Det är som att lyckosporerna ....

...i min kropp växer på sig när jag får delta i samtalet som rör mål, idrott och om att hålla i det vi vill åstadkomma. Hålla i, som i att hålla ut och inte släppa taget.

Vi talade om hälsa. Det glödde till i hennes ögon, som om hon visste vad jag talade om. Jag talade vidare, om det som känns så angeläget. Hälsa är guld och välmående för företagen. Och för var och en av alla de individer som finns i företaget. När jag talat en stund avbröt jag mig och lyssnade till den kvinna jag talade med. Det var hennes tur. Ja, visst visste hon vad jag talade om. Hon arbetade med hälsofrågor, på ett läkemedelsföretag. Hon arbetade bl a med rökavvänjningskurser.

Vi talade t ex om de spännande målsättningarna. Vad händer om man sätter målet att sluta att röka i 10 år. Eller om man sätter målet att sluta röka (som i för alltid). Ja, det riskerar helt enkelt att bli just så som målsättningen säger. Motsvarande gäller oavsett vilka mål vi sätter. Är det så vi önskar, eller önskar vi något annat?

Uppställda mål styr oss. Tydligt. Det är helt enkelt de som gör oss till de vi är. Och blir.

A.. ... . . .