Sidor ...

onsdag 20 juli 2011

Indien; Trafiken är ett kapitel för sig...

Trafiken i Indien är ett kapitel för sig. Som västerlänning kan man förundras över detta till synes fullständiga kaos och man bör ganska snart inse att man inte skall ge sig i kast med bilkörning själv när man besöker detta land. Det är helt enkelt förenat med livsfara.

I städerna är trafiken hektisk. Den ser kaosartad ut. Utanför de större städerna är den privata personbilstrafiken ganska sparsam. Bensinpriset är, relativt sett, högt. Det påverkar naturligvis det privata personbilsägandet på den ofta fattiga landsbygden. Lastbilar, bussar, mopeder, motorcyklar och motorrickshor möter oss däremot ofta på landsbygden.

Lastbilar och bussar tar en stor andel av vägen och de agerar ofta som om de "äger" vägen. "Störst går först" och "hörs du inte, så finns du inte" - känns som relevanta uttryck i den indiska trafiken. Blinkers och backspegel används sällan, däremot används signalhornet frekvent. Ett fungerande signalhorn är en mycket viktig deltalj i den indiska trafiken. Och ögon åt alla håll. (Även om du som passagerare ibland kan önska att du inte såg något alls).

Mopeder och motorcyklar är ganska vanliga och används för transport av människor och material. Att transportera 20 plaststolar eller 3-4 personer på ett tvåhjuligt fordon är inte en ögonbrynshöjande syn. I t ex delstaten Tamil Nadu ser man mycket sällan någon bära hjälm. Det sägs att lagen föreskriver att föraren skall bära hjälm, men det hörsammas sällan.

På vägen finns också fotgängare, lekande barn, cyklister, oxkärrror, försäljningsplatser, kor och getter. Därtill används vägbanan som en torkplats för t ex olika typer av grödor.

Vägarna är ibland asfalterade i sin helhet. Och ibland inte alls. Ibland är vägen bara asfalterad med en ca tre meter bred asfaltsträng i mitten, och grus/sand på sidorna. Underhållet av vägarna kan upplevas som mycket sparsamt. Stora hål i vägbanan och i asfalten är vanligt förekommande. Underlaget kräver stark uppmärksamhet, förutom trafiken i sig. Generellt gäller att fordonens förare inte är särskilt benägen att flytta på sig, när det blir ett möte eller när trängsel i trafiken uppstår, och man saktar inte nämnvärt ner sin hastighet. Signalhornen ljuder och dödsföraktet syns tydligt i många trafiksituationer. Som passagerare eller åskådare kan du bara betrakta situationen och inge dig själv tryggheten i att detta sannolikt ändå kommer att avlöpa väl.

Omkörningar görs med millimetermarginaler. Och ibland mindre än så.

Mörkerkörning i Indien kräver en mycket stor dos is i magen. Mörkret i Indien är kompakt. Vägbelysning saknas i princip i sin helhet. Människor, cylister och djur finns på vägbanan även under mörkertid - och cykellysen, ficklampor och reflexer saknas helt. Vid mörkrets inbrott slår indierna på lyset på sitt motorfordon - och då oftast sitt helljus. De bländar inte av till halvljus vid möten. Vägkvalitén försvårar trafiksituationen efter mörkrets inbrott och trafikkulturen blir inte bättre under dygnets mörka tid. En ensamt mötande strålkastare kan vara en moped, motorcykel, ricksha, buss eller lastbil. Du kan också möta dem helt utan strålkastare och komma ifatt dem utan att du sett något bakljus från deras fordon. Omkörningar, som kan upplevas som enormt våghalsiga under dagtid, praktiseras på samma sätt under mörkrets timmar. Du vet inte heller om, eller när, du plötsligt kommer att få se en vandrande människa, kor eller getter på eller vid sidan om vägen. Om du kan undvika att befinna dig i trafiken under dygnets mörka timmar har du mycket att vinna.

Hastigheten på de indiska vägarna är inte jämförbar med hastigheten på de svenska vägarna. Det går helt enkelt väldigt mycket långsammare, även om riskerna är väldigt mycket högre i den indiska trafiken. En bra dag kan medelhastigheten vara 50 km/timme. Knappast mer. En mindre bra dag kan den vara 15 km/timme, om vi menar att hög hastighet är eftersträvansvärt.

Den indiska trafiken är ljudlig. För en utomstående betraktare är den helt kaotisk. Den är mycket närgången. Det är oftast vänstertrafik, men finns det mer plats på den andra sidan så finns det ju inte något skäl att inte köra där - trots att där finns närgången mötande trafik. Det märkliga är att den kaotiska trafiken ändå fungerar och att det aldrig finns någon vrede inblandad i ljudligheten och situationerna i trafiken. Man tappar helt enkelt inte humöret i Indien. Var och en skall fram först - men inte med vrede i tonen. Och blir det stopp, så blir det stopp - då inträder det stora pusseltrasslet, när var och en gärna vill trassla sig ut först och ingen vill backa för att ge någon annan plats.

I de större städerna i Indien kan man hyra en bil. Med hänsyn till den trafiksituation som råder i landet bör det inte ses som ett aktuellt alternativ att köra själv. Se därför till att du hyr bilen med chaufför - om du inte vill åka per taxi, ricksha, buss eller tåg.

Jag kanske inte behöver berätta att det händer en hel del olyckor i trafiken i Indien?

Anette Grinde  - ... skrivande, i längtan efter en ny tur per motorcykel i fantasiska Indien.


För mer information om företeelser om och
resande i Indien i denna blogg
- skriv Indien
i sökrutan i vänstermarginalen!
Kommentera gärna inläggen,
utifrån din känsla, kunskap och perspektiv.
Berätta då också vem du är!
Öppna föreläsningar om vår Indienresa
finner du här..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar