5 juni 2010. Hemma är det soligt, varmt och ljuvligt skönt. En klarblå himmel, utan några moln, gör morgonpromenade runt byn riktigt god. Vindjackan är på, eftersom det är lite kallt i vinden. Åter hemma vid 0930 ser vi att det är dags att fundera kring lunch för att hinna till bussen som går strax efter 1100 till dagens stora händelse. Stockholm Marathon står på programmet och starten går kl 1400.
Packning, lunch och avfärd. Plötsligt tränger sig nervositeten på. Kraftigt. Nästan med hjärtklappning. En stunds sömn på bussen lugnade sinnet och vi ankom till Tekniska Högskolan en stund efter 12. Vi hade gott om tid, solen sken men nu med några värmemildrande moln på himlen. Vi promenerade i sakta mak bort mot Stadion och Östermalms IP där samling, mm skedde inför starten. Östermalms IP var alldeles knökafullt av löpare och anhöriga. Toaköerna var "milslånga", snigelsega och smått tålamodsprövande, på gränsen till stressande.
På Östermalms IP fanns gott om service, med dryck, värdeinlämning, toa, klädinlämning, speaker och många vänliga funktionärer innan start. Sthlms Marathon har en mycket god organisation och vet verkligen hur man genomför ett bra evenemang. Jag imponeras stort och glädjs över deras kraft.
Klockan närmar sig start och det är dags att vandra till fållorna. Det är en aning trångt, det är många som skall rymmas och alla ryms inte längst fram. Nu gör det egentligen ingenting eftersom tiden tas när du passerar tidtagningsmattorna, oavsett när startklockan börjar ljuda. Men man vill ändå stå långt fram i fållan, av någon märklig anledning som jag inte riktigt vet.
Tiden tas med var och ens chip och inte när klockan utanför säger start. Det är fantastiskt bra. Tidtagning finns därtill efter banan, vilket gör att du får deltider/sträcktider när du vill analysera så snart du kommit hem. Tidtagningsleverantören är snabba, skarpa och duktiga på att leverera tider och placeringar direkt.
Banan var omlagd jämfört med i fjol. Nu fick vi springa en kort varv som följdes av ett långt, i stället för två nästan lika långa under tidigare år. Det blev en aning mentalt svårt och krävde en del resonemang med sig själv under resans gång. Men så är det alltid, i någon form, under någon del av sträckan. Ett omfattande mentalt resonemang under resans gång krävs för att hantera ett marathon. Det är ju en bit att ta sig, kan man nog lungt påstå. 42 195 är liksom inte gjort med en klackspark. Åtminstone inte för mig.
Det är tungt ibland, för att stundtals bli riktigt lätt. Det är roligt ibland, för att ibland generera förundrande tankar. Det är fysiskt starkt påfrestande och kräver närvaro i tanke kring mat och dryck, så väl innan som under och efter loppet. Det är njutande fantastiskt, särskilt när det är gjort. Det är en stor mental utmaning, liksom en stor fysisk utmaning. Ja, att springa marathon är en bragd - och denna dag klarade mer än 15 000 löpare denna bragd. Jag är stolt över att vara en del av detta.
Sthlm Marathon är fantastiskt duktiga arrangörer. 16 depåer - med vatten, bananer, sportdryck, energikakor, buljong, cola, druvsocker - och mängder av fantastiska funktionärer som peppar, förundras, lider och ler åt alla de löpare som genomför detta från start till mål. Som tidigare projektledare för ett annat fantastiskt lopp i den stora staden gör det mig glad när arrangemangen är riktigt bra genomförda. Lite arbetsskadad kanske man är, men jag blir så glad när arrangemangen är väl genomförda. Och det är verkligen Sthlm Marathon. Jag hittar kort och gott ingenting som jag tycker att de skulle kunna göra bättre. T o m vädret var helt ok detta år. Det var inte riktigt så varmt som det varit de tre senaste åren då temomentern hackat mellan 26-28. Nu stannaden ner på 20.
Ett kort varv och ett längre. För att varvningar med de snabba löparna inte skulle bli ett problem. Det var annorlunda, lite mentalt svårt, men annars helt ok. Till slut är man ändå på "hemväg".
Ett marathon är långt. Ibland, där mitt i, känns det riktigt långt och riktigt tungt men rätt som det är flyter det på riktigt bra. Rätt som det är känns det riktigt lätt. Västerbron klarades med korta steg och neddragen keps. Med bestämdhet i sinnet tog jag mig sig vidare utan att ge upp. Strax bortom ges ett lite nedförslut och sedan plan mark igen. Sträckan delas in i delsträckor, och därefter nya delsträckor allteftersom. Man ser banan på sin näthinna och trampar vidare i lagom takt. Inte i gå-takt. Inte i ge-upp-takt. I vanlig enkelt pinna-på-takt går minutrarna och kilometrarna vidare. Till slut kommer det att löna sig. Till slut kommer jag helt enkelt att nå Stadion, som är det stora målet. Att nå dit, att springa in på Stadion. Att se läktarna badande i sol och fyllda med fantastiska åskådare - ja, allt detta är en fantastisk syn. Så ljuv. Så skön. Så fantastisk.
Söndagen fördrivs med ett ändlöst marathonältande. Som i ett lyckorus. Kroppen mår väl och jag mår väl. Jag kan t o m gå nedför trappen här hemma utan att stappla och lida. Det går riktigt fint.
Jag läser resultatlistan och finner den vara sympatisk. Det är lätt att hitta i, den ger goda resultat och den ger mig råg i ryggen. Jag har "plockat en del skalper" och det glädjer. Igen. Susanne från Rånäs 4h, Leif & Peter från Diakonia, Fredriksson från Peab och Shawbo från Uppsala LK - ja, jag får utse några nya "skalper" att plocka för framtida lopp, men jag får inte glömma att även dessa "nyplockade" kan slinka förbi mig nästa gång. Träning och resultat är färskvara. Det går inte att springa ett marathon på gamla meriter. Det är bara träning och träning, och träning igen, som genererar goda resultat.
Ja, detta är bara på lek, men ändå med ett uns av riktigt allvar. Att vinna, att springa lite bättre än sig själv från förra "resan" eller någon eller några andra, ger en positiv känsla utan att förta styrkan och vinsten för den man sprungit om. Man kan inte påverka någon annan men man kan ingjuta styrka i sig själv, peppa och glädja sig själv, för att göra mer och kanske bättre till denna eller en annan gång.
Stockholm Marathon 2010. Jag är riktigt nöjd. Tiden blev ca 10 minuter bättre än 2008 och den blev nästan 30 minuter bättre än 2007, som var mitt marathonstartår.
Ja. Jag är nöjd. Placering 241 av 3249 damer är inte fy skam. Placeringen innebär att jag ligger på placeringsnivå 7,3% av alla damer. Plats 241 gör därtill att jag klättrar en startgrupp, om jag väljer att komma till start den 28 maj 2011.
Sthlm Marathon är tillfälle för folkfest. Gatorna kantas av åskådare. Många har marathontröjor på sig och kan antas ha sprungit själva förr. Med stolthet bär man Finishertröjan, som bara målgångare har fått. Den är unik och fantastisk. Som en medalj att bära till vardags.
Mor & far stod vid 15 km och hejade. Det gladde stort att se deras glädje när vi passerade. Det gjorde mig riktigt glad att se dem glädjas över vår bragd denna dag. Såväl min, som Leifs som alla övrigas marathonbragd denna lördag i början av juni 2010.
Att springa marathon kan rekommenderas. Det är långt, pinigt och fantastiskt utmanande roligt. Det kan verkligen rekommenderas.
Eufori - är känslan som infinner sig när lyckan är fullständig. Den känslan infinner sig lätt vid målgång på Stadion. För mig och för många, många andra. Man söker gärna den känslan igen. Och igen.
Anette Grinde
Grattis Anette till ett mycket väl genomfört marathon - imponerande!!!
SvaraRadera