hur kan vi skapa mod och bättring, när vreden måste synas så tydligt?

Vrede, nej.
Kamp för en bättre värld, ja.
Omsorg, ja. 

Vad står ickevåld för, för dig? Är det en viktig fråga?

Anette Grinde


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar