11 januari. Valparai (Tamil Nadu) - Chalakudy (Kerala)

Ingen duschstril. Hink. Varmvattnet var inte överdrivet varmt, men lite ändå efter en lång stunds spolning. Det är skönt med lite varmt.

Frukost vid 08-tiden (Ghee Rost + te = 60 rupier). 0915 Avfärd från Valparai.

61.06 rupier/liter.

365 rupier = 5.98 liter.

Före kl 0800 är nästan inga människor ute. Vi äter frukost som första gäster. Strax kommer det fler. Vi blir som vanligt ordentligt granskade. När vi kommer ut på stadens gator efter frukosten har staden vaknat. Gatar är full av vandrande skolungdomar på väg till skolan (i skoluniform). De går åt olika håll, i olika färg och ålder, så det måste finnas många skolor i den lilla staden.

Vi lämnar staden med ett gott humör i den ljuvliga morgonsolen och färdas vidare genom de gröna guldets marker. Vi ser plockare med stora säckar på huvudet. De bär te fran odlingarna. Här ser vi plockarna plocka med händerna istället för med sax och behållare. De har en stor tygpåse på ryggen som de lägger de plockade bladen i. Lite längre ner möter vi kaffeplantorna igen, men de möts strax igen av mer te.

Varatu Parai.

Periyar Nagar.

En stor damm kantar vägen. Vattennivån är låg. Vi kan tydligt se att den varit avsevärt högre för inte så länge sedan.

Vi gläds stort åt att vägen är fantastiskt krokig. Vi kan konstatera att det inte syns på kartan vilken typ av väg vi skall möta. Om den är rak eller krokig, fin eller gropig får dagen utvisa allteftersom.

Vi kan dock veta att bergen alltid skapar fantastiska bilder på näthinnan.

Sholariyardam är stor, men har plats för mycket mer vatten än där finns nu. Det är säkert en avsevärd skillnad i anslutning till monsunperioden.

I bergen är luften bättre, naturen renare, tempot lugnare och temperaturen härligt fantastisk. Kanske skall man bosatta sig på en varm bergsvägg med fantastisk vy i dessa berg?

Malikuparai - delstatsgräns från Tamil Nadu till Kerala.

Vägkvaliteten blev omedelbart sämre vid infart till Kerala. Vi kommer in i distriktet Thrissur i dess sydostligaste hörn.

Vid gränsen blir det körkortskoll och formulär med plastinformation innan vi får köra in i området, som är en plastfri zon. Ordningen är glädjande och kostnadsfri. Turister får inte passera här efter kl 1800. Det visar sig fullt befripligt när vi åkt genom området - som är helt tomt på bostäder och människor. Här fanns bara natur, timme efter timme.

Vägen är smal och vegetationen är mycket tat. Vägen känns ibland som en torrlagd flodfåra snarare än en väg. Min höft och min kamera riskerar att ta stryk.

Fåglarna kvittrar och det är riktig djungelkänsla. Vi är helt ensamma på denna väg. Vi möter i princip ingen trafik alls. På kartan finns inga bynamn och i verkligheten finns bara skog. Det är förundrande i ett land där vi alltid annars möter människor och trafik - överallt. Här är det helt tomt, så när som på några lite större och mörka apor.

Vi kommer till ytterligare en stor damm, där utsikten är helt betagande över vatten, skog och berg. Detta är njutning som heter duga.

Båda dammarna har samma namn - den övre ligger i Tamil Nadu och den nedre i Kerala (Sholair Dam).

Detta är onekligen den minst trafikerade väg vi någonsin färdats på i Indien. Detta är ett riktigt ingenmansland.

Anakkayam (Kerala).

Vi byter sida om ett vattendrag och begrundar det trasiga räcket över bron. Vattnet är rent och vackert forsande.

Vi färdas i säkert 10 mil genom den fantastiska djungelmiljön, praktiskt taget ensamma. På slingrande, krokiga och hoppande vägar, oftast i väldigt låg fart.

Vazhachal.

Utcheckade från det plastfria området - med underskrift och med garanti att plasten tagits med. Det var en fantastisk väg som vi inte kunnat föreställa oss innan avresa.

Charpa Waterfalls.

Fallen har sällan särskilt mycket vatten i sig, men det har en bredd som indikerar att det är mer i annan tid. I monsuntid eller strax därpå är nog fallen mäkta imponerande.

Athirappily Waterfalls (Kerala).

Lunch vid 14-tiden. Porotha och grönsaker, vatten - 75 rupier.

Ett stort och brett vattenfall, som forsar glatt trots att det är lite vatten i vattendraget. Fallet är en stor turistattraktion med många restauranger, stånd och resorts/lodge. Vägen blev här också väldigt mycket bättre vid vår vidare färd mot väst och kust.

Flodfåran är ganska bred nedanför fallet, om än inte överdrivet vattenfylld och strid i just denna tid.

En bit längre ner odlas gummiträd igen. Små koppar på stammen vittnar om deras aktivitet. Gummiträden är alltid lite böjda, som om de strävar åt något annat håll än upp.

En ny typ av palm dyker upp. Vi ser inga nötter eller frukter och undrar vad det är. Stammen ser helt annorlunda ut jmf med de vi tidigare sett. Den är inte slät. Palmbladen har växt på sidan allteftersom. Stammen är avsevart tjockare än de vi tidigare sett.

Vi närmare granskning ser vi att bladen är avsågade. Det är bara de som är överst på stammen kvar. Resten är "skördade". Det kommer sedan nya blad allteftersom (i toppen).

Kunnakuzhy.

I denna lilla by fanns flera stora villor. Det såg märkbart olikt ut i jmf med hur byarna brukar se ut i dessa trakter.

Vår färd går fortfarande i nedförsbacke. Färden neråt har tagit nästan hela dagen.

Pariyaram.

Chalakudy.

Guest Home 450 rupier. Inte värst, med långt ifrån bäst. Det bästa idag var den fantastiska färden - hela dagen!

Om man tittar på kartan ser det ut som om vi har färdats på ett rakt streck ifrån Valparai till Chalakudy. Så var det verligen inte i verkligheten. Det har varit en enormt vacker dag.

Middag: nudlar med veg & nudlar med agg, vatten = 95 rupier.

Tjolahopp, sa bra man kan ha det.

Anette Grinde ... . . .