Mod och glädje vill jag bära....

Mod. Som i att vara modig. På wikipedia står det bl a att "Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som skall göras. Mod stärker individens självkänsla och hjälper personen att övervinna sin rädsla genom exponering."

För mig är modiga personer sådana personer som gör det lite annorlunda, de som följer sina drömmar och skapar mer för sig själva. De skapar då också mer för andra, många gånger.

Modiga är de som kliver ut. De som kliver ut lite utanför de vanliga ramarna. Det behöver inte betyda att de nödvändigtvis är rädda i något mått alls. Men det kan naturligtvis betyda just det. Om jag finner en person vara modig, behöver inte det innebära att den finner sig själv vara modig. För den kan det - görandet - kanske bara vara en självklarhet. Mod är subjektivt, helt enkelt.

Att vara modig kan vara att göra och att stå för det man gör. Det kan vara att inte backa ur, när det blir tungt och besvärligt. Det kan vara att övervinna sina rädslor, men behöver inte vara det. Det kan vara något som sporrar och inspirerar, med eller helt utan rädsla. För någon är det mod att gå utanför dörren och för en annan är det mod att klättra i berg. För mig är mod också förknippat med glädje. Rädsla, ja, men också glädje. Glädje att göra, att övervinna, att skapa och att komma vidare. Mod, rädsla och glädje hör helt enkelt ihop. Kanske är det glädjen att övervinna rädslan.

Jag saknar helt egenskapen mod, i mina egna ögon - men hör om och om igen att andra finner att jag besitter den. Kanske har det bara med det egna förhållningssättet att göra. Mod är oftast en positiv egenskap. Den bör ju förenas med en del förstånd, så att den inte går till överdrift.

Från och med idag besitter jag, också i mina egna ögon, egenskapen MOD. Det är en fantastisk egenskap. Den vill jag bära.

Mod och glädje vill jag bära. I stora mått.

Mod och glädje vill jag smitta. I stora mått.


Anette Grinde