Sidor ...

fredag 7 oktober 2011

Göran Hägglund är trött på alla förståsigpåare...

"Jag blir så trött på alla förståsigpåare som anser att de vet bättre än föräldrarna själva hur barn bäst ska tas om hand. I en replik på Brännpunkt ger Nyamko Sabuni svar på mitt familjepolitiska inspel från i fredags förra veckan. Folkpartiet ska ha en familjepolitik som ödmjukt tar hänsyn till att människor inte vet sitt eget bästa. Ungefär så tolkar jag Sabunis svar. "
 -skriver Hägglund, i sitt nyhetsbrev (som når mig/mail idag).

Om Hägglunds tolkning stämmer, så hoppas jag att han ordar ordentligt i sina led och i de råd han sitter i - för familjers frihet i valen hur de skall tillbringa sin tid. Utan att detta innebär mer bidrag.

Hägglund skriver vidare. "Efter diverse krusiduller har firman Juholt/Waidelich presenterat sin första gemensamma budget. Det finns förstås massor att kommentera men värt att notera är till exempel att de säger nej till avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Än en gång står det klart att i Socialdemokraternas Sverige står det civila samhället inte särskilt högt i kurs. Det personliga ansvarstagandet och engagemanget uppmuntras inte utan i stället är det pappa staten som ska klara biffen.

Vi kristdemokrater anser att samhället är så ofantligt mycket större än staten. För tänk dig vad trist och fattigt ett samhälle skulle vara utan Frälsis, fotbollsklubbar, bridgesällskap, hembygdsföreningar, Röda korsets volontärer och andra hjälporganisationer. Vi vill tvärtom se mer av det civila samhället och är övertygade om att ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer är rätt väg att gå. "

Nej, säger jag, till skatteavdrag för att människor skall ge. Är pengarna det enda sättet att styra människorna? Var är orden, övertygelserna och den mänskliga värmen? Var är insikten om att vi skall bry oss om våra medmänniskor?

Skatteavdrag för att styra människors välvilja att ge till ideella organisationer som arbetar för rätt sak känns helt fel väg att gå.

Övertygelse och omsorg måste komma inifrån.

Anette Grinde
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar