Så har vi firat mor...

Så har vi firat mor. Hennes 80-årsdag inföll samtidigt som norrmännen slog sig lös för sitt nationaldagsfirande. Då drog hon till Paris med några av barnbarnen. Vi övriga firade henne i fredags med en fjällvandring i Sonfjällets nationalpark.

5 barn med respektive och före detta. 14 barnbarn. Och två av hennes bröder. Vi blev 30 till bords denna kväll. Charlotta kom från Paris. Mor och far från Öland. Någon annan kom från Kalmar, Sthlm, Enköping, Vilhelmina eller Vimmerby. Och så vidare. Från land och rike runt färdades vi för att mötas i Vemdalen, i vackra Härjedalen. Vi bodde på Gästis i ett soldränkt, grönskande och öppet landskap.

Strax intill finner vi en fantastiskt vacker liten kyrka. I trä. Öppen. Inbjudande. Tillgänglig. Med guidning inne för var och en som finner nyckeln och stiger in. Här kan man finna frid en kort sekund, innan man färdas vidare genom livet och alla dess krav och riktningar.

Fredagen (3 juni 2011) inleddes med en lugn och språksam frukost. Kusinerna som träffats ofta genom årens lopp har god och lättsam kontakt. De är goda vänner, men ses nu inte så ofta då avstånden är långa. Efter frukosten tog bror Christer på sig sina vandringskängor (= träskor) och vi alla åkte till fäboden Nyvallen uppe vid Sonfjällets fot. Sonfjället är förundrande vacker. Den lyser vackert i ljuset från solen och syns från när och fjärran runt nästan hela Härjedalen. Sonfjällets nationalpark kan verkligen rekommenderas för ett besök.

Guidning av Alf Kristofferson. Familjen Kristofferson lever på fäboden Nyvallen på sommaren och strax nedanför denna under resten av året. Det lever i och av naturen, och de gör sitt yttersta för att vårda den. Jag uppfattar dem som riktigt naturnära människor som ser naturen och dess kraft som något oerhört viktigt. Med glädje och inspiration lyssnar vi till dessa människor när vi besöker denna vackra plats.

Efter en guidningsstund vid fäboden vandrar vi upp mot fjället. Lederna är utmärkt märkta och stigen slingrar sig upp mot fjällsluttningen. Ibland är det brant. Den slingrar sig genom landskapet. Den är tillgänglig, men är inte barnvagnsanpassad. Den kräver en aning kraft i det egna steget. Mor, 80 år, och far några år till pinnar på. Mors bröder (i samma åldershärad) och vi andra stretar också på. Det kan tyckas en aning förundrande att ge sig ut på en allvarsam fjällklättring på ett 80-årskalas, men man får glädjas och förundras när de stretar sig upp på fjällets kant och begrundar den fantastiska utsikten som sträcker sig mil efter mil inför våra ögon. Två av de minsta kusinerna vandrar inte i långsam takt. De springer med små hastiga steg och de slutar inte förrän de nått Sonfjällets högsta topp. Vi andra nöjde oss med en lite kortare tur och stannade på höjden av Lillfjällets topp. Man blir riktigt glad av att se mors stuns i steget. Det är inte många 80-åringar som vandrar på detta sätt. Det är rent fantastiskt att se.

På vägen ner berättar far om några steg i sitt arbetsliv. Han har månat om naturen och haft ett särskilt gott öga till flera av våra nationalparker. Han berättar om goda minnen och om några av de lite hemska minnen, kopplade till natur och nationalparker. Hans steg och utredningar har påverkat vägen till utökande av någon av dessa, men det har inte varit helt smärtfritt. Glädjande är det dock, för honom och för oss, att se vad det nu har blivit av nationalparksutökandet långt efter hans besök i dessa trakter. Tack, far, för dina berättelser.

Efter vandringen bjöds det på lunch vid fäboden. "Kolbullar" på öppen eld i spisen i en av stugorna. Margareta Kristofferson "ägde" rummet och spisen. Hon stekte i oset, hon visade vem som styrde och hon log med hela sin själ. Hon trivdes, och vi trivdes med henne. Det gjorde också mor, som var föremålet för det stora firandet idag.

Efter lunchen bar det ner till Gästis i Vemdalen igen. Där tittade vi på bilder. Bildspelet rullade och någon somnade efter friskluft och ansträngning. Bilderna visade mors ursprung och alla efterkommande i hennes led.

Därefter blev det tipsrunda, vila och matlagning innan middagen stod på bordet. Champagne i ljuvlig sol. Vi har en fantastisk tur med vädret under dessa dagar. Därefter bjöds på röding och färskpotatis. Grönsaker i alla dess färger och ljuvlig sås med lök och rom. Underhållning genom tal, sång och tävlingar roade oss genom kvällen. Festföremålet fick många goda ord. Vi kan väl säga att hon är mycket stort uppskattad och att vi alla är oerhört förundrade över hennes framfart genom livet.

Grattis mor. Må du ha minst 35 år kvar. Det förvånar oss inte det minsta när du kör igång ett nytt projekt. Vad blir ditt nästa?

Anette Grinde

Mer om Sonfjällets Nationalpark

Mer om Nyvallens fäbod

Mer om Gästis Vemdalen
Bo på Nyvallen
Wikipedia om Sonfjället / Sånfjället
Naturvårdsverket om Sånfjället
Mer om Vemdalens vackra kyrka