Påsk. Färden går till...

Öland. Vi åker tidig morgon på långfredagen. För att slippa en del av trafiken. De flesta resenärerna har naturligtvis åkt redan på torsdagen. Långfredagens färd blev lugn. Trafiken var ytterst mild och vägarna vänligt farbara. Barmark och en klar känsla av att våren var här infann sig vid start och under färd. Dubbdäcken kändes inte riktigt bekväma.

Det var varmt och skönt. I Ålem, när vi närmar oss Kalmar, noterar vi en motorcykel. Han kör varv efter varv runt kvarteret när vi sitter vid macken och lapar glass. Det känns att våren är här och vår längtan efter årets mc-start är stark.

Vi färdas vidare, per bil, till vårt mål på norra Öland. På Ölandsbron mötte vi ytterligare en motorcykel. På Öland var det vår. Det var varmt och skönt och ett gott springväder. Där pågick byggpyssel, eldning och vårkrattning.

Högby IF, som laddar för Veteran SM i friidrott i sommar, hade inte någon aktivitet på friidrottsbanan i Löttorp/Högby när vi passerar. Men - de laddar säkert i rätt tid och ordning till i början av augusti. Det är ju en god stund kvar för alla förberedelser som krävs.

Bina på Korpskog hade vaknat, även om en av Korpskogsbiodlerskans kupor inte hade klarat vintern. Eller invånarna i en av kuporna skall man nog säga, eftersom kupan stått pall för vinterns hårda väderlek. Varför bina inte klarat vintern i denna kupa är ännu inte utrett men det får vi hoppas att det kan ske, för förhindrande att det sker igen.

Löpturen under helgen var god. En tvåmilatur i ett skönt vårväder i en vacker natur är verkligen inte fy skam. Finfint var det verkligen. En mc skådades på vägen. Det gladde och stärkte. Det tillförde energi.

På torget i Borgholm står öns kommunalpolitiker Lisbeth (C) och talar om de företag som finns kvar i bygden. Hon talar om att hon är glad att de finns. Just där. Jag hoppas att hon oxå talade om varför några inte längre finns kvar och om hur kommunens politiker skall fresta fler företag och företagare till ön. Det är visserligen inte bara en fråga för henne och hennes kollegor på Öland. Det är en fråga som är viktig att beakta för hela Alliansen.

När helgen närmade sig sitt slut packade vi ihop och lämnade ön innan resten av påskfirarna vaknat. Vi färdades på annandagen, den stora hemresedagen, utan att hamna i några köer eller särskilda besvärligheter. Regn och gråmulenheten gjorde att man inte längtade ut, och när vi kommit en bit norrut på vår färd, sisådär kring Östergötlands sydliga gräns blev det vitt i markerna igen. Det var snömodd, plogbilar efter vägarna och skarpa krav på uppmärksamhet i trafiken.

Sista biten hem krävde särskilt sådant. Uppmärksamhet alltså. Där var det oplogat, spårigt och osynliga ytterkanter på smala och slingriga vägar. Utan dubbdäck hade vi inte kommit hem. Då hade vi helt enkelt hamnat på sidan om. Dubbdäcken kändes inte längre så obekväma.

Strax efter hemkomst dånade plogbilen förbi på vår lilla väg här hemma. Jag hoppas verkligen att det var sista gången vi såg den nu innan sommaren. Jag hoppas att nu strax istället är tid för grussopning, vårvärme, islossning, vårspurt, blomsterfägring, fågelkvitter och mc-start.

A ...