Det speglar sig...

Det speglar sig, därute på myren. Det se lite märkligt ut, när vi passerar. Vi hinner inte riktigt se mer än att det ser märkligt ut. Som något som inte riktigt passar in. Som det borde.

Vi vänder. Vi förundras. Vi njuter. Vi undrar. Vi ler.

Därute, på den norrländska myren, står en kyrka. Alldeles för sig själv. Det speglar sig i den. Naturen ser sig själv i kyrkan. Och vi ser den kringliggande naturen på ett helt annat sätt, när den möter kyrkan. Som står där mitt på myren. Som ett spännande verk. Alldeles för sig själv.

Men den är inte själv. Den är en del av den underbara naturen. Naturen, som blir så annat, när det står en kyrka på en plats där man inte tänker sig.

Det utmanar. Det väcker tankar. Det bygger nytt. Det tillför.

Anette Grinde