Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Titel; Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.
Författare; Haruki Murakami - 2007.

ISBN 978-91-1-302 309 - 0
Förlag; Norstedts - 2010.


Jag läste boken "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". Det är en väldigt pratig bok. Det är en bok fylld av allmänna reflektioner kopplade till en tillvaro som långdistanslöpare och som författare. Båda uppgifterna kräver ett skarpt fokus och en ordentlig uthållighet. Det är helt enkelt en nödvändighet att fortsätta, ihärdigt, dag efter dag, för att distansen och uppgiften skall kunna utföras. Jag är ihärdig och läser boken till sitt slut. Något av det jag lär mig i boken är vikten att inte ge upp, att bestämma sig och att fortsätta. Ja, det visste jag sedan förr, så det var ingen ny lärdom från just denna bok. Som marathonlöpare är det ju en nödvändighet.

När jag läser vidare förundras jag över texten. En bok kan uppenbarligen skrivas utifrån vilket ämne som helst, den kan vara lång eller kort, den kan säljas med rätt reklam och begrundas utifrån läsarens egna perspektiv. Med en positiv syn är detta en läsvärd bok och på sitt sätt tillförande. Sett ur något annat perspektiv finner jag inte att den var värd de 249 kronor den kostade. - Men jag kan ändå inte riktigt ångra mitt köp.

Kanske handlar det bara om förhållningssätt, reflektion och närvaro. Kanske handlar det bara om vårt ”här och nu”, när vi finner att vi tycker om något eller inte.

Nåväl. Jag blir glad av ord om löpning, det driver på, på något sätt. Kanske är det därför jag köpt och ändå tycker om boken. Jag kan känna igen mig i det jag läser. Egentligen köpte jag nog boken för att jag hörde talas om den via DN, som skrev en recension. Men, jag kan nu konstatera att jag inte håller med DN-recensenten. Det var inte "en jävligt intressant bok". Helt enkelt.

Några dagar senare inser jag att jag sänt den färdiglästa boken många tankar. Boken, dess ord och innebörd. Författarens resa och reflektioner. Hans löpning och triathlonaktiviteter. Och författarskap. Och det ställt i relation till mig. Så läser jag nog inte en bok annars - att det är faktiskt ställt i relation till mig, och min löpning och mina aktiviteter.

Jag känner måstet, inspirationen, glädjen, viktigheten, nödvändigheten och allt det där som Murakami gav uttryck för i sin bok. För visst gjorde han väl det, fast jag upplevde språket som platt och nästan malande.

Ja. Det var en positiv läsning. Jag tror bestämt att jag skall läsa den en gång till.

Anette Grinde

Publicerad i "Marathonlöparen" nr 225 - april 2/2011

Knuff om boken...
Billigt hos Bokus...
DN
SvD
GP
AdLibris